Sedan slås man tillbaka av verkligheten och tar istället det vuxna beslutet att göra som vanligt. Betala räkningarna, kontrollerar månadsbudgeten och kämpar för att kunna lägga undan tillräckligt pengar för att kunna åka iväg på den där resan och köpa de där sakerna. Egentligen finns det ingen bitterhet i det, bara tryggt att veta att jag även denna månad kommer kunna överleva en månad till. Jag kan försörja mig själv. Och jag kommer aldrig bli så wild and crazy att jag sumpar en hel månadslön innan allt det där vuxna är gjort. Det är dock grymt att kunna drömma sig bort till det där spontana sättet att leva och vara nöjd med att det stannar där.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar