Skärpning ta mig fan!

Att våga erkänna för sig själv och för andra att man har ett missbruk är stort steg. Det krävs enormt mycket mod och vilja att göra det. I den stund man faktiskt tar det steget är man som mest sårbar och man blottar hela sig själv. Det är från den stunden man är mottaglig för hjälp och som mest behöver stöd.

Och det spelar faktiskt ingen som helst roll vem det är, offentlig eller inte. För när det väl kommer till kritan så är vi alla individer. Vi är alla personer som ska leva på denna jord och göra det bästa av våra liv. Människor med en familj och vänner som vi har nära, oberoende av om vi är offentliga eller inte.


Ha det i tanken.
Tryck igång filmen och blunda.
Bara lyssna.






Tänk er att detta är er bror, kusin, bästa vän, pappa eller son. Hur skulle ni känna?

Jag kan helt ärligt säga att jag visste inte speciellt mycket om den här killen sedan innan. Det jag visste sedan tidigare var att han är eller har varit tillsammans med fröken Widerstedt och att dessa två tydligen har en TV-show. Från en artikel från en tidning för några veckor sedan stod det är han hade varit med i en dokusåpa som jag aldrig sett och att han har en blogg som jag aldrig läst, men det är egentligen skitsamma. För han är en individ, en person, vilken som helst. En person som tar hjälp av you tube för att erkänna att han har problem med droger.

Och man får tycka vad man vill om honom, precis vad man vill. Eller vad han syfte med det hela är. Det vill säga om det bara ett spel för gallerian eller om det verkligen är sanning. Personligen har jag ingen direkt uppfattning av honom då jag vet för lite om honom. Är det här en del av hans egna show, ja då får det stå för honom, men är det här på riktigt så är det oerhört starkt gjort av honom.

Men.
Kommentarerna som finns till det här klippet är skrämmande, i alla fall de allra flesta. Det är faktiskt, helt ärligt, skitsamma om det här klippet är på riktigt eller inte. För hela grejen handlar om något helt annat än om just endast den här personen. Det handlar om hur vi bemöter någon som erkänner ett missbruk. Hans målgrupp är uppenbarligen ganska många år yngre än jag. Med andra ord ungdomar och unga vuxna. En målgrupp som är väldigt sårbar för kritik mot sin person. Och det finns alldeles säkert ett antal bland hans målgrupp som själva sitter fast i ett missbruk och inte vet hur de ska ta sig ur. Eller om de ska våga be om hjälp. Och jag vågar faktiskt sätta min högra hand på att de avskyvärda kommentarerna som finns till det klippet inte på något sätt enklare för dessa personer.

Jag fattar verkligen inte hur man kan skriva så till en annan person. Det drabbar inte bara honom, utan även hans familj och vänner. Och nej, han får inte skylla sig själv för att han är offentlig eller för att han väljer att göra det på det sättet han gör det på. För oavsett vem han är så är personerna bakom kommentarerna hundra gånger värre. Man gör så. Vi ska inte behandla varandra på det sättet. Stampa på någon som så uppenbart ropar efter hjälp.

Det kunde lika gärna ha varit du själv, din bror, din bästa vän eller ja, vem som helst som står dig nära. Hur fan skulle det kännas? Helt ärligt?

Jag skäms för mänskligheten!