Comeback

Nej, jag har fortfarande inte försvunnit ifrån även om jag varit borta i flera, flera månader utan ett enda livstecken från mig.

Jag planerar och vara kvar ett bra tag till, men det har funnits omständigheter som gjort att jag inte varit här den senaste tiden. Bra omständigheter, dåliga omständigheter och bara krångliga omständigheter. Funderat på om jag ska dela med om dessa, men inte kommit fram till något bra så jag suger på den ett tag till. Vad jag i alla fall kan dela med mig av är att det har hunnit att hända en hel del i mitt liv sedan sist.

Vad gäller för framtiden är att jag inte vet hur ofta jag kommer kunna ha tid att hänga här med er eftersom jag jobbar väldigt mycket just nu och det är inget jag tänker ändra på i dagsläget. Jag trivs som fisken i vattnet med mitt jobb och jag trivs väldigt bra med mitt liv för övrigt. Och vad gäller pluggandet så kommer det med största sannolikhet läggas på is ett tag fram över for real.

En annan anledning till att jag inte varit här på ett tag är att jag inte vet åt vilket håll jag ska låta bloggen ta, men det löser sig väl antagligen med tiden...troligtvis.

Känns bra att vara tillbaka.
Saknat det här ibland.
Väldigt mycket...

Dag 13 - En låt som alla vet att du älskar

Denna låt har jag alltid älskat så länge jag kan minnas. Den fick dock en helt annan innebörd när en viss säl från epic seal team under nollningen hösten 2010 gjorde den till vår låt. Kommer alltid att tänka tillbaka till vårt fina gäng när den spelas från och med nu.

Har nog trallat på den den här låten lika många gånger sedan höstens nollning fram till nu som jag trallat på den sammanlagt under tiden innan dess. Och jag har svårt att tro att någon missat att jag älskar den här låten enormt mycket.







psst... Hela listan

Det händer saker

Jag har påbörjat ännu ett jobbmaraton. Har faktiskt inte så mycket ångest för en gång skull, för jag vet vad som väntar mig efter att det är över. Massa, massa underbar ledighet och en underbart inkommande av våren. Har just nu avverkat dag två av sammanlagt sju dagar. Kommer att bli finfint det här.

I natt mina vänner går i dessutom in i sommartiden. Det har ni väl inte glömt? Dags att ställa klockan till fördel för ljusare dagar. Och för den som aldrig lär sig hur klockan ska ställas så är det framåt en timme. Enkelt att komma ihåg om man tänker på följande sätt:
Sommartid - Då vi ställer fram utemöblerna från förrådet.
Vintertid - Då vi ställer tillbaka utemöblerna i förrådet.

Jag har bestämt mig för att ändra bloggens utseende, vilket kommer att ske i dagarna. Så bli inte förvirrade när ni kommer hit och det helt plötsligt ser helt annorlunda ut. Ni har ändock kommit rätt, om det var till min blogg det var tänkt att ni skulle komma vill säga. Anledningen till förändringen av utseendet är just för att bloggen i sig kommer att förändras en hel del i sitt innehåll så det känns naturligt att då även göra denna ändring. Exakt när det blir har jag inte riktigt bestämt mig, typ när jag känner mig färdig med den nya mallen. Ni kommer märka när det sker så det spelar inte så stor roll exakt när det händer egentligen.

Nåja...
Ha en riktigt underbar helg på er!
Själv ska jag spendera resten av kvällen med att kontrollera deltagarna i fatta fatet. Ännu en dryckeslek för studenter. En lagtävling i olika grader som går ut på att få i sig 30 liter öl på tid.
Ja, det är idiotiskt, men vem har sagt att studenter är icke-idioter?

Uppsägning

Härmed säger jag, Nettan, upp mitt mattantskontrakt omgående.

Från nu får alla som fått den äran att äta min lagade mat helt enkelt laga sin egen mat eller hitta en annan lösning för att finna foder.
Även all planering runt omkring matlagningen, så som inhandlande av varor överlåter jag till den enskilde individen att lösa på egen hand.
Detta på grund av den egna hälsan och välmåendet, samt för att inte förlora vänskapen med inblandade personer. Because I love you guys!

Örebro 2011-03-25

Positiva jag

Vilket underbart fint väder vi har på besök. Våren är verkligen på ingång nu. Bara av den enkla anledningen så startade jag dagen med en promenad. Kunde helt enkelt bara inte sitta inne och plugga. Skulle egentligen ha tvättat nu på morgonen, men det får bli en annan dag. Vem bryr sig när solen charmar en?

Men säg den lycka som vara, för att vara lite bitter. Om två dagar mitt jobbmaratonshelvete. Det helvete som varar fram till sista mars. Å andra sidan får jag jag min underbara och efterlängtade belöning efteråt, april. Så även om det är en del ångest så dämpas den otroligt mycket bara av vetskapen att april väntar på mig när det är över. Jag ska jobba så snabbt att tiden går i rapid.

På tal om något annat skoj.
Jag satt och fingrade på utbildningarna till hösten. Kändes skumt att tänka tanken att jag antagligen ska tillbaka till det där, samtidigt som det kändes skönt. Fick mer motivation än någonsin till att plugga ikapp allt jag måste. Eller ja, måste och måste. Jag kan ju alltid både jobba och plugga om jag inte skulle hinna med allt. Det finns lösningar till det allra mesta i livet.

Nå väl.
Det kommer att bli bra.
Allt kommer att bli så otroligt bra.

Back to sömnlöshet

Kör en repris på den där sömnlösheten. Det var ju så kul senast, så varför inte?! Ja, jag är ironisk. Ligger här i sängen och lyssnar på soundtracket till the piano, snusar sönder min läpp och funderar på framtiden istället för att sova. Inget är en hit förutom musiken då. Jag hade kunnat leva med sömnlösheten om det ändå fanns något kul att göra, men det är ju mitt i fuckin' natten.

Jag har roat mig med att spela tetris en stund, men inte ens det är kul efter ett tag. Blir bara förbannad på blocken som inte gör som jag vill. Eller, de gör ju som jag vill. Det är bara det att min hjärna inte samarbetar så bra med fingrarna, så det slutar med att blocken lägger sig helt random när farten går upp. Och det är typ då jag tröttnar och ger upp.

Min lilla solstråle höll på att sätta mitt hjärta i halsgropen idag. Hon lade upp den här fina bilden på sig själv på sin blogg. I mina ögon ser hon ut som att hon blivit överkörd av ett tåg, men i själva verket är det bara en isfläck som fått henne att se helt misshandlad ut. Helt otroligt hur mycket skada en fläck med is på marken kan göra. Fick prata med henne på kvällen och hon var tack och lov i fint skick i sinnet så jag är stillad i mitt sinne, men jag tänker aldrig någonsin ta ett steg på vintern utan broddar efter den där synen. Det är ett som är säkert. Tur för henne att hon inte har pojkvän, för då hade jag aldrig trott på hennes historia och grabben hade legat pyrt till.

Vet ni, jag längtar till april väldigt mycket just nu. Jag vet att det bara är en och en halv vecka kvar tills dess, men det är en och en halv vecka av hell. Ska jobba tio av de resterande elva dagarna som är kvar av mars. Sedan är det knasigt mycket ledighet. Inte för att jag klagar, inte det minsta. Däremot får det gärna bli april redan imorgon. Allra helst igår för att vara helt ärlig. Dessutom är det lite drygt två och en halv vecka kvar till tjällossningen och det längtas det till extremt mycket. Speciellt när det är en massa planering inför det, så som till exempel tröjorna som vi i laget ska ha. Om ni bara visste hur mycket diskussion det kan bli om bara en lagtröja...

Nähä, peta in en dålig film i dvd:n och be om sömn kanske. Jobbigt bara om man inte somnar. Då har man legat och kollat på en dålig film helt i onödan när man hade kunnat se en bra. Säger som Dansk skulle ha sagt: Barnen i Afrika vet inte hur bra de har det.

Hångel, smek och på återseende.
(det hade kunnat rimma...)

Sömnlös i Örebronx

Jodå, jag var aptrött. Ungefär när jag kom hem från jobbet vid åtta. Sedan fick jag för mig att äta grejer med socker i och sedan var jag körd. Var ju tvungen att hålla mig vaken på något sätt för att kunna utfodra det skånska aset och då fick det helt enkelt bli glass. Lyckades både hålla mig vaken och utfodra pôjken, men sedan gick det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Och här sitter jag nu och pillar i naveln med ögonen mer vakna än var de varit under hela dagen.

Speaking of suger...och då snackar jag inte om skåningen.
Ciderlådan gick åt skogen och jag har helt ärligt avsmak bara jag tänker cider. Skiten som blev över är jag redo att betala för att bli av med, typ. Ger mig själv en vecka sedan ligger det ändå i magen och mår bra. Hur som...jag sockerfrossade som en liten gris efter hälften, gav upp frivilligt och drog ut på krogen med solstrålen istället. Det var nog mitt livs bästa beslut för stunden.

Nu är det operation bantning på schemat. Beslutade för att äta upp mig inför ciderlådan i tron om att det skulle gå bättre. Har ätit saker med mycket socker i bara för att vänja kroppen vid skiten. Och visst har jag gått upp i vikt som en gris. Om det hjälpte? Föga. Eller för att hålla mig till sanningen, åt helvete. Antar att jag var för dålig på att äta socker också. Så nu ska jag detoxa den stackars kroppen istället. Min kropp kommer sitta helt förvirrad när jag är klar med den och varken veta ut eller in.

Jaha, vad ska man göra nu då?
Inget roligt har jag att berätta heller.
Har mest av allt bara två saker i huvudet just nu.
Den kommande våren och den stundande tjällossningen.
Båda sakerna har jag gott om tid att tjata sönder i förbannelse för er ändå så det känns trist att göra det mitt i natten. Vad nu mitt i natten skulle ha för nackdel i sammanhanget egentligen, men i alla fall.

På tal om absolut ingenting.
Det är snart väldigt dax att göra något åt rufset på huvudet igen. Om inte annat så är det mer än hög tid att färga det igen. Vet inte riktigt vad jag har för färger nu längre. En gång i tiden var det svart och rött. Nu är det mer mörkbrunt och rostbrunt. Ganska osexigt i sig och med den underbara icke-frisyren blir det inte direkt sexigare. Med andra ord. När pengarna rullar in i slutet av mars är det jag som gör något drastiskt, typ går till frisören och sedan köper hårfärgning.

Jaha, sömnlöshet är fan inte the shiet.
Det kan vi i alla fall vara överens om.
Skulle vilja säga att det stensuger.
Så det gör jag.
Stensuger!

Ska väl kriga med sängen och se om jag kan vinna över den.
Brukar oftast vinna någon timme.
Kriget med väckarklockan imorgon blir dock mindre kul.
Fast det är smällar man får ta antar jag.

Tjipp

Jag drar iväg för att fylla magen med 22 cider på tolv timmar. är beslutsam med att lyckas dem här gången, för det blir helt ärligt inget mer försök efter detta. Riktigt så kul är det inte med sockerkick och sockerfrossa. Den som vill följa mig under dagen får adda mig på facebook, Nettish Blogg.

Sedan vill jag även passa på och påminna er som vill gästblogga att halva månaden har snart gått. Inte tänkt att stressa er, men jag vill väldigt gärna publicera så många texter som möjligt, så se till att knåpa ihop något snart och maila till min adress som finns under fliken 'kontakt'.

Det behöver inte vara världsliga texter eller mega proffsiga. Skriv om vad ni vill, från hjärtat. Eller en låt, en dikt, en bild. Whatever you like liksom.

Min låda med cider skriker åt mig att det är dags att rusa så jag gör väl det.
För er som vill, ses vi på facebook.

Fokus framåt

Nu är det så där fullt upp igen. Nästan så att jag inte har någon tid till att sova förrän typ imorgon klockan 22:00, vilket inte lär hända det heller om man känner mig rätt. Vilohem is needed i maj någon gång där. Då när alla fullspäckade dagar är över. Nej fan, det går ju inte det heller för då är ju schemat fullt med vår.

I-landsproblem är de värsta problemen må jag säga.

Nåväl.
Just nu är det all about ciderlådan som äger rum imorgon tio:nollnoll. Innan dess, ikväll, är det fest inför tjällossningen som är i april. Vårt lag ska träffas för att festa ihop i något vi valt att kalla för sällossning. Kommer bli awesome, även om jag inte kommer att ha allt för mycket tid till att festa loss då jag vill fokusera på mina 22 cider som ska ner på lördagen. Bästa av allt. Mina två favoritflickor kommer att vara med mig under hela dagen. Den ena ska vara kontrollant och den andra ska festa med mig. Dä blir fint dä!

Från det ena till det andra.
Jag hade ett trevligt samtal med pojken jag inte kommer nämna vid namn förrän jag hittat ett bra smeknamn. I och för sig gav han mig ett bra igår utan att själv veta om det, kammusslan. Han använde det dock inte för att benämna sig själv, men ändå. Hur som... Han fick mig att helt enormt börja längta tillbaka till mitt liv som informatör inom RFSU. Har saknat det länge nu, men just igår blev det så sjukt påtagligt att det nästan gjorde ont i hjärtat. Så nu är det banne mig dags att ta tag i det där. Börja återgå till det liv jag hade innan hela mitt liv kollapsade totalt. Känner mig redo så att jag får myror i kroppen. Med små, små, steg tillbaka kan det bli verklighet.

Men allra först är det jobb i åtta timmar som gäller.
Starting now!
Typ...

Det va' la själva fan

Rök på öroninflammation igår, men inte den där vanliga, i mellangången, som alla andra får. Nej, nej, så bra ska det inte vara. Min sitter så klart i yttergången som alltid. Och det värsta av allt är att jag orsakar den själv. Jag har nämligen en mani att göra rent mina öron hela tiden, vilket gör att mina öron inte får behålla naturliga fetter som ska finnas. Därför reagerar mina öron med att orsaka en inflammation och eksem. Så nu ligger jag här, ömsom feberyrar ömsom med ett balanssinne som är helt åt helvete. Jävla öron till att vara så känsliga!

Men så tänkte jag. Inte fan att det här ska få mig att ligga helt plakat. Om jag inte kan åka och jobba så kan jag i alla fall ligga och plugga...eller ja, läsa kurslitteratur i alla fall. Men det gick väl sådär lätt igår när det bara slutade med att jag däckade hela tiden på grund av febern. Så tänkte jag att idag, idag går det nog lättare. Bara febern lättar lite så kan det nog fan gå, för jag behöver ju inte jävlas med balanssinnet och sitta upp och plugga. Men vad har jag idag då? Jodå, huvudvärk deluxe kryddat med magkatarr. Det är tydligen uppstressande för min kropp att ha öroninflammation.

*morr*

Jag tänker i alla fall inte ge upp. Ska plugga, om det så bara blir att läsa. Och pennan. Den ska nog få glöda lite oavsett. Jag är nämligen on fire hur det än är. I bemärkelsen feber, så om jag lägger pennan på mig så ska jag nog till och med få den att brinna.

Och för att inte bara hälsogalla.
Igår blev det klart att det blir en ny omgång av ciderlådan, vilken kommer att hållas den 12 mars. Och banne mig ska jag försöka en gång till och lyckas. Jag satsar på att inte ha magkatarr denna gången (jag tar den nu istället) eller börja dagen med att äta en jättefrukost det första jag gör. Blir jag inte mätt på kolsyran så kommer det att gå vägen.

Igår var även dagen då biljetterna till tjällossningen släpptes. I år ska jag innefatta ett lag då vi låg på som fan för att få fatt på de åtråvärda biljetterna. Detta genererade i att elva stycken episka sälar kommer att finnas på plats när Örebro firar in våren med en hel drös overallare från olika delar av Sverige. Awesome!
Och det bästa av allt. Jag kommer att ha betald semester dessa dagar i april. Double-awesome!

This is going to be legend...wait for it...dary!
Det, om något, vore la själva fan annars...

I'm on fire!

Imorgon ska pennan glöda!

Nu kör vi!

Städadiskatvättashoppalagamatfesta.
Allt har gått i ultrarapid eller helt enkelt fortare. Ingen tid har fått spillas på något sätt. För ikväll mina vänner, ikväll smäller det. Två av mina absolut finaste vänner ska firas. Tillsammans fyller de 50 år. Var och en fyller de 25 år. Älskar att de fyller samma dag (som dock inte är just denna dag), för då har jag anledning till att samla ihop dem och umgås med dem samtidigt. Det är som bomull för min själ.

Mitt mående har vänt helt klart, vilket fan var på tiden. Miljöombytet förra helgen gjorde sitt och denna helgen kommer att bli pricken över i:et. Det kommer att se fint ut på pappret inför mitt uppföljningsmöte med min läkare i nästa vecka. Han kommer att bli så stolt över mig. Förutom att han antagligen tror att jag är ett vandrande vrak redo att begå självmord med tanke på senaste samtalet med honom.

Snart mars då mina vänner. Mars betyder vår och sommar på ingång, men det betyder även mycket annat. Massa jobb och plugg. Ja, nu är det dags att ta tag i pluggandet på allvar igen. Jag ska vara tillbaka på universitetet snart. Sedan betyder även mars fullbokat schema varenda jävla helg och även en bit in i april. På detta ska jag hinna andas också tydligen. Lär behöva schemalägga det med antagligen eller boka in en weekend på vilohem när allt är över.

Men.
Tills dess kör vi fullt ös, medvetslös.
Starting....NOW!




psst... Angående städadiskatvättashoppalagamatfesta så kom jag av mig. Passade och gick vidare till festa.

Hörde jag helg?

Ta mig fan!
Det är fredag.
Som jag har längtat.
Några timmar jobb kvar sedan är det GÖTEBORG!

Nu gäller det bara att SJ tar mig dit jag ska och den tiden som är sagt. Fan ta dem om det bara blir en massa förseningar och skit. Man muckar liksom inte med en surfittkärring som jobbat lite för många dagar i rad. Det har man ingenting för, tro mig!

Bloggen kommer inte att stå still under helgen, så att ni vet. Jag kommer att blogga på för pausar jag nu så finns det risk att pausen blir lite längre än bara helgen. Det räcker med att det kommer att bli lite tystare här i mars. Tills dess håller jag ångan uppe.

För att ta ta mars lite snabbt.
Det kommer att bli mycket jobb och plugg för min del, vilket jag redan nämnt för er. Jag kommer att ha gästbloggare här av den anledningen. Dessutom har jag sagt att jag vill förändra, eller snarare utveckla bloggen. Det kommer att komma i slutet av mars antagligen, det vill säga i samband med att bloggen fyller två år. Det kommer ske ganska många förändringar som antagligen inte kommer att gillas av alla. Dessutom kommer den nog verka lite rörig till en början, innan den tar ordentlig form. Även utseendet kommer att ändras. Detta för att det blir mycket nytt så klart, men mitt galenskap kommer vara kvar precis som vanligt. Ni vet, den där galenskapen som just nu lyser med sin frånvaro. Jag hoppas däremot av hela mitt hjärta att ni stannar kvar här och fortsätter att läsa.

Hur som..
Det är då och nu är nu.
Och nu blir det snart tågåkande för mig.

Tjipp och hej!

Studentlivet

De lever livet och super för mycket.
Bor trångt och äter för dåligt.
Sliter sitt hår över litteraturen.
Pluggar inte när de borde.
Tentar och omtentar.
Finner nya vänner.
Sover på dagen.
Åker på resor.
Utvecklas.

Jag saknar det och vill tillbaka!

Jag finns på youtube

Vet egentligen inte om jag borde visa det här för er.
Har snuddat vid tanken många gånger, men ångrat mig varje gång.
Anledningen är för att jag tycker det är så pinsamt.
Aprak deluxe var jag och falsk lät det.
Inte ens melodin var rätt hela vägen.
Men okej, here we go!



Varför jag väljer att visa det är för att det trots allt är ett fantastiskt minne.
Jag älskar att stå på scen och sjunga och underhålla.
Det är en grym känsla som inte går att förklara.
Scenen är min trygghet, där jag mår bra.
Och jävlar vilken respons jag fick.




psst... Jag hade i alla fall två fans. Annie som filmade och killen som står framme vid scenen och dansar. ^^

Ge mig!

Nu får det bli helg snart!
Vill dricka vin.
Hitta på galenskaper.
Go bananas på bärseback.
Dansa på PUBlicum-bordet.
Nu, nu, nu!!!

2010 som lista

Lägger hela mitt 2010 bakom mig med hjälp av 35 frågor och svar...


1. Gjorde du något 2010 som du aldrig gjort förut?
Åkte på sjöslaget tillsammans med alla mina underbara studiepolare och flyttade ihop med Cissi

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Japp! Att inte lägga nyårslöften. ^^

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar?
Ja, typ alla. De ynglade av som aldrig förr.

4. Dog någon som stod dig nära?
Nej, tack och lov!

5. Vilka länder besökte du?
Räknas Finland under kryssningen? Annars, nej.

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?
Mannen i mitt liv...kanske...

7. Vilket/vilka datum från år 2010 kommer du alltid att minnas?
Ganska många.
Men ett speciellt är 17 maj då jag började mitt jobb och samtidigt påbörjade vänskapen med min solstråle i livet.

8. Vad var din största framgång 2010?
Arbetet med mig själv. Är så stolt över mig själv och vad jag presterat under 2010.

9. Största misstaget?
Vet inte om jag gjort några större misstag egentligen. Smågrejer finns väl, men inget som jag tycker känns värda att nämna.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Sjuk är jag och var under hela föregående år i depression.

11. Bästa köpet?
Min kamera. Både den första som blev stulen och den andra som jag fått behålla.

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Medicin, medicin och åter medicin.

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mycket. Hela året kändes som en glädjekälla.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Don't stop believin - Journey

15. Var du gladare eller ledsnare 2010 jämfört med tidigare år?
Beror på vilka år man jämför med, men jämfört med de senaste fem åren så har jag varit bra mycket gladare.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggat.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Oroat mig.

18. Hur tillbringade du julen?
Med mig själv då jag inte firar jul.

19. Blev du kär?
Ja, i livet!

20. Hur många one night stands?
Eeehmmm... Satt med Cissi för inte allt för länge sedan och räknade på det där och kom fram till att det antagligen var tre eller fyra.

21. Favoritprogram på TV?
Vågar man säga Idol utan att bli skjuten i foten?

22. Hatde du någon i slutet av året som du inte hatade i början av året?
Är ganska kass på att hata, så nej.

23. Bästa boken du läste?
Varför gråter inte Emma?

24. Största musikaliska upptäckten?
Vet inte, men vi säger väl stone sour då eftersom de är deras låtar jag konstant nynnar på sedan Dansk flyttade in.

25. Något du önskade dig och fick?
Massa stöttning och kärlek av mina fantastiska vänner.

26. Något du önskade dig men inte fick?
Nej, jag är överlag väldigt nöjd med förra året.

27. Bästa film?
Millenium-triologin som jag och Cissi körde ett maraton på i början av året.

28. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Just på själva födelsedagen pratade jag mest i telefon då det ringde konstant. Någon dag innan firade jag den tillsammans med mina fantastiska vänner.

29. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att få bli skuldfri.

30. Hur skulle du beskriva din stil år 2010?
Kaxig som alltid. ^^

31. Vad fick dig att må bra?
Mycket. Jobbet, vännerna, alla skratt och äventyr och sist men inte minst medicinen.

32. Vilken kändis var du mest sugen på?
Jay Smith om han nu räknas som kändis än.
Om inte så kör vi på same old, Persbrandt.

33. Vem saknade du?
Min biologiska far, alltid, alltid...

34. De bästa nya människorna du träffade?
Annie och Dansk. Always in my heart!

35. Planer för 2011?
Fortsätta att jobba med mig själv och komma tillbaka till studentlivet.


Och med detta är det all about 2011!

Tankar i natten

Vårnollningen drog igång i veckan som varit och hela campus vaknar till liv efter jul och nyår. Det är verkligen helt fantastisk. Det händer saker hela tiden och folk är i rörelse. Nya ansikten, men samma gamla galenhet. I love it!

Körde på en tvådagarsfest med Cissi och det var inte helt fy skam. Även om det var segt att ladda om på lördagen så slutade ändå kvällen sent. Eller tidigt beroende på hur man väljer att se på det. Blev till och med efterfest hemma hos oss som omväxling. Var första gången det hände om jag ska vara helt ärlig.

Ser väl lite ut som fan här hemma just nu, men det var det värt. Och måndagen handlade inte direkt om att försöka få ordning på kaoset, utan om att själv komma tillbaka till vardagen. Har tack och lov varit ledig idag med. Jag hade nog ärligt inte klarat att ta mig till jobbet idag. Å andra sidan hade det inte blivit en tvådagars om det inte hade varit för den extra lediga dagen idag.

Imorgon är det dock dags för allvar igen.
Och här ligger jag, alldeles för livfull för att kunna somna.
Livet är fan hårt! ^^

Jag reggade mig på alla dejtingsajter jag ska testa för tidningen idag föresten. Kan säga att det har regnat mail angående besökare, flirtar och mail hela jävla dagen. Redan trött på det, typ. Vet ju redan nu att inte ens en tredjedel är av intresse, om ens det. Alldeles för många som är över 40 eller under 25. Sedan lär det vara en miljon från dalarna, ett par tusen som inte har bild, några hundra som inte vet hur man formulerar meningar, ett tiotal som bara skriver hej och sedan kanske en som lyckas vara intressant i några mail.

Jodå, jag ser positivt på det här.
Enormt, jag är bara en aning skeptisk till att någon ska lyckas fånga mig på det där sättet.

Och en annan sak när det gäller det där.
Dessa jävla personlighetstester som aldrig tar slut.
What's up with that?

Man tröttnar tillslut och klickar bara på måfå för att bli av med skiten. Tanken bakom det är god, men det är ju samma skit man svarar på hela tiden. Det är bara annorlunda formulerat. Utgår dem från att man inte greppade första gången och har en chans att rätta till misstaget? Eller så lär man framstå som schizo tillslut för att man i ena stunden tycker si och inte andra stunden tycker så. Och sedan alla de där frågorna om vilket man föredrar, till exempel vara för sig själv eller omkring andra. Det är ju för fan helt beroende på humör och situation. Jävla mongo!

Nåja.
Försöka sova var det.
Inte reta upp sig på strunt...

2010 i ord och bilder

Januari och jag åt galet mycket medicin för att orka resa mig ur sängen. Tiden då vägen tillbaka till livet hade precis påbörjats. Jag började ta tag i saker som jag inte vågat göra innan och jag fick för mig att sluta med nikotinet. Inte en helt lyckad kombo. Gav upp det där med avslut av nikotin och insåg att det är bättre att ta en sak i taget.

Denna månad handlade mycket om att brottas med ångesten. Att måendet svängde lite väl fort ibland var inget ovanligt alls. Många tankar och funderingar kring framtiden och om önskan att hitta tillbaka till mig själv och glädjen. Detta blogginlägg sammanfattar nog mycket av det jag kände då.

Och så klagade jag självklart mycket över kylan och snön, men som sagt, fina bilder blev det.

Februari började jag hitta leendet och glädjen med hjälp av medicinen. Hade lättare för att handskas med ångesten och dessutom kämpade jag på att få en bra rullning på en normal vardag. Jag hade mycket mer energi en kämparglöd vilket även syns i många inlägg, som i detta. Och min humor började komma tillbaka. Från att vara djup och bekymrad så började galenheten hitta sig tillbaka.

Sedan fortsatte jag även att klaga över snön förstås och jag hittade "fantastiska" bilder tagna med min mobilkamera.

Mars och jag och Cissi får besked om att vi får den lägenhet vi sökt. Dessutom hittar jag ett jobb som passar mig bra. Kvällsjobb och 50 %. Mycket går som det ska, det vill säga framåt och jag mår bättre och bättre. Mycket av mina tankar går till mötet med andra människor och hur de ser på mig, både nya och gamla.

Denna månad handlar också mycket om att minnas och att hålla fast vid minnen. Årsdagen av Max och Saga, som blev brutalt mördade två år tidigare, blev som vanligt jobbig, men enklare att hantera.

April och massor som händer. Det packas saker och det vankas flyttning. Måendet går tillbaka till att vara vacklande, men i det stora hela lyckas jag se framåt. Och något som märks tydligt i mina inlägg då är att min fantastiska bitterhet är tillbaka for real. Tror inte att jag så medveten om det då, men när man läser inläggen nu så är det en väldig skillnad.

Och så var det tjällossningen också. Hela Örebro fylldes av studenter från typ hela Sverige. Två dagar av fullt ös och total craziness.

I maj hade jag mitt första riktiga bakslag. Oron var tillbaka och ångesten likaså. Antar att det hade att göra med alla förändringar som blev lite för mycket. Nog för att jag var glad, men den glädje jag kände och allt kämpande blev för överrumplande. Cissi var verkligen en stjärna under denna tid. Så fantastisk och förstående hela tiden. Samtidigt som det var jobbigt under långa perioder reflekterade jag ändå över hur mycket som hänt med mig. Inte bara inombords, utan även hur tydligt det syntes på utsidan. Bilder, som denna, tagna då när jag mådde som värst berättade så mycket om hur långt jag kommit.

Jag fick ett nytt jobb också, det jag fortfarande har idag och med det lärde jag även känna en helt underbar människa vid namn Annie. Min lilla solstråle som jag aldrig någonsin tänker släppa ur sikte en endaste sekund.

Juni handlade mest om att jag inte skrev alls. Jag hade ingen tid och tog därför en paus från bloggen. När jag väl kom tillbaka igen handlade inläggen mycket om förändring och att stänga dörrar. Låta det förflutna tillhöra det förflutna och inte nuet eller framtiden.

Juli är all about gnäll. Det gnälls över att det är för varmt, det regnar för mycket, magkatarr, idiotiska killar, skrikande vuxna och skrikande barn, barnprogram från förr och korkar på petflaskor. Sedan var det nog en hel massa mer. Och när jag inte sysslade med att gnälla så roade jag mig med att inse att allt har sin tid, även problem.

Däremot verkade jag må hyfsat bra, trots skäll från min läkare angående att jag slarvar med min medicin.

Augusti. Förutom att jag anser att just den månaden är den tråkigaste på hela året då man bara väntar på allt allt ska komma igång igen, så levde jag lite i eufori efter min resa upp till Stockholm. Det var de absolut bästa dagarna under hela det förra året och det gjorde mig så gott att komma iväg. Allt var fantastiskt och mitt och Iors besök på sonispherefestivalen var helt galet.

I mitten av månaden hamnade bloggen i skymundan igen. En väldigt, väldigt lång paus. Vilket var behövligt då jag inte kunde hålla igång arbete, plugg, nollning och att må bra samtidigt.

September skrevs det i princip inget alls. Jag var fullt upp med att leva det verkliga livet med allt vad det innebär. Jobb och nollning. Däremot var det många som ifrågasatte min mående, att jag inte verkade må så dåligt som jag gav uttryck för. Därför funderade jag mycket på att förändra bloggen och även om jag bestämt mig för att inte bli så personlig så kommer det ske förändring på bloggen igen. Inte mycket, men lite.

I oktober blev det inte många knop gjorda på bloggen heller. I det verkliga livet hände det dock saker hela tiden, nästan så att det var lite för mycket som hände. Jag valde tillslut att lägga plugget på is helt för att inte krascha som människa igen. Det kändes inte värt det efter allt slit jag lagt ner på mig själv.

När jag höll till på bloggen skrevs det dock om frustrationen att aldrig känna att man når fram. Att vilja mer än vad kroppen orkar. Detta trots att jag vet att jag orkar så mycket mer än vad gjorde i början av året.

Och så åkte jag iväg på min första ovve-resa tillsammans med solstrålen Annie och några till, vilken blev fantastisk. Dessutom fann jag en ny vän, Dansk, som är en grymt fin människa och som jag klickade riktigt snabbt med.

I november började sakterligen bloggen få liv igen. Man kan väl säga att allt som har med november att göra var bra. Det är nog här som jag själv börjar känna på riktigt att jag mår bra. Inte bara stundtals, utan i princip hela tiden. Jag hade lyckorus och jag var förväntansfull inför nedtrappningen. Fast även väldigt nervös över att min läkare skulle ha ändrat sig och skjuta fram det, men jag tror ändock att hela november kantades av ordet lycka om och om igen.

Jag beslöt mig även för att förändra mig på utsidan för att matcha hur jag mådde inombords. Back to black och en mer rockig stil som jag hade förr, då när jag mådde riktigt bra.

December och början på nedtrappning av medicinering. Galet nervös och det blev väldigt vingligt emotionellt. Jag visade det dock inte utåt, men jag skrev om det. Jag kom till insikt med hur jag lever mitt liv och att jag måste sätta mig själv i främsta rum för att inte hela tiden falla tillbaka till dåligt mående. För man kan inte rädda hela världen innan man har räddat sig själv. Och trots att jag börjat min nedtrappning så betyder inte det att jag är frisk. Långt ifrån, det är en bra bit kvar till dess. Jag prövar bara mina vingar, jag är inte flygfärdigt dock.

Annars så roar jag mig med att fira att jag blir ett år äldre, att jag får en tillsvidareanställning från och med första januari och avslutar året med en puss på kinden från en kille jag annars är duktigt att tjafsa mycket med.

Båtäventyr med Annie

En sak som jag inte har berättat för er från i höstas är min första ovve-resa. Det var in i dimman på en båt med Annie och några tusen till i ett dygn.

Skitkul var det och lär göras om igen.
Låter tre videos sammanfatta hela resan.

Det började bra. Annie och Nettan var på hugget och man fattar fortfarande vad vi pratar om.

Sedan gick det lite mer överstyr. Inget syns på videon, men jag kan tala om att det enda Annie gör i vidoen är att knyta sina skor. Inget av intresse att se, men vad hon säger är totaly crazy. Bruden behöver en kurs i engelska.

Dagen efter var vi fortfarande amazing och redo för en ny dag

Grym resa och grymt sällskap. Jag och Annie-pannie är en superduper duo. Mycket skratt och andra galenheter som måste göras ofta.