Uppslukad

En vecka i Göteborg nu då och jag är så färdig med stan, men kommer att vara kvar här några dagar till för att hinna träffa alla som vill träffa mig. Bokade en biljett hem idag då jag redan bestämt mig för när jag drar härifrån. Vilka kontraster ändå från Stockholm.

Kulturkalaset var igång när jag kom hit och varade till i söndags. Förutom de konserter jag var på så hann jag även träffa lite människor...tänka sig. Staden som myllrar av människor annars blir värre än en myrstack. Lägg då till att myrorna druckit lite mer än vad de borde och pratar som om de vore döva så har ni kulturkalaset. Nu var det dock inte människor i allmänhet som jag tänkte på utan folk man inte träffat på länge som helt plötsligt står mitt framför en. Jag finner det alltid lika roligt att se deras reaktion när jag bara rycker tag i dem och man ser hur tankeverksamheten går igång innan de lyckas fatta att det är mig de har framför sig. Korta, små möten som är så fulla av glädje och kramar och sedan vet man att det kommer ta ungefär lika många år igen innan man ses helt apropå. Fastän man häver ur sig minst fem gånger under detta korta möte att man ska höra av sig någon dag. It never happens! Man vet det och ändå står man där var eviga gång och ljuger för sig själv och den andre. Nå väl. Tanken är god i alla fall.

Idag har jag äntligen fått träffa min underbara vän, Annie. Trodde faktiskt inte att vi skulle lyckas få till något möte, men tanke på omständigheterna. Vilket jag faktiskt hade varit helt okej med, men så busvisslade min telefon på mig för att tala om att det visst blir av. Blev först både förfärad och glad när jag såg hennes namn på displayen, tills jag läst och bara glädjen blev kvar.

Kändes skönt att se henne. Se att hon håller ihop och att hon fortfarande har det där leendet kvar trots allt som varit. Beundrar hennes styrka i det som är, även om jag ser på henne att hon faktiskt är tagen och trött. Men hon är stark som en oxe fastän hon är fisk och min oro släpper lite bara att se henne och att prata om det. Inte bara om det. Nej, nej, vi kan prata vi. Vi lyckas nog avhandla varenda ämne som går att avhandla över en bit mat. Vi är ju tjejer och tjejer innehar rekord på antal avhandlade ämnen på kortast möjliga tid.

Vi lyckades även att prata lite om vår hemsida där vi troligtvis hittat en lösning som kan komma att funka. Tänk vad vi är bra när vi slår våra kloka huvuden ihop minsann. Om denna lösning funkar som tänkt så blir dessutom en billigare lösning än den vi har nu. Massa win på den!

Semester för mig innebär en massa läsande. Jag läser så kolossalt mycket böcker. Lyckades ju dessutom "ramla" in i en bokrea när jag var i Stockholm och köpte ju givetvis alla tjocka böcker jag kunde hitta utan att tänka på att jag även skulle få hem dem i min mindre smärta packning som innebar mycket bärande på axlarna. Inte helt smart tänkt. Men jag är så nöjd med mina köp fastän jag svor en del på hemvägen.

Bland annat så köpte jag trilogin Femtio Nyanser och jag är totalt uppslukad av den första boken just nu. Nog för att det står att den är beroende framkallande, men mitt läge är nog värre än så för jag kan helt enkelt inte släppa ifrån mig boken. Har till och med hamnat i ett läge att jag har med mig den vart jag än går för det kan ju komma ett tillfälle när jag kan läsa lite till. Typ sittandes på bussen eller när man väntar på bussen. Sedan är det inte den lilla boken heller, men skit i det. Väskan är stor och den får väl vara tung. Jag bryr mig inte så länge jag får läsa den. Galet.

Och när jag sitter där i godan ro, när jag kommit hem idag, och är helt uppslukad av första boken så får jag världens finaste SMS från min alldeles underbara vän, Annie. Då efter att man slagits av tanken, precis när man sagt hejdå, att jag borde gett gett henne mer andrum. Inte bubbla på om hemsidan och allt sådant där som egentligen inte är så viktigt just nu. Så inser jag att det kanske var just det där hon behövde. En liten dos av mitt något energiska, spontana jag. Det värmer i mitt hjärta av att jag har så fina vänner som uppskattar en mer än vad man någonsin hade kunnat förställa sig. Det är vänskap när den är som allra vackrast. Uppskattning att man finns där för varandra.