onsdag 11 november 2015

Att stå upp mot rasism

Igår när jag åkte buss på väg hem från jobbet utspelade det sig en riktigt fin scen.

En kvinna i medelåldern kliver på bussen och sätter sig bakom två unga tjejer, varav den ena med utländskt ursprung. Hon mumlar något om att det luktar illa på bussen och sedan någonting annat som inte går att höra från där jag sitter, men jag lyckas i alla fall att reagera genom att ha fokus på dem för att höra vad som händer. Det går inte riktigt att höra om det hon säger är riktat mot tjejerna eftersom hon till en början pratar väldigt lågt. Den ena tjejen reagerar tillslut och ber kvinnan att sluta, men kvinnan känner sig då kränkt och fortsätter väldigt högljutt deklarera att Sverige är ett fritt land och att hon har rätt till sina åsikter och därefter kommer en lång harang med rasistiska påhopp mot den utländska tjejen och en stor portion nedsättande ord mot den andra.

Hennes kroppsspråk är väldigt hotfullt vilket får den ena tjejen att sätta sig längre fram i bussen. Vi är fem personer på bussen, utöver busschauffören. De två tjejerna, kvinnan, jag och ytterligare en kvinna som är något äldre. Jag reser mig upp för att gå fram till tjejen som sitter kvar med kvinnan, men hinner inte då busschauffören stannar bussen. Även det en kvinna som kan vara i ungefär samma ålder som den hotfulla kvinnan. Busschauffören ber snällt kvinnan att sluta varpå hon åter bestämt hävdar att hon har rätt till sina åsikter då Sverige är ett fritt land. Därefter utspelar sig följande konversation:

Busschauffören: Det är jag som kör den här bussen och därför är det jag som bestämmer. Du har självklart rätt till dina åsikter, men i min buss kan du hålla dem i huvudet och inte säga dem. Om du inte gör det så får du gå hem.
Kvinnan: Håll käften din hora!
Busschauffören: Vad bra. Då går du hem. Varsågod och kliv av bussen.
Kvinnan: Nej, jag ska åka med för jag har betalat för den här resan.
Busschauffören: Du kan uppenbarligen inte visa någon empati för andra människor. Du kränker utan att ha någon som helst respekt för andra människors situation. Du har ingen aning om vad de har varit med om. De har också betalat den här resan, precis som du. De har samma rätt som du att åka med i min buss, utan att bli kränkta.
Kvinnan: Jag säger precis vad jag vill. Sverige är mitt land och jag vill inte ha smutsigt luder omkring mig.
Busschauffören: Nu håller du käften och går av.

Det tar ett tag innan kvinnan kliver av bussen. Föst när busschauffören ringer polisen går hon av, men väljer att sparka på bussen och kalla busschauffören för svinhora. Bussen kör vidare och tjejerna ska gå av hållplatsen innan mig. Busschauffören kallar då till sig tjejerna och frågar om de är okej, vilket de är. När jag ska kliva av bussen så går jag fram till chauffören och talar om för henne att det borde finnas fler som hon. Hon tackade och uppmärksammade att jag var på väg att gå fram till tjejerna genom att säga att det var bra att hon inte var ensam, för tjejernas skull.

Busschaufförens agerande var helt fantastiskt och jag kan inte sluta tänka på det. Tänk om alla vågade göra som hon gjorde och tänk om hon inte hade gjort något, om ingen hade gjort något. De där två tjejerna hade mått så mycket sämre än vad de nu gör. Med vetskapen att någon stod upp för dem och hjälpte dem. I Sverige, vårat fria land som tydligen ska vara så fritt att vi har rätt att kalla andra människor för vilka nedsättande ord som helst bara vi har betalat för det.


Inga kommentarer: