En dröm gick i uppfyllelse

Jag kom på häromdagen att jag glömt att berätta en sak. Som jag berättat tidigare så är en av mina absoluta idoler Mia Skäringer. Denna fantastiskt starka kvinna som på ett ogenerat sätt alltid förmår att på ett roande sätt berätta hur det egentligen är. Både med livet i allmänhet och hur livet som medberoende ter sig. Och jag fullkomligt älskar henne för det. Hon är definitivt ett riktigt bra ansikte utåt för medberoendepersoner.

För snart två veckor sedan, den 8:e mars för att vara lite mer exakt så var hon i Örebro med sin föreställning Avig Maria och jag var givetvis där och såg den. Biljetterna bokades redan i november, då jag och en kollega någon månad tidigare satt och sa att om hon kommer till Örebro så ska vi gå. Sedan bokningen har det varit en enda stor väntan och längtan.

Så kom dagen och hon var precis så bra som hon alltid är. Jag hade till en början lite svårt att ta in att personen som stod framför mig på scenen är den person som betytt så mycket för mig under hela min resa tillbaka. Nu när är i mål betyder hon minst lika mycket och hon har inte en aning. Helst ville jag bara springa fram, krama och tacka henne för att hon finns. Låta henne veta vad hon betyder för mig, men jag lät bli. Hade ju kunnat bli dålig stämning att avbryta föreställningen endast för det, så jag satt där och bara njöt, skrattade och förundrades över vilken kraftfull sångröst hon har utvecklat. Hennes underbara tolkning av Hallelujah fick mig att fullkomligt tappa hakan och det gick verkligen inte att hålla tillbaka tårarna.

Kan verkligen rekommendera att se hennes föreställning Avig Maria. Den är ett kap från början till slut och den är en fantastisk blandning av mammalivet, sociala spelregler, vardagsstressen och mingelfester. Oavsett vilken väg man valt att ta i sitt eget liv så finns det utrymme för alla att känna igen sig. Och vi kommer alla kunna dö lite snyggare efter det här.


------------------------------------

I övrigt är mitt liv fyllt med hockey och mer hockey. Kommer alltid in i någon slags feber när slutspelet är igång och det är inget undantag denna säsongen heller. Mitt kära Frölunda har hamnat i ett dumt måste-läge, vilket innebär att de måste vinna resterande matcher mot Luleå i kvarten för att ta sig vidare till semin. Det går såklart, men det är då fan inget som helst drömläge och mina nerver är utanpå kroppen varje dag. Det får bara inte ta slut i kvarten denna säsongen också. Det får bara inte det. För jag vill fan inte bara dö snygg, utan även lycklig.