Låt oss prata spel

Två dagar med riksförbundet i Göteborg. Två helst fantastiska dagar tillsammans med två andra organisationer och olika myndigheter, samt politiker som vill samma som som vi i spelkontroll. Arbeta förebyggande mot spelproblem och ändra situationen för tusentals människor med spel- och anhörigproblematik. Det är verkligen en helt fantastik känsla att få vara en del av det arbetet. Att vara med och förändra och aktivt använda min egen kunskap för att göra skillnad.

Det är svårt att beskriva hur det känns. Hur det känns att vara en del av pusslet i allt som vi arbetar med. Att jag som för några år sedan var så svag nu är så stark att jag klarar av att stå upp stolt och kämpa för att andra inte ska behöva kämpa som jag har fått göra. Det är stort. Så stort att jag inte kan finna några ord.

Helt fantastiska dagar bland underbara människor som ger så mycket energi och som planterar så mycket tankar, idéer och inspiration. Jag brukar ha svårt att möta andra människor med samma typ av problematik som jag och ännu värre har det varit att möta personer med spelproblematik i bakgrunden. Inte för att jag känner något hat eller blir  rädd, utan för att jag har svårt att möta människor som har eller har haft samma problematik som min fd sambo. Jag förstår varför, men kan inte sätta ord för vad det är jag känner. Det är bara...jobbigt för det väcker så mycket känslor i mig. De har dagarna som varit har jag verkligen för första gången helt kunnat se förbi allt det där. Helt och hållet se människan bakom och inte alls funderat på hur många personer just den där personen kan ha sårat med sin problematik.

Imorgon är det fokus på vår egen förening i form av styrelsemöte med riksförbundet. Ska bli skönt att bara få umgås med sina egna, för det blir intensivt med så många nya människor och allt runt omkring som blir med det.

En dans på rosor och tistlar

Denna dag går till historien som den absolut bästa och värsta dagen på mycket länge. Den började och slutade hur bra som helst, men allt där emellan kan ta sig i arslet rent ut sagt.

Hade en dejt med SVT på förmiddagen, vilket resulterade i en intervju om spel/medberoende och föreningen som håller på att startas upp i Örebro. Galet kul och det gick verkligen helt fantastiskt bra. Grym kontakt på redaktionen och grym reporter som var på plats. De var både kunniga, intresserade och väldigt tillmötesgående. Vi stod till och med och pratade en stund efteråt och delade en hel del reflektioner kring spel och beting.

Sedan bar det iväg till jobbet och ett fantastiskt möte med min coach som hjälper mig i mitt ledarskap. Fullkomligt älskar henne då hon hela tiden utmanar mig i mina tankar och hon tar verkligen fram det bästa i mig. Därefter följde fem timmars kaos.

Ingenting gick som planen och jag fick verkligen ingenting gjort. Fanns till och med en liten stund där jag kände att jag bara hade lust och stänga in mig i ett rum och skrika lungorna ur mig. Fy fan, rent ut sagt. Och det värsta är att allt det jag inte lyckades göra idag måste jag göra imorgon och på fredag. Jag bara lust att skjuta mig själv långsamt i knävecken för det känns som ett helt jävla omöjligt projekt. Just nu i alla fall. Med lite sömn så kanske jag lyckas sätta på mig superwoman-dräkten imorgon och köra på tills jag är klar för att sedan landa lite halvdöd hemma på fredag. Det är min plan...kör tills du stupar.

Här kan man tro att dagen slutade, men det gjorde den inte. Min grupp är nämligen helt fantastisk och har hela denna veckan överträffat sig själva, så även idag. Så när dagen var slut gick jag ändå hem med ett stort leende på läpparna (om än med lite ont i magen), stolt över deras insats för tredje dagen i rad. De flyttat berg just nu.

Så imorgon följer jag deras exempel och ger mig på mitt jävla berg.
Och fan ta det om det inte flyttar på sig.

Mr. Grey är starkt medberoende

Jag är lite jävla trött på att höra alla åsikter om att Mr. Grey är ett sexistiskt, kvinnoförnedrande,
kontrollfreak till monster som förföljer och våldtar fröken Steele. Så. Jag tänkte ge er ett helt annat jävla perspektiv som ni kan få suga på ett tag.

Låt oss först bara vara överens om två saker.

Nej, fifty shades of Grey är absolut ingen vacker kärlekssaga.
Nej, Christian Grey är ingen drömman på något sätt.

Saken är dock den är både Christian Grey och Anastasia Steele har båda haft en destruktiv uppväxt. Ana med en mor som byter män som andra byter strumpor. Hon har tvingats leva med dessa män vare sig hon tyckt om dem eller inte och oavsett om de har varit snälla mot henne eller inte. Hennes mor har gett henne en väldigt trasig bild av vad en äkta relation är och vad äkta kärlek är. Det är inte konstigt att hon känner sig både osäker kring kärlek och obekväm med relationer med män. Hon vet inte vad det är och förvirrar sig i det som Christian ger henne och tror att det är kärlek. Och hennes relation till sin egen mor kan mycket väl liknas vid ett medberoende.

Christian Grey är ett svin. Ja, det är han.
Men. Vi får inte glömma att han själv säger att han är körd på grund av sin uppväxt. Och de som har läst böckerna och sett den första filmen ordentligt vet att den här herren är uppvuxen med en mor som är narkoman och prostituerad. Har man läst alla böckerna så vet man även att hans första fyra år i livet handlade om att överleva tillsammans med henne. Han var ett barn. Ett barn. Han fick mer eller mindre ta hand om sig själv och se på när hon brydde sig mer om sitt missbruk än om honom. Detta barn fick dessutom sitta i den där äckliga lägenheten tillsammans med sin döda mor ett bra tag innan någon upptäckte att hon faktiskt var död.

Hade detta varit en verklig händelse så hade det varit ett fruktansvärt trauma, viket jag också tycker att det framgår klart och tydligt även i den fiktiva historien att det är. Annars hade han inte betett sig som han gör. Detta trauma kallas för medberoende. Medberoende till en narkoman.

Medberoendepersoner uppvisar ett starkt kontrollbehov gällande allt. Precis allt i livet. Och är det något Mr. Grey har så är det ett sjuhelvetes kontrollbehov, både vad gäller honom själv, sin karriär och i hans relation till kvinnor. Som medberoendeperson så behöver man det för att överleva eller åtminstone kunna fungera något normalt som människa om man inte får hjälp. Christian Grey har uppenbarligen inte fått någon som helst hjälp alls att bearbeta det han har varit med om. Annars hade han inte pysslat med det han faktiskt gör som en hämnd för vad hans mor utsatt han för.

Det är inte på något sätt en ursäkt. Karln är numera en vuxen människa som borde ta tag i sina problem istället för att utsätta andra för samma typ av smärta. Dock är det en förklaring till hans beteende.

Medberoende personer vill också ta hand om andra personer. De dövar sin skam och skuld i att låta alla andras mående gå före sitt eget. Detta är ganska tydligt inslag hos de båda. Anastasia vill rädda Christian från hans trasiga uppväxt och Christian kommer farandes så fort Anastasia inte verkar må bra eller när hon uttryckligen berättar för honom att hon önskar att han vore där hon är. Kom även ihåg att han faktiskt sover tillsammans med henne väldigt många gånger fastän han säger att han inte klarar av det. Han känner sig med andra ord trygg med henne och det både skrämmer och förändrar honom som människa.

Jag skulle även kunna skruva hela Mr. Greys person ett varv till och påstå att han själv har ett missbruk i sitt utövande av BDSM. Det är faktiskt inte alls ovanligt att personer med medberoende själva hamnar ett missbruk. Ur det perspektivet har vi en helt annan situation. Christian som missbrukare och Anastasia som väldigt snabbt faller in i ett medberoende till honom. Klassisk scen med en trasig man och en kvinna som vill läka.

Och sist, men inte minst så tycker jag också att man bör ha i bakhuvudet att det enda svinet i denna fiktiva berättelse inte bara är Christian Grey och hans beteende mot Anastasia Steele. Hans biologiska mor är också ett jävla svin. Ja. precis. En kvinna minsann. Denna kvinna som har utsatt en pojke för misshandel och tortyr i fyra jävla år.

En droppe i havet

Jag får en del kritik för att jag nyanserar hela pokervärlden med att alla som spelar blir fast i ett missbruk, vilket såklart inte är fallet. Givetvis finns det också många skickliga spelare som faktiskt kan leva rent ekonomiskt på sitt spelande. Dock är det så att antalet skickliga spelare som kan livnära sig på pokern är procentuellt liten i jämförelse med antalet personer som spelar. Dessutom spelar dessa personer inte heller om de pengar som de ska betala sin nästa hyra med utan med ett kapital de har vid sidan om dessa pengar.

Det ska också poängteras att det jag bloggar om inte är de skickliga spelarna, utan de som faktiskt faller in i ett missbruk. Ett missbruk där fler personer än den som spelar blir drabbade. Det är också viktigt att tänka på att jag inte fördömer någon utifrån sina val. Jag bloggar bara om mina egna erfarenheter och mina erfarenheter är en spelare med ett beroende, där det gick från att spela med ett kapital till att spela för pengar som egentligen inte fanns. Det kan med andra ord gå väldigt snabbt att både vinna och att förlora väldigt mycket pengar. Den som inte kan hantera det blir heller ingen skicklig spelare.

Min blogg handlar om beroendet, missbruket. Baksidan av spelandet. Det som står i skuggan av skickligheten, pengarna och glamouren. Just det där som vi helst inte vill prata om för att det är lite jobbigare och smutsigare. Men det borde inte vara så för det finns massor av människor som lider av spelmissbruk och därtill ännu fler som lider av ett medberoende och det är det som jag vill belysa. Inget annat. Det är som att man inte skulle kunna diskutera exempelvis sexmissbruk eller matmissbruk för att det faktiskt finns människor som har en sund relation till detta. Det är inte det sunda som behöver belysas för människor är så pass medvetna om att det finns sunda relationer. Vikten ligger vid att belysa det som man anser är skamligt att prata om för att göra det lättare för dessa personer och de som lever runt omkring.

Ett annat typ av helvete

"Att leva i ett missbruk är ett rent helvete. Att bli frisk från sitt missbruk är ett helt annat typ av helvete som är svårare att tackla på många sätt. Du har ingenstans att fly och tvingas stå blottad och naken för sanningen."

Orden är sagda av en vän till mig som kämpade med att komma tillbaka till livet efter ett drogmissbruk. Inte en helt lätt uppgift när man flytt verkligheten in i ett missbruk i över tio år. Men han bestämde sig att nu fick det vara nog och tog klivet ut ur ett helvete, rakt in i ett annat. Att alltid bli misstrodd, alltid behöva bevisa, människors skeptiska blickar och fruktansvärda ord.

Nog hade han inte varit speciellt snäll när han varit drogpåverkad. Det visste han och han var redo att ta den smällen. Att alltid få höra elaka kommentarer. Han ville bara få leva, skapa ett liv bra mer värdefullt än det han hade haft. Ville få jobba, skaffa tjej och familj. Ett normalt svenssonliv som han själv kallade det för och för honom var det just de sakerna som kännetecknades som ett sådant liv.

Jag beundrade hans mod, hans vilja och styrka. Tio år är en lång tid och du hinner skaffa dig många fienden och osunda relationer under den tiden. Leva med att ständigt vara jagad och hotad. Alltid behöva se sig över axeln, inte kunna vara trygg ensam. Dessutom hade han fått oxhjärta och skulle inte få leva sitt liv fullt ut. Egentligen hade det bara varit enklare för honom att leva kvar i skiten tills det blev hans död, men han hade bestämt sig och han var fast vid sitt beslut. Han visste att han inte skulle få bli gammal, men han ville leva ett värdigt liv. Även om det innebar ett annat typ av helvete än det han var van vid.

"Vara bojad och fast på havets botten är inget liv. 

Strypsnaran runt halsen kan man leva med även om man inte vet när det kommer att bli svårt att andas."

Vi som aldrig varit där kan aldrig förställa oss hur det är att gå från ett helvete till ett annat. Vi vet inte hur det känns att alltid behöva bevisa för andra att man fått nog. Att man är villig att göra vad som helst för att få vara en del av ett annat typ av liv. Aldrig behöva känna känslan att för evigt behöva jobba i motvind. Det krävs en enorm mental styrka och livskraft för det. För någon som då har oxhjärta kan det kännas menlöst att ens försöka, men han gjorde det.

Om han lyckades?
Ja, det gjorde han. Han gick aldrig tillbaka till bojan på havsbotten.
Om han fick sitt svenssonliv kommer vi däremot aldrig få svar på, men jag vill tro att han tillslut fick det. Hans mål, hans dröm. Det han var villig att kämpa för med strypsnaran runt halsen. Idag finns han tyvärr inte kvar i livet. Dog i soffan i sin lägenhet. Hjärtat gav upp. Det var för nio år sedan. Två månader efter att han tagit sitt beslut, en månad innan han skulle fylla 25.

Han blev fri.
Både från bojan och strypsnaran.
Även om det inte blev som han tänkt sig så blev han fri.

Film om medberoende

Tips på två filmer om medberoende. Den ena lite mer känd än den andra, men båda är helt fantastiskt bra.

Den första är When a man loves a woman.



Den andra är When love is not enough.



Nu handlar båda dessa filmer om alkohol, men det spelar egentligen ingen roll vilket missbruket är. Medberoende handlar mer känslorna som skapas inombords. Skulden och skammen man bär på. Skälet till att jag valde just de här filmerna är för att de skildrar olika parter i medberoendet. Mannen, kvinnan och barnet... Ja, ni fattar.

Se dem!

Candy Crush-hysterin

Väldigt ofta när man pratar om spelberoende så är det främst pengaspel och konsolspel som man tänker på. Båda dessa är också starkt förknippade med män.

Men spelberoende är också väldigt vanligt bland kvinnor. Det man tänker främst på där är bingospel och enarmade banditer. Beroendet bland kvinnor ökar med en extrem takt och det inte bara med hjälp av reklam. Det finns andra saker som lockar fram spelberoende och som dessutom finns nära till hands. Det kan även uppfattas som ganska harmlöst bland människor runt omkring, men vad man inte ska glömma är att det börjar alltid harmlöst innan det eskalerar.

Känner ni exempelvis någon som pysslar med farmville på facebook eller kämpar med att krossar godis i candy crush?

Alla känner någon som gör det. Alla.

Farmville handlar om att sköta en gård. Jag har själv aldrig hållit på med det där, men vad jag vet så behöver man sköta om det där dagligen då det man skördar inte ska vissna. Man kan även köpa till saker som hjälper till i skördandet.

Candy crush handlar om att krossa godis genom att hitta kombinationer om tre av samma eller skapa specialgodis som ger annan typ av effekt för att krossa godiset snabbare. När man klarar en bana tar man sig vidare för nya utmaningar.

Det sista har jag faktiskt själv på min telefon och det händer att jag spelar det och det är fantastiskt lätt att fastna i flera timmar. Det mest galna är att det inte finns något slut på banor. För varje uppdatering som sker så skapas fler banor. Totalt never ending.

På mitt jobb finns det hur många som helst som håller på med just candy crush och väldigt ofta får man höra om att de "bara" har en eller några stycken banor kvar tills de klarat alla. Sanningen är att det inte skett någon uppdatering på ett tag. När man frågar vilken bana de är på är de på typ bana 4-500 någonting. Själv är jag på bana 74 och tycker att jag ibland lägger ner alldeles för mycket tid på det där. Då handlar det om att jag kanske sitter två, tre timmar i sträck en lördag- eller söndagsmorgon när man fortfarande drar sig i sängen.

Hur många tror att det finns en risk med att spela dessa spel?

Väldigt få.

Många skojar om att någon är beroende av spelen då de vet om att någon lägger ner mycket tid på dem. Hur ofta hör man inte: "Hon är helt beroende av det där spelet." eller "Hon sitter med det där spelet jämt."?
Egentligen är det inte något man borde skämta om för många av de tjejerna på jobbet som sitter med dessa spel och som man fäller dessa kommentarer om har i verkligheten ett beroende som de har svårt att ta sig ur.

Är man orolig så bör man inte skoja om det, utan istället prata om det.
Våga ta upp att man ser att det spelas väldigt mycket.
Tala om att du finns där om personen behöver prata om sitt spelande.
Engagera er och våga ringa för råd om hjälp med utbildade i spelberoende.
Och sist men inte minst. Skäms inte över att du bryr dig eller oroa dig.
Det är bättre att man gör det innan det är försent och det tar längre tid att blir frisk ifrån.

Borde jag ha förstått?

Igår när jag gick igenom en massa lådor så hittade jag en hel hög foton från den första sommaren när jag hade träffat fd sambon. Vi såg så lyckliga ut, så galet nykära. Så tittade jag en gång till på korten endast för att se om det fanns några på barnen som jag ville spara.

Och så slog det mig plötsligt. På varje kort så fanns det alltid kortlek eller någon form av vinstspel med. Vid köksbordet, på stranden, på campingen och på Liseberg. Det fanns där från början, så synligt. Jag visste ju att han spelade poker med sina polare ibland för en liten insats varje gång, men jag har aldrig tänkt på att det faktiskt fanns i en större skala hela tiden. Från början.

Kärleken kan tydligen göra en blind för saker man inte verkar vilja se. Det som alla andra ser. När jag satt där igår och tittade på korten så började jag fundera på om jag inte borde förstått? Var jag verkligen så blind för sanningen redan från början eller handlade min blindhet om att jag inte tänkte så?

Jag får sådana stunder ibland. När frågorna kring det som varit blir många. Då när jag försöker förstå varför det blev som det blev, men jag kanske måste sluta döma mig själv så hårt och istället bara inse att jag är en erfarenhet rikare på grund av mina egna val?

Vill även passa på att önska er alla en riktigt fin nationaldag!
Ta hand om varandra.

Beroende och missbruk

Att en person är beroende innebär att hon använder en substans eller ett signum på ett sätt som hon inte längre klarar att styra över. Ofta börjar ett beroende med ett behov av att döva starka känslor, så som ångest eller nedstämdhet, eller för att söka en spänning som hon saknar. Hon tar då till t ex alkohol, spel eller sex för att döva de känslorna.

Missbruk är när man upprepade gånger ställer till det för sig på grund av en t ex drog eller ett beteende. Ett exempel är att utsätta sig själv och andra för fara som att köra rattfull, komma för sent till jobbet på grund av bakfylla eller förstöra en relation för att spel kommer i första hand. Ett missbruk går oftast att bryta genom att man får klart för sig vilka negativa konsekvenser det leder till.

Tecken på beroende är att personens försök att sluta eller minska misslyckas och allt mer av personens tid
går åt till att få tag i drogen och att konsumera den. De delar av hjärnan som påverkas av droger har då påverkats så mycket att de reagerar annorlunda och allt mer styr personens beteende mot att fortsätta använda drogerna. Ett sätt att beskriva detta är att ”hjärnan har kidnappats” av drogerna. Personens arbete och hennes sociala liv fungerar allt sämre och trots att hon far illa fysiskt eller psykiskt fortsätter hon med drogen eller beteendet.

Är du beroende/missbrukare eller känner du någon som är beroende/missbrukare, men vet inte vart du ska vända dig. Kontakta mig per mail så hjälper jag dig med vart du ska vända dig.

Innan vi dömer

För några månader sedan skrev jag om den här killen, som inför en massa youtube-tittare erkände sitt missbruk. Ett erkännande som ledde till en massa nedvärderande kommentarer.

Nu har killen tagit allt ett steg längre och gått ut med historien bakom missbruket och det har faktiskt lett till kommentarer helt åt andra hållet. Givetvis är det fantastiskt att människor har börjat tänka till och inse att det faktiskt kan finnas en anledning till varför människor hamnar i situationer som man inte vill hamna i. Men jag tycker samtidigt att det är ganska tragiskt att en person som hamnat i ett missbruk, erkänner och försöker ta sig ur det måste bända ut och in på sig själv för att andra ska visa någon som helst förståelse och medmänsklighet. Egentligen ska det inte behövas alls.

Vi är helt klart alldeles för snabba med att döma ut andra. För egentligen, om man tittar på hur killen har velat ge för bild av sig själv i media så kan man ganska snabbt lista ut att det är en kille som kanske inte mår så jäkla bra inombords. Man behöver inte vara ett geni för att lista ut att ett sådant begär på bekräftelse inte är ett helt friskt beteende. Nu behöver det inte alltid vara så, men i gemenskap med erkännandet så borde man ändå kunna tänka till och inse att det kanske inte är helt underligt i alla fall.

Det finns allt som oftast en anledning till varför vi agerar som vi gör eller hamnar i situationer som vi egentligen kanske inte vill. Vi måste bara lära oss att inte döma ut andra människor för snabbt. Och vi ska inte behöva vränga ut och in på själen för att få andra att fatta att det finns en förklaring. Jag tycker dock att det är bra att han faktiskt berättar sin historia så att människor kanske någon gång lär sig att tänka innan de dömer.

Få hjälp med ditt spelberoende

En liten länklista dit man kan vända sig om man behöver vård, stöd och råd som spelberoende. Funkar även alldeles utmärkt om man är medberoende och behöver hjälp och råd också. Klicka på länkarna för att komma till respektive hemsida.

Game over
Ett behandlingshem i Linköping som riktar sig till beroendepersoner från 18 år och uppåt.

Kolmårdens behandlingshem
Ett behandlingshem som riktar sig till beroendepersoner, anhöriga och företag.

Spelberoendes riksförbund
Hit kan man vända sig om man söker hjälp eller bara vill ha information om spelberoende.

Theory in action
Vänder sig till datorspelsmissbrukare och deras anhöriga.

Riksförbundet spelkontroll (Länk till deras facebook-sida)
Vänder sig främst till unga vuxna med spelmissbruk som behöver stöd och hjälp.

Stödlinjen
För råd och stöd till både spelare och anhöriga.


Tänk på att det är alltid bättre att ta kontakt en gång för mycket än en gång för lite.

Riksförbundet Spelkontroll - RISK

Tänkte slå ett slag för riksförbundet spelkontroll som har startats upp nyligen.
Deras ambition är att arbeta förbyggande, samt att ge stöd och hjälp till personer i åldrarna 16-30 med spelproblem och spelberoende.

Man kan också engagera sig och hjälpa till.
Klicka på bilden för att komma till deras facebooksida.

Ett skenande tåg

Spelbolagen har redan maximalt utnyttjat sin reklam för att rikta sig mot män. Det finns inte mycket mer att hämta inom denna grupp längre. Med det så har de sedan en tid tillbaka valt att istället fokuserat på reklam riktad mot kvinnor för att där vinna ny mark. En taktik som verkligen fått genomslagskraft. Konsekvensen har så klart blivit att allt fler kvinnor faller in i spelberoende och söker i allt större utsträckning idag, mot tidigare, hjälp för detta. Spelberoendet som är ett stort folkhälsoproblem har därmed blivit ett skenande tåg rakt mot en katastrof. Detta skriver Göteborgs-Posten om idag.

Och jag...

Jag får bara ont i magen. Det är redan tillräckligt svårt idag att få vård som beroendeperson. Sedan. På de som utvecklar ett spelberoende eller missbruk ska det även adderas ett stort antal personer som hamnar i ett medberoende, som är ännu svårare att få vård för. Vem ska rädda alla dessa människor från ett fördärv?

Det är verkligen dags för politikerna att ta av sig skygglapparna och börja inse att de måste finna en lösning för att få stopp på det där tåget innan det är alldeles försent.

Skärpning ta mig fan!

Att våga erkänna för sig själv och för andra att man har ett missbruk är stort steg. Det krävs enormt mycket mod och vilja att göra det. I den stund man faktiskt tar det steget är man som mest sårbar och man blottar hela sig själv. Det är från den stunden man är mottaglig för hjälp och som mest behöver stöd.

Och det spelar faktiskt ingen som helst roll vem det är, offentlig eller inte. För när det väl kommer till kritan så är vi alla individer. Vi är alla personer som ska leva på denna jord och göra det bästa av våra liv. Människor med en familj och vänner som vi har nära, oberoende av om vi är offentliga eller inte.


Ha det i tanken.
Tryck igång filmen och blunda.
Bara lyssna.






Tänk er att detta är er bror, kusin, bästa vän, pappa eller son. Hur skulle ni känna?

Jag kan helt ärligt säga att jag visste inte speciellt mycket om den här killen sedan innan. Det jag visste sedan tidigare var att han är eller har varit tillsammans med fröken Widerstedt och att dessa två tydligen har en TV-show. Från en artikel från en tidning för några veckor sedan stod det är han hade varit med i en dokusåpa som jag aldrig sett och att han har en blogg som jag aldrig läst, men det är egentligen skitsamma. För han är en individ, en person, vilken som helst. En person som tar hjälp av you tube för att erkänna att han har problem med droger.

Och man får tycka vad man vill om honom, precis vad man vill. Eller vad han syfte med det hela är. Det vill säga om det bara ett spel för gallerian eller om det verkligen är sanning. Personligen har jag ingen direkt uppfattning av honom då jag vet för lite om honom. Är det här en del av hans egna show, ja då får det stå för honom, men är det här på riktigt så är det oerhört starkt gjort av honom.

Men.
Kommentarerna som finns till det här klippet är skrämmande, i alla fall de allra flesta. Det är faktiskt, helt ärligt, skitsamma om det här klippet är på riktigt eller inte. För hela grejen handlar om något helt annat än om just endast den här personen. Det handlar om hur vi bemöter någon som erkänner ett missbruk. Hans målgrupp är uppenbarligen ganska många år yngre än jag. Med andra ord ungdomar och unga vuxna. En målgrupp som är väldigt sårbar för kritik mot sin person. Och det finns alldeles säkert ett antal bland hans målgrupp som själva sitter fast i ett missbruk och inte vet hur de ska ta sig ur. Eller om de ska våga be om hjälp. Och jag vågar faktiskt sätta min högra hand på att de avskyvärda kommentarerna som finns till det klippet inte på något sätt enklare för dessa personer.

Jag fattar verkligen inte hur man kan skriva så till en annan person. Det drabbar inte bara honom, utan även hans familj och vänner. Och nej, han får inte skylla sig själv för att han är offentlig eller för att han väljer att göra det på det sättet han gör det på. För oavsett vem han är så är personerna bakom kommentarerna hundra gånger värre. Man gör så. Vi ska inte behandla varandra på det sättet. Stampa på någon som så uppenbart ropar efter hjälp.

Det kunde lika gärna ha varit du själv, din bror, din bästa vän eller ja, vem som helst som står dig nära. Hur fan skulle det kännas? Helt ärligt?

Jag skäms för mänskligheten!

Beroendet står inte stämplat i pannan

På mitt jobb har vi gjort som så att vi kör lite tävlingar för att ge uppskattning bland de nya när de når sina mål eller när de bara har gjort ett fantastiskt jobb med något. De får då något symboliskt som till exempel en vattenflaska, kaffemugg, nyckelband eller likande. Inte egentligen märkvärdigt, men bara för att de ska något mer än bara ett "bra jobbat".

För någon vecka sedan tog belöningarna slut och jag och mina kollegor satt och diskuterade vad vi kunde ha istället och någon kom med förslaget att köpa trisslotter. Bra idé tyckte alla tills jag öppnade käften och sedan var det ingen bra idé längre. Jag har full förståelse till att man inte alltid tänker på det. För några år sedan hade jag inte själv gjort det, men jag gillar att de lyssnar när jag ställer mig emot det. Även om jag finner det märkligt att alla "bra" idéer stannar vid trisslotter.

På mitt gamla jobb fick vi alltid en korg med frukt, ostar, vinglas och en flaska vin till jul som uppskattning. Varje år. Det fann jag väldigt märkligt kommer jag ihåg. Minns att jag någon gång nämnde att det kanske inte är helt ultimat med tanke på att de finns de som kan ha problem med alkohol. Svaret jag fick var att det inte kunde finnas någon som jobbade där som kunde ha det, för de jobbar ju.

Mycket intressant resonemang, så jag likställde det med att ge oss en korg med olika droger. Då tittar man bara på mig som om jag vore dum i huvudet och svarar att det både är olagligt och farligt. Och ungefär där inser jag att jag borde hålla käften, men gör det inte. Jag var just då i en period där en vän kämpade sig ur ett drogberoende och en släkting som precis hade supit ihjäl sig så jag fortsatte mitt ifrågasättande, vilket slutade i att någon tyckte att jag uppfattades som otacksam.

Nej, det var jag verkligen inte. Jag gillar både att dricka vin och att skrapa trisslotter. Saken är bara den att jag varken har ett alkoholberoende eller spelberoende så jag kan med andra ord hantera det, men långt ifrån alla kan det. Och jag finner det väldigt sorgligt att saker måste vara olagliga för att det ska räknas bort som en bra belöning eller uppskattning. För jag skulle gissa på (och hoppas) att ingen på mitt jobb idag skulle tycka att det är en bra idé att ge någon droger som en symbolisk grej vid ett "bra jobb".

För i min värld är det lika illa att ge bort droger som det är att ge bort alkohol eller lotter.

Ännu mer skrämmande är företag som anordnar vinlotterier bland de anställda. Där kan man inte ha tänkt många steg längre än vad näsan räcker. Varför inte bara ge en hagelbössa till den som verkar vara mest benägen att ta sitt liv istället? Det kan ju vara en kul grej, kollegor emellan. Fast så får man inte tänka för det är hemskt och elakt.

Hemskt och elakt är att inte inse att personer på sitt jobb faktiskt kan ha ett beroende. Det syns inte alltid utanpå. Exempelvis så sitter inte alla alkoholister på en parkbänk med skitiga kläder och ovårdat hår. Det kan lika gärna vara den där perfekta mamman som tränar två gånger i veckan, skjutsar sina barn till fritidsaktiviteter, betalar varenda räkning i tid och som alltid fixar sina naglar en gång i månaden, men som på helgerna inte kan säga att den älskar sina barn utan att sluddra på grund av att promillehalten är långt över gränsen för vad som är okej redan på fredagskvällen.

Har du en flodhäst i vardagsrummet?

Eller vill du bara veta hur det är att leva med en flodhäst i vardagsrummet?

Klicka här!

Tragikomiskt

Riktigt så illa var det aldrig.
Men det var verkligen inte långt ifrån många gånger.

Det var även därför han behövde mig, för att jag kunde spela för honom när han inte kunde.
Jag blev en skicklig spelare. Spelade mycket smartare än han, men jag gillade det aldrig. Satt mest och hade ont i magen över att behöva spela och vinna för att kunna ha råd att betala räkningarna.

Tanken var god, men...

En ganska vanlig föreställning som andra har om mig är att jag inte gillar att spela sällskapsspel för att jag levt tillsammans med en spelberoende, vilket är ganska intressant i de allra flesta sammanhang. Varje gång jag säger att jag inte vill vara med så tittar på mig med skrämd min och säger "Är det på grund av ditt förflutna?", men det har inte med det att göra. Verkligen inte. Jag kan lätt tänka mig att spela lite kort, yatzy eller vad det nu kan tänkas vara. Dock är det som så att jag inte tycker om att spela spel generellt sätt. Jag tycker att det för det mesta är ganska tråkigt och jag har lätt för att bli allmänt rastlös av det.

Det roligaste är att andra hade haft lättare för att ta att det var på grund av mitt medberoende. Jag skulle kunna gissat på att det hade genererat noll följdfrågor om jag hade svarat ja, men när jag säger nej och varför så kommer tusen följdfrågor eller kommentaren "Men det som är så kul". Det var ju just kul som jag sa att jag inte tyckte att det var, men det får man tydligen inte tycka. Ungefär lika lite som att man inte får tycka att bebisar är fula eller trista.

Däremot ska jag inte sticka under stolen med att jag aldrig någonsin kommer att ge positiv respons till att någon vunnit pengar på spel. Inte ens när människan jag bor med kommer hem och är lycklig över att han vunnit en pokerturnering utan att pengar var inblandade. Då tittar jag mest bara på honom med höjda ögonbryn utan att säga ett pip. Sedan börjar jordens utlägg om att han aldrig skulle spela om det var en pengainsats involverat.
Det är ungefär då jag bara suckar och säger att jag redan hört alla ursäkter han ens kan komma på för stunden. För det var ju precis sådär det började. Pokerspelande utan att pengar fanns med. Till slut tog det fyr och sedan brann hela ekonomin upp.

Jag menar inte nu att alla som spelar blir spelberoende. Absolut inte, men det är intressant att han till en början tror att jag ska svälja hans argument. Det slutar dock med att han kommer på sig själv och säger att han aldrig kommer att kunna vinna den diskussionen mot mig.

Det är skönt att han tänker rätt ibland i alla fall. ^^

Önskelista

Om en vecka fyller man då år...igen. Händer varenda år av någon konstig anledning och blir verkligen inte roligare med tiden.
Som ett litet sidospår så insåg jag för någon vecka sedan att det faktiskt är jävligt långt kvar till pension. Jag som alltid kutar omkring och säger att jag snart är där. Egentligen ska jag leva precis lika länge som jag redan levt innan det är dags. Rent krasst så kan man se det som att om jag upplever och går igenom allt som jag redan gjort en gång till så är jag framme. Det är aslångt och känns allmänt urtråkigt.

Hur som.
Jag har en liten lista på saker jag önskar mig från er som läser min blogg.

• Att alla sätter in en slant i insamlingen. En insamling som ska gå till forskning till förmån för spelberoende och dess anhöriga.

Och det var det.

Så vill ni förgylla min dag lite extra nästa onsdag så är det bara att klicka på 'insamling' i menyn överst på bloggen och hjälpa till att göra framtiden lite bättre för alla som lider i tysthet på grund av följderna av ett missbruk.

Tack på förhand!

Det andra spelberoendet

I min blogg fokuserar jag endast på pengaspelsberoende, men jag tänkte faktiskt för ett kort ögonblick även beröra den andra typen av spelberoende. Konsol- och datorspel. Tycker det känns viktigt att inte glömma bort att även det beroendet finns och drabbar många unga och deras anhöriga. Det var heller inte allt för länge sedan som en 16-åring blev tvångsomhändertagen enligt LVU på grund av datorspelsberoende.

Jag tänker inte skriva någon utdragen text. Dels för att jag inte har någon nämnvärd historia om konsol- och datorspelberoende och dels för att jag kan väldigt lite om den typen av spelberoende. Hittade däremot en liten film på you tube som belyser detta ämne på ett okej sätt. Inte väldens bästa kvalitet eller ljud kanske. Den fyller dock sitt syfte, att lyfta fram hur det kan ta sig i uttryck.