Halv tre på natten bokade jag biljetter hem för att sedan gå upp nio igen för att duscha, stresspacka, städa efter mig och kuta ner på stan en sväng. Allt för att ha så mycket att göra på kortast möjliga tid för att jaga bort tankarna på att jag skulle åka.
Väl hemma har jag gjort likadant. Sett till att ha saker att göra hela tiden för att hålla saknaden borta. Satte mig för första gången och läste igenom den där hemsidan för att kanske komma igång med att bli färdig med min egen hemsida. Funkade asbra tills dess att mitt internet bestämde sig för att vara dödligt segt, så jag tröttnade och sysselsatte mig med något annat. Är det inte märkligt ändå?Är det inte det ena som ska jävlas så är det det andra.
Nej, jag är inte bitter. Jag är frustrerad. Samma typ av frustration som uppstår när man ska försöka montera ihop en ikea-möbel och man inser att det fattas en skruv. Givetvis den mest viktiga skruven och hela skiten rasar ihop som ett plockepinn.
Jag sa ju att jag skulle bli arg. Kind of like "I told you so". ^^
Fast nu var det ju inte av den anledningen jag trodde att jag skulle bli arg, men i alla fall. Jag fick ju aldrig chansen att bli arg över att jag ändå inte får till sidan trots att det står precis hur man ska göra. Det kommer nog. Fast jag ljög lite nu, för jag är ju inte arg. Men jag kunde ha varit och det är grejen.
Tänk vad förvånad jag skulle bli om jag verkligen fattar och jag faktiskt blir klar med den. Blir det så så tänker jag åka till slottet, knacka på, kliva in och sätta ett kors i taket.
Påminn mig om att jag har sagt det...om det händer att jag faktiskt fattar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar