Mellofest

En knapp timme kvar innan det är dags för melodifestivalen.

Mitt topp tre gäng är Oscar Zia, Robin Bengtsson och Ace Wilder.

Allra allra helst vill jag se Oscar vinna.

En så bra och viktig låt.

Dessutom helt rätt i tiden.

NU KÖR VI!!!

För jag har inget bättre för mig

Ligga hemma och vara sjuk kan vara något bland det mest värdelösa som finns. Att ligga hemma sjuk med en förkylning och feber är än mer värdelöst. Lägg då även på att jag hostat sönder mina revben och även fått talförbud av läkaren så har ni en undergång. Jag har så jävla tråkigt att jag knappt vet vart jag ska ta vägen.

Alla som någon gång har råkat haft sönder sina revben vet exakt hur ont det gör, samt att det inte finns så mycket att göra åt det mer än att härda ut. Det självläker, även om det tar sin lilla tid. Rådet från läkaren var att undvika att hosta i den mån det går. Sämsta rådet man kan få när man är förkyld och har ont i halsen. Behöver man hosta så gör man det vare sig man vill eller inte. Kroppens egna reflex för inte är det så att jag ligger här och okynneshostar bara för att det är kul. Snarare är det så att jag får en lättare form av dödsångest varje gång jag inser att jag måste få upp slemmet från min hals.

Så vad hittar man på när man inte får jobba, prata eller hosta?
Man underhåller sig på alla sätt man kan, En skam för Sverige är ett av de bästa sätten.
Kanske inte det bästa beslutet eftersom det även gör ont när jag skrattar, men det här är det närmaste socialt umgänge jag kan komma just nu och för att inte självdö så står jag ut.

Kort och gott

JAG HATAR VINTER!

JAG HATAR SNÖ!

JAG HATAR KYLA!

Jag vill ha vår, sol och värme.
Prick nu vill jag ha det.
Bättre hade det varit med igår.
Jag lider.
Massor.
Fy!

On my mind

Visst jag ville att Simon skulle vinna idol. Alla tre var dock sjukt duktiga och egentligen spelade det ingen större roll vem som tog hem vinsten. Simon var dock min personliga favorit. Jag ville helt galet mycket att det skulle vara han som tog hem hela skiten, men han hade inte kunnat göra vinnarlåten bättre en Martin. För. Som han gjorde den. Herregud! Denna röst. Denna kapacitet.

Så bra.
Och den går på repeat...hela...jävla...tiden.
Även när jag inte lyssnar på den.

Black friday

Fin tradition.
Verkligen.
Behöver vi verkligen det här i Sverige?
Vi som är så extremt rädda för att bli av med våra egna och ta in utländska.

Men det kanske är skillnad på traditioner och traditioner.
Traditioner som handlar om materiell smörja går tydligen bra.
Speciellt en som visar mänsklighetens rätta ansikte, girigheten.
Jag är inte rädd för terrorister, jag är rädd för detta.

Vintern är här

Kylan och snön börjar ta över och jag är redan trött på hela årstiden. Likadant varje år...jag står inte ut. Minusgrader har aldrig varit min grej och detsamma gäller snö. Speciellt inte det där lilla som kommer ner och sedan fryser på så att det blir snorhalt. Jag tenderar att varje år se ut som en gammal kärring som har bajsat på sig så fort jag ska ta mig någonstans. Livrädd för att jag ska halka och slå halvt ihjäl mig.

Det här året är jag dessutom sämre utrustad än förra året. Vinterjackan, mössan, halsduk och vantar är på sedan en tid tillbaka. Däremot har jag inte bra skor. De jag hade förra året var inte jättebra uppenbarligen, då de höll på att kosta mig ett knä, två händer och hela ansiktet. Halkade så illa så det är ett rent under att jag inte slog ut varenda tand jag har i munnen. Hade kunnat bli en dyr historia. Nu var det förvisso inte bara skornas fel, utan även kommunen som är vrålkassa på att sanda. Resultatet av deras oförmåga att göra ett bra jobb blev nysnö som täckte blankisen som spred ut sig precis överallt omkring där jag jobbar.

Men. Jag behöver bättre skor. Mycket bättre skor och jag har även hittat två par som jag vill köpa, men inte kommit till skott att göra det. Funderar även på om jag ska spendera lite pengar i ett par broddar, som den pensionär jag är. Dock tror jag att mitt huvud inte hänger med i årstiden. Hjärnan väntar fortfarande på den där sommaren som aldrig blev av i år. Får ta itu med huvudet och programmera om sedan får jag slå slag i saken och köpa hem bra utrustning för att ta mig igenom skitårstiden vinter. Inte för att jag kommer att gnälla mindre, men för att jag ska ha möjligheten att uppleva nästa vår som levande.

Fredagen den 13:de

En skrämmande dag för många. Allt kan gå fel och gör det det så är det endast för att det är fredagen den 13:de. En riktig otursdag. Fast visste ni att fredagen den 13:de inte alls är en otursdag egentligen?

Jo, så är det.
Förr i tiden ansågs fredagar generellt sett vara en otursdag. Så varje vecka hade man den där dagen då allt gick snett just bara för att det var fredag. Sedan har vi siffran 13 som generellt sett och än idag anses som ett oturstal. Två negativa saker blir faktiskt ett plus. Det vet ju alla som har koll på matematik. Med andra ord så är inte fredagen den 13:de någon otursdag, utan en turdag.

Så nu vet ni.

Att stå upp mot rasism

Igår när jag åkte buss på väg hem från jobbet utspelade det sig en riktigt fin scen.

En kvinna i medelåldern kliver på bussen och sätter sig bakom två unga tjejer, varav den ena med utländskt ursprung. Hon mumlar något om att det luktar illa på bussen och sedan någonting annat som inte går att höra från där jag sitter, men jag lyckas i alla fall att reagera genom att ha fokus på dem för att höra vad som händer. Det går inte riktigt att höra om det hon säger är riktat mot tjejerna eftersom hon till en början pratar väldigt lågt. Den ena tjejen reagerar tillslut och ber kvinnan att sluta, men kvinnan känner sig då kränkt och fortsätter väldigt högljutt deklarera att Sverige är ett fritt land och att hon har rätt till sina åsikter och därefter kommer en lång harang med rasistiska påhopp mot den utländska tjejen och en stor portion nedsättande ord mot den andra.

Hennes kroppsspråk är väldigt hotfullt vilket får den ena tjejen att sätta sig längre fram i bussen. Vi är fem personer på bussen, utöver busschauffören. De två tjejerna, kvinnan, jag och ytterligare en kvinna som är något äldre. Jag reser mig upp för att gå fram till tjejen som sitter kvar med kvinnan, men hinner inte då busschauffören stannar bussen. Även det en kvinna som kan vara i ungefär samma ålder som den hotfulla kvinnan. Busschauffören ber snällt kvinnan att sluta varpå hon åter bestämt hävdar att hon har rätt till sina åsikter då Sverige är ett fritt land. Därefter utspelar sig följande konversation:

Busschauffören: Det är jag som kör den här bussen och därför är det jag som bestämmer. Du har självklart rätt till dina åsikter, men i min buss kan du hålla dem i huvudet och inte säga dem. Om du inte gör det så får du gå hem.
Kvinnan: Håll käften din hora!
Busschauffören: Vad bra. Då går du hem. Varsågod och kliv av bussen.
Kvinnan: Nej, jag ska åka med för jag har betalat för den här resan.
Busschauffören: Du kan uppenbarligen inte visa någon empati för andra människor. Du kränker utan att ha någon som helst respekt för andra människors situation. Du har ingen aning om vad de har varit med om. De har också betalat den här resan, precis som du. De har samma rätt som du att åka med i min buss, utan att bli kränkta.
Kvinnan: Jag säger precis vad jag vill. Sverige är mitt land och jag vill inte ha smutsigt luder omkring mig.
Busschauffören: Nu håller du käften och går av.

Det tar ett tag innan kvinnan kliver av bussen. Föst när busschauffören ringer polisen går hon av, men väljer att sparka på bussen och kalla busschauffören för svinhora. Bussen kör vidare och tjejerna ska gå av hållplatsen innan mig. Busschauffören kallar då till sig tjejerna och frågar om de är okej, vilket de är. När jag ska kliva av bussen så går jag fram till chauffören och talar om för henne att det borde finnas fler som hon. Hon tackade och uppmärksammade att jag var på väg att gå fram till tjejerna genom att säga att det var bra att hon inte var ensam, för tjejernas skull.

Busschaufförens agerande var helt fantastiskt och jag kan inte sluta tänka på det. Tänk om alla vågade göra som hon gjorde och tänk om hon inte hade gjort något, om ingen hade gjort något. De där två tjejerna hade mått så mycket sämre än vad de nu gör. Med vetskapen att någon stod upp för dem och hjälpte dem. I Sverige, vårat fria land som tydligen ska vara så fritt att vi har rätt att kalla andra människor för vilka nedsättande ord som helst bara vi har betalat för det.

The party is over

Så var semestern officiellt över för denna gång.
Det enda som återstår nu är:

Laga matlådor för veckan.
Lägga i mer färg i håret.
Duscha.
Komma till insikt med att jag ska jobba imorgon.
Försöka lägga mig i tid.

Men jag är redo.
Fråga mig 06:00 imorgon bitti om jag fortfarande känner mig redo

Bra kundservice är ingen raketforskning

När man flyttar till en vanlig lägenhet efter att ha bott i en studentlägenhet där allt ingår i hyran så är det en del val som behöver göras, så som val av el-bolag och leverantör för internet. Det är en sjuk jävla djungel när man väl sitter där bland allt som går att välja på. Det finns dock vissa saker som känns viktiga och därför försöker man även sålla efter detta. I den mån det går förstås. Man pratar även med vänner och bekanta om deras val och varför de valt just en viss leverantör. Ställer frågor utifrån det man själv tycker är viktigt såklart.

Detta gällde framför allt vid val av el-bolag, men när det gällde val av internetleverantör så var valet mindre knivigt. När jag bodde i studentlägenhet så stod hyresvärden för internet och det fick man ta det som erbjöds om man inte ville betala själv vill säga. Bredbandsbolaget var det som ingick och då fick det också bli så. Det var enkelt att registrera användare och så var man igång. En gång hade vi problem i hela huset då det var draget lite konstigt med sladdar, om jag inte minns fel så var det det som var bekymret. Detta resulterade i att vissa kunde använda deras tjänst och andra inte. Jag var i kontakt med kundservice två gånger under denna tid, då med deras tekniska support och fick verkligen fantastisk hjälp. Enkla felsökningar och underbart bemötande. Det låg ett ärende hos dem och en av personerna jag pratade med talade om att det antagligen inte fungerade på grund av det, men ville ändå göra felsökning för att utesluta andra orsaker. Inget konstigt med det för det är dumt att förutsätta att det har med det att göra. Grundligt och bra. Samma person ringde senare upp för att säkerställa lite fler saker för att komplettera ärendet. Helt fantastiskt på alla sätt och vis.

En väl fungerande kundservice är något som är viktigt för mig, att man får den hjälp man behöver och att man får ett bra bemötande. Detta och just det faktum att jag känner några stycken som jobbar för bredbandsbolaget var de främsta skälen till att jag nu valde dem. Det kändes tryggt och bra, helt rätt beslut. Dock kan jag inte stå på ett abonnemang själv då jag ligger hos kronofogden på grund av ett förflutet med en spelberoende sambo. Jag ringde därför till dem för att se hur det gick att lösa. Även här fick jag en helt fantastisk service och bra information om hur det gick att lösa. Personen jag då pratade med skulle ringa upp mig efter att jag ordnat så att min syster kunde stå på abonnemanget. Jag var noga med vad mitt behov var. Att fakturor och andra brev skulle gå till mig, samt att leveransen skulle komma till mig och att jag skulle kunna hämta ut det. Det var absolut inga problem, vilket förvånade mig. Vanligtvis måste personen som står på abonnemanget hämta leveranser, men hon skulle ordna så att det gick. Fantastiskt tänkte jag eftersom jag berättade att jag inte ville att det skulle bli en massa merjobb för min syster. Saken är den att vi bor på olika orter, hon har ett eget företag och är småbarnsförälder. Jag ville inte att hon skulle behöva ha det här också.

Leveransen kom, tidigare än beräknat till och med. Jag vet att jag hann tänka tanken att det här var verkligen helt över förväntan med allt och då har jag ändå haft höga förväntningar. Vad gör alla andra för fel som påstår sig ha så mycket problem? Från den tanken och fram till idag vet jag. Jag kunde såklart inte hämta routern för att det är min syster som står på abonnemanget. Jag ringer till deras kundservice och frågar hur vi kan lösa detta och personen jag pratar med säger att det enklaste sättet är att jag gör en överlåtelse till mig. På riktigt?! Detta är alltså deras lösning. Jag förklarar varför det inte går och försändelsen kommer behöva skickas till min syster istället som i sin tur kommer behöva posta det till mig, vilket då innebär merjobb för min syster.

Efter detta var det varit många turer med deras kundservice. När jag väl fick paketet så var det två routrar. Jag ringde för att få retursedel som aldrig kom till mig eller min syster. Brev med inloggningsuppgifter skickades till min syster istället för hem till mig. Fakturor har varit på villovägar och så vidare. När jag ringt har jag knappat in min systers personnummer då det är hon som är kunden. Jag har presenterat mig med mitt namn, berättat vem som står på abonnemanget och sedan förklarat mitt ärende. I alla mina samtal som har varit minst fem sedan jag tecknade i augusti (bortsett från det första, när jag beställde) så är det ingen som har lyssnat varken när jag presenterat mig eller på vad jag har för ärende. Jag alltså fått upprepa saker fler än en gång i samma samtal. Lösningen har allt som oftast handlat om att jag ska överlåta abonnemanget till mig. Någonstans borde det ringa en klocka hos i alla någon av dessa personer att det finns ett skäl till att det inte är jag som står på det då de själva har medgivande som en lösning.

Det kan hända att jag är otydlig när jag både presenterar mig och förklarar mina ärenden, men jag tycker att det är lite konstigt då att ingen annan kundservice har svårt att förstå mig de få gånger jag faktiskt ringer till andra företag eller myndigheter. Senast i veckan pratade jag med bredbandsbolagets kundservice och som vanligt fick jag upprepa mig och som vanligt fick jag lösningen att överlåta. Jag ville ha lite hjälp gällande autogiro. Flera gånger fick jag tala om att det inte är jag som står på abonnemanget och jag fick tydligt två gånger förklara att jag inte kan ha e-faktura. Personen jag talade med påtalade då att jag visst kunde ha det om jag överlåter abonnemanget till mig. Det känns tröttsamt att jag som kund ska behöva upprepa mig och att den enda lösningen verkar vara att överlåta. Jag ska inte som kund behöva tala om varenda gång att jag inte kan ha abonnemanget stående på mig och varför.

Jag förstår såklart att mycket hade varit enklare om abonnemanget hade stått på mig, både för er och för mig, men varenda lösning kan inte vara att överlåta. Jag har seriöst fått det som svar även när jag frågat om adressen stämmer till dit posten ska gå. Ska det vara så galet omöjligt att få hjälp på enkla ärenden bara för att någon annan står på abonnemanget så kan jag lova er att jag inte kommer att vara kund den dagen jag själv faktiskt kan det och den dagen är inte långt borta. Tills dess vill jag ge några råd. Lyssna på vad det är man säger och ställ frågor för att ta reda på vilken lösning som blir den bästa för mig som kund. Har ni inte löst det till den dagen jag inte har min betalningsanmärkning kvar så kommer jag heller vara eran kund. Personligen tycker jag att det skulle vara synd för jag råkar gilla era tjänster och ni har tidigare visat vad bra kundservice är och det är ingen jävla raketforskning.

Husgudar

Sleazerock måste vara något bland det bästa som finns, i alla fall för mina öron. Kanske just därför jag ibland fastnar i 80-talets fantastiska glamrock. Eller ja, fastnar kanske jag inte gör, men det var väl den rocken jag egentligen började att lyssna på och det är således den jag har varmast om hjärtat. Den rocken som är närmast glamrocken idag är väl just sleazerock och den är helt fantastisk när den har sitt utförande som nedan.

Det händer något i mig när jag hör sånt här. Hjärtat tar några extra skutt. Sedan gör det ju inget att Jocke Berg har en röst jag älskar, ett utseende min ögon aldrig kan bli mätt på och att de är från min goa hemstad Göteborg. Det sista är ju inte helt sant för de är ju egentligen från Landvetter, men det är nära nog. Jag var rädd för att det inte skulle låta lika bra efter att Silver hoppade av, men jag tycker helt ärligt att det faktiskt har blivit lite bättre. Lyssna själva.

Guden Zion

Om inte den här killen vinner idol så är det något som är fel.
Under vilken sten har han legat gömd under?
Skivbolagen borde ha kastat sig över honom för länge sedan.
Aja. Får väl tacka för att de inte har gjort det så att killen kan förgylla mina fredagskvällar.

Idoltider

Så här i idoltider så tänker jag alltid tillbaka på det här.
Helt fantastiskt ögonblick och så är såklart grabbarna från Göteborg också.
Bättre än så här kan det inte bli.

Sluta hetsa!

Alla dessa jävla storhelger då man promt måste göra något. Varenda gång och var enda år. Skulle man få för sig att svara att man inte planerat något alls när man får frågan hur man ska fira så är det nästan så att folk tappar andan eller tycker synd om en. Själv förstår jag verkligen inte den där galna hetsen över att man alltid måste göra något. Jag tillhör den där lilla skaran som helt ärligt kan tycka det är väldigt skönt att inte göra någonting alls oberoende av vad det är för dag.

Mitt liv handlar ofta om att lyckas pussla ihop vardagens alla dagar och detta fastän jag inte har barn. Man kan faktiskt vara singel och utan egen familj och ändå ha ett galet hektiskt liv. Se bara på mitt. Och gillar precis som alla andra att bara ta det lugnt och oftast har jag tiden när alla andra är mitt uppe i att fira någon helgdag. Julafton är ett riktigt sådant bra exempel. Jag firar inte jul och har inte gjort på flera år, men jag trivs med det. Det är då jag har tid för att bara ta hand om mig själv och slipper blir störd eller få dåligt samvete för att jag inte orkar ta mig iväg för att umgås. Och helt ärligt...kan jag jobba, så gör jag det.

Midsommar är en annan utav våra stora helgdagar, direkt efter julafton. Det är också en sådan där dag som man tydligen inte får lov att vara själv på. För det mesta så gör jag också något, men i år blev det bara inte så och helt ärligt så trivs jag precis lika bra med det, som om det vore en helt vanligt lördag eller söndag. Jag är inte och kommer aldrig vara rädd för att vara själv och det är mest för att jag vet att jag inte är ensam. Själv, men inte ensam. Det är en jävla skillnad.

Sedan kan jag helt ärligt säga att jag inte varit själv hela dagen, men den största delen av dagen har jag det. Mest för att vädret utanför har varit riktigt tråkigt och vem bryr sig då om man sitter hemma och bara myser?

Och när jag ändå är igång och morrar så vill jag bara säga att killar som får för sig att gå bakom en tjej på en tom gata borde få ett skott i pannan. Man gör fan inte det. Inte ens om man inte har något dumt på gång. Jag blir vansinnig över att man ska behöva känna sitt orolig över att det ska hända något bara för att det händer lite för mycket skit i den här stan.

Konsten att söka lägenhet

Det finns få saker som kan jag göra mig så frustrerad som att försöka hitta en vettig lägenhet i den här stan. Örebrobostäder. Där samlar man poäng per dag och jag registrerade mig på deras sida samma dag som jag bestämt mig för att börja plugga i Örebro. Det är sju år sedan nu och längsta utbildningen man kan gå på lärarprogrammet är fem och ett halvt år, vilket är en relativt lång utbildning om man jämför med andra utbildningar. Jag har med andra ord samlat poäng på deras sida längre än vad min utbildning var. Många studenter väljer även att stanna kvar här för att de får ett jobb och då behöver man också en lägenhet såklart. Dock är det uppenbart att man inte ska söka den där lägenheten hos Örebrobostäder, om man inte vill ha en lägenhet i samma storlek som den där studentlyan man hade eller kan tänka sig att bo i vilken sunkig stadsdel som helst.

Vill man ha en tvåa och kanske bo på norr som är en hyfsad stadsdel så räcker det inte så jävla långt att ha samlat poäng i sju år, det ska gudarna veta. Och då är stadsdelen hyfsad. Pratar vi lägenhet på väster eller i stan så kan du glömma en lägenhet via Örebrobostäder. Sju år ger på ett ungefär 2560 poäng och för att ha en bra chans att få en lägenhet på norr krävs det i runda slängar 500 poäng till. Det betyder att jag behöver vänta i cirka ett och ett halvt år till.

Man kan ju ta en lägenhet i de lite sunkigare stadsdelarna för det går på ett kick med 2500 poäng, men problemet då är man behöver vänta ytterligare typ nio år innan man kan flytta därifrån. För flytta därifrån vill man så snabbt det bara går, men den planen blir nerlagd i samma stund som man flyttat dit då poängen nollställs så fort du fått en lägenhet. Jävla moment 22 över hela systemet.

Så jag sitter snällt här lite frustrerad och bara väntar på att jag ska ha en jävla tur och ändå få en lägenhet som jag faktiskt vill ha. En som ligger på norr. Just nu är jag nummer nio på en och nummer fyra på en annan. Man måste ju tydligen titta på lägenheten innan man får tacka ja också. Fast helt ärligt så tar jag lägenheten i vilket jävla skick som helst bara den ligger där jag vill bo. Sedan är nästa problem att alla de som är före mig ska tacka nej till den också.

Hotbrev borde vara lagligt vid speciella omständigheter.

En dröm gick i uppfyllelse

Jag kom på häromdagen att jag glömt att berätta en sak. Som jag berättat tidigare så är en av mina absoluta idoler Mia Skäringer. Denna fantastiskt starka kvinna som på ett ogenerat sätt alltid förmår att på ett roande sätt berätta hur det egentligen är. Både med livet i allmänhet och hur livet som medberoende ter sig. Och jag fullkomligt älskar henne för det. Hon är definitivt ett riktigt bra ansikte utåt för medberoendepersoner.

För snart två veckor sedan, den 8:e mars för att vara lite mer exakt så var hon i Örebro med sin föreställning Avig Maria och jag var givetvis där och såg den. Biljetterna bokades redan i november, då jag och en kollega någon månad tidigare satt och sa att om hon kommer till Örebro så ska vi gå. Sedan bokningen har det varit en enda stor väntan och längtan.

Så kom dagen och hon var precis så bra som hon alltid är. Jag hade till en början lite svårt att ta in att personen som stod framför mig på scenen är den person som betytt så mycket för mig under hela min resa tillbaka. Nu när är i mål betyder hon minst lika mycket och hon har inte en aning. Helst ville jag bara springa fram, krama och tacka henne för att hon finns. Låta henne veta vad hon betyder för mig, men jag lät bli. Hade ju kunnat bli dålig stämning att avbryta föreställningen endast för det, så jag satt där och bara njöt, skrattade och förundrades över vilken kraftfull sångröst hon har utvecklat. Hennes underbara tolkning av Hallelujah fick mig att fullkomligt tappa hakan och det gick verkligen inte att hålla tillbaka tårarna.

Kan verkligen rekommendera att se hennes föreställning Avig Maria. Den är ett kap från början till slut och den är en fantastisk blandning av mammalivet, sociala spelregler, vardagsstressen och mingelfester. Oavsett vilken väg man valt att ta i sitt eget liv så finns det utrymme för alla att känna igen sig. Och vi kommer alla kunna dö lite snyggare efter det här.


------------------------------------

I övrigt är mitt liv fyllt med hockey och mer hockey. Kommer alltid in i någon slags feber när slutspelet är igång och det är inget undantag denna säsongen heller. Mitt kära Frölunda har hamnat i ett dumt måste-läge, vilket innebär att de måste vinna resterande matcher mot Luleå i kvarten för att ta sig vidare till semin. Det går såklart, men det är då fan inget som helst drömläge och mina nerver är utanpå kroppen varje dag. Det får bara inte ta slut i kvarten denna säsongen också. Det får bara inte det. För jag vill fan inte bara dö snygg, utan även lycklig.

Sätta snurr på hjulet

Den där lilla pausen jag tänkte att jag behövde för ungefär ett och och ett halvt år sedan blev ett och ett halvt år för länge än vad jag hade tänkt mig.

Var då mitt uppe i ganska mycket nytt som hände både privat och på jobbet att jag behövde bara fokusera på det, men ja...för mycket nytt har hållit i sig ganska länge. Tänkt flera gånger att jag borde komma igång igen, men för mycket nytt har hela tiden kommit i vägen.

För mycket nytt är det fortfarande, men nu har jag nått ett av mina stora mål på jobbet och även om det är mycket så har jag ändå kontroll över det. Plus att jag saknat att skriva av mig. Det är ju en stor del av mitt liv att bara få lätta på hjärtat genom de skrivna orden för att inte låta saker mala inom mig tills jag blir totalt uppäten själsligt, men tiden har inte riktigt räckt till även om behovet har funnits. När behovet inte har funnits så har tiden inte varit ett problem. Alltid är det något.

Det är så sjukt galet mycket som har hänt på dessa, nästan 18 månader att jag kommer inte lite snabbt kunna göra en recap. Det går bara inte utan att inlägget blir en miljon mil långt, så det kommer få bli i omgångar helt enkelt. Men jag mår bra, så in i helvetes jävla bra. 2014 var året ni missade, men jag aldrig kommer att glömma. Starkare, mer målmedveten och fullt av positiv energi. Den beskrivningen får duga som den snabba recapen, även om den egentligen inte säger så mycket av som faktiskt har hänt.

Men var lugna. Ni kommer att få ert. Jag kommer att berätta allt, precis allt. Ska bara sortera lite i mitt minne och sedan kommer jag spotta ut allt i en enda röra. Sortera behöver man när man är 35 år gammal och har utvecklat ett utomordentligt bra guldfisk-minne. Ett varv i skålen och allt är borta. Jag är stolt över mig själv.

Jag börjar såhär. Kort och intensivt.
Och designen fick en eldigare färg.
Det var dags. Nu är det dags.

Sparrisen

Lycka är när man inser att man började äta esberitox i precis rätt tid för att bromsa sin monsterförkylning. Och vips så var den borttrollad. Fortfarande lite småsnorig, men det kan jag faktiskt leva med så länge jag slipper att hosta ihjäl mig och att inte kunna andas.

Sedan jag påbörjade min semester har det verkligen varit fullt ös medvetslös, men med några pauser för att andas lite. Samma tempo fortsatte även direkt efter semestern. Även helgerna har varit helt uppbokade, likaså med denna helg var det tänkt. Planen var att dra till fantastiskt fina Stockholm över dagen och sedan köra en riktig städatvättadiskafixamassamatlådor-söndag. Jag bromsade mig själv rejält för att tänka om. Istället blir det en lördag helt för mig själv med god mat och några bra filmer att titta på. En riktig soff-lördag med andra ord med ett avbrott för att handla och ta en lång promenad. Jag glömmer ibland av att jag fortfarande behöver de där dagarna. Bara vara för mig själv. Förr i tiden hade jag bara ångat på och älskat när det händer något varje dag, men den där perioden med depression har verkligen lärt mig behovet och att uppskatta ensamtid med ingenting att göra. Tänk om man hade kunnat fatta vad de där dagarna betyder för själen tidigare? Det hade troligtvis besparat en massa skit, men hej...inte vara bitter nu för livet är fint.

Jag har fått någon konstig knäpp på sparris den senaste tiden. Häromdagen satt jag och funderade på vad jag skulle äta till middag och det enda jag kunde komma på att jag ville ha var sparris. Så det fick blir en trött liten köttbit med massa sparris till. Många matlådor har innehållit detsamma det senaste, minus det trötta köttet. Vet inte vad det är, men jag får ibland sådana där konstiga perioder när jag får knepiga cravings. Speciellt på saker jag annars inte jätteofta äter. Ett tag hade jag dille på broccoli eller ännu värre...när jag hade ett konstigt konstant sug efter ärtsoppa. Den är lite svår att kombinera med någonting annat. Aja, man får väl kanske vara glad så länge det är cravings på bra saker och inte en massa bakelser och annat skit.

Just det. Mitt knä smällde i veckan. Hade verkligen glömt hur jävla pissont det gör. Nu minns jag. Det var ett otrevligt ihågkommande. Jag har ju varit så duktig med att faktiskt öva mitt knä på att springa när jag ändå är ute och promenerar. Tyvärr blev jag lite övermodig för att det gått så bra de andra dagarna. Med det så är man tillbaka till ruta ett igen med knähelvetet. Nu får jag istället suga på den sura eftersmaken med att inte kunna sitta för länge, inte kunna sätta ner foten på ett normalt sätt eller inte kunna böja mig ner för att knyta skorna. Då, just precis då, suger faktiskt livet, men ge mig...det tänker jag inte göra. Jag ska kunna löpträna en dag. Så är det bara.

Det var väl själva...

Så har man mellanlandat i Örebro för några dagar.
Halv tre på natten bokade jag biljetter hem för att sedan gå upp nio igen för att duscha, stresspacka, städa efter mig och kuta ner på stan en sväng. Allt för att ha så mycket att göra på kortast möjliga tid för att jaga bort tankarna på att jag skulle åka.

Väl hemma har jag gjort likadant. Sett till att ha saker att göra hela tiden för att hålla saknaden borta. Satte mig för första gången och läste igenom den där hemsidan för att kanske komma igång med att bli färdig med min egen hemsida. Funkade asbra tills dess att mitt internet bestämde sig för att vara dödligt segt, så jag tröttnade och sysselsatte mig med något annat. Är det inte märkligt ändå?
Är det inte det ena som ska jävlas så är det det andra.
Nej, jag är inte bitter. Jag är frustrerad. Samma typ av frustration som uppstår när man ska försöka montera ihop en ikea-möbel och man inser att det fattas en skruv. Givetvis den mest viktiga skruven och hela skiten rasar ihop som ett plockepinn.

Jag sa ju att jag skulle bli arg. Kind of like "I told you so". ^^
Fast nu var det ju inte av den anledningen jag trodde att jag skulle bli arg, men i alla fall. Jag fick ju aldrig chansen att bli arg över att jag ändå inte får till sidan trots att det står precis hur man ska göra. Det kommer nog. Fast jag ljög lite nu, för jag är ju inte arg. Men jag kunde ha varit och det är grejen.

Tänk vad förvånad jag skulle bli om jag verkligen fattar och jag faktiskt blir klar med den. Blir det så så tänker jag åka till slottet, knacka på, kliva in och sätta ett kors i taket.
Påminn mig om att jag har sagt det...om det händer att jag faktiskt fattar.

Mitt liv som aggressiv

Yes!
Semestern är räddad.
Jag har hittat något jag kan bli förbannad över i fyra veckor.
Sweet.

Jag lyssnar en hel del på podcaster och i ett avsnitt i en av alla gavs det ut ett tips om en hemsida för att lära sig att bygga hemsidor. Det är tips och idéer både för den som är total nybörjare till riktiga proffs. Känns som en bra sida för mig som är teknik-handikappad. Inte för att nybörjare är detsamma som handikappad, men man kan ju hoppas att jag kanske fattar något.

Var inne och tittade lite där inne, på webdesignskolan, och det verkar faktiskt lovande. Kommer verka lovande tills att jag sitter där och har råkat radera hela hemsidan för medberoendepersoner. Det är typ då som aggression kommer att gå över styr. Innan dess kommer jag säkert bara småpyra lite mest hela tiden.

Fast det känns skönt att jag har något att bli arg över under min semester.
För hur skulle mitt liv annars se ut?
Lugnt och fridfullt.
Nej. Det går inte för sig.