Vad sysslar jag med?

Ibland kommer jag helt plötsligt till insikt med saker. När jag varvar ner och får perspektiv på saker trillar saker på sin plats av sig självt. Det räckte tydligen med fyra dagar för mig att inse det min läkare försökt säga till mig ganska länge angående min magkatarr.

Jag aldrig sett min på mig själv som en person som försöker vara "duktig" i alla lägen eller bara gör saker för att andra ska bli glada och stolta över mig, men han har nog kanske rätt. Det tar emot att säga det, men han har nog det. Jag försätter mig själv hela tiden i situationer där jag är behövd utan att se att det bara gör mig stressad och att jag tappar bort mig själv i det hela.

I fyra dagar har jag varit helt själv här hemma. Första dagen var hemsk. Hade inget jag var tvungen att göra, inget att planera för, ordna eller göra för någon annan. Nu känns det helt underbart. Även om jag helt ärligt saknar Cissi så att jag får någon att "ta hand om".

I mitt förra samboliv tog jag hand om barnen, hemmet, matlagningen och en sambo som inte alltid mådde så himla bra. På det pluggade jag som en dåre, vilket i förlängningen ledde till att jag kollapsade helt. I ett samtal med vår familjerådgivare sade människan jag hade ett förhållande med att han uppfattade mig som lat när jag egentligen mådde skitdåligt och gick på starka tabletter. Detta för att han helt plötsligt fick börja ta ansvar för det gemensamma hemmet istället för att att bara sitta och spela poker hela dagarna.

Det senaste halvåret har jag nog känt lite samma sak, speciellt de senaste veckorna. Att jag sätter mig själv i en position där jag tar på mig för mycket ansvar. Jag är aldrig där jag borde vara. När jag är på jobbet planerar jag för kvällens middag och för lunchen dagen efter. Vad som måste göras runt omkring, planerar och pusslar endast för att det ska gå så enkelt och smidigt för alla parter. När jag väl är hemma tänker jag på vad jag måste göra på jobbet nästkommande dag eller vad jag glömde göra under dagen som gått. På kvällen när jag borde varva ner och gå och lägga mig funderar jag på om det är något jag glömt. Kan inte förmå mig att sova innan jag bestämt mig för att allt är på sin plats.

Jag får dåligt samvete av att Cissi kanske äter nudlar en hel dag för då har jag inte gjort det jag borde. Jag får dåligt samvete av att vår inneboende inte ätit något under hela dagen för då har inte jag gjort tillräckligt med mat dagen innan. Och det är inte deras fel. De förväntar sig inte att jag ska fixa allt för dem. Det sitter bara i mitt huvud och det skapar den stress jag känner inför varje dag.

Mina dagar handlar om rutiner, rutiner jag måste följa för att jag ska må bra över mig själv som människa. Jag får inte missa eller glömma för det är detsamma som att faila och som följd blir jag en dålig och lat människa. Det jag fick lära mig i ett tidigare förhållande.

Det måste bli ett stopp på allt det där. Jag måste börja sätta mig själv i främsta rum för att bli av med alla sjukdomar. Jag är inte hela världens morsa och jag är inte lat om jag börjar se mer till mina egna intressen eller behov. Mitt liv handlar främst om mig inte om alla andra.