Stänga dörrar

För några år sedan när jag gick i terapi för mina aggressionsproblem så fick jag ett tips att formulera brev till personer där jag inte fått avslut. Personer jag inte längre hade kontakt med, men heller inte fått mina ord sagda innan vi gick vidare i livet. Vitsen med breven var inte att skicka dem i första hand, men att jag skulle få chansen att skriva till dem från mitt hjärta. Släppa på det som gjorde så ont hos mig. Göra saker till avslutade kapitel för att kunna gå vidare i livet och lämna saker som tillhörde det förflutna. Om jag sedan skulle vilja skicka dem var det upp till mig.

Tänkte på det där förut. Att det kanske är dags för ett sådant brev igen. Känner att jag är väldigt redo för att göra Mr S till ett avslutat kapitel fastän det finns saker kvar att lösa. Men jag orkar inte låta det där ta tid och energi från mig. Vill bara få ett slut på hela skiten och gå vidare.

Så jag funderar faktiskt på att ta någon dag och författa ett brev till den där herrn. Skriva exakt hur jag känner rakt från mitt hjärta. Vet att mitt skriva ord nådde rakt till hans hjärta, men trots det så är det inte så troligt att jag kommer att skicka det till honom. Han är inte längre den man jag än gång föll för och därför tror jag inte heller att ha skulle ta mitt ord till sitt hjärta. Inte på samma sätt och skulle han mot all förmodan göra det skulle han vara för stolt för att erkänna det.

Jag tror däremot att jag behöver göra det för mig själv.
Stänga dörren.
Föralltid!