And it's on!

Det här med att ta tag i kampen mot vågen har verkligen fungerat bättre än vad jag trodde på semestern. Jag har varit jätteduktig med att faktiskt ta mig ut på promenader och göra träningsövningar. På riktigt har jag varit duktig. Jag till och med joggade lite (med betoning på lite) när jag var i Stockholm endast för att öva mitt knä på vad som komma skall i framtiden.

Jag har verkligen inte ätit ute speciellt mycket, utan har istället köpt mat och lagat själv där jag har befunnit mig och jag har varit noga med att packa ner träningskläder vart jag än tagit mig endast för att inte ha någon ursäkt att slippa undan. Nu kanske jag till och med att lyckas hålla detta i fas även när jag börjar jobba igen. Nu när man håller skiten i fas och inte bara går omkring och är stressad och trött konstant.

Nog vet jag att det kommer att vara stressat och trött när man kommer tillbaka, men med lite mer fokus på att få in rutin på det här resterande tid av semestern så ska det gå. Det ska gå! Det bara är så för det finns inget annat. Inte tänker jag lägga ner det här kämpandet på semestern för att sedan se allt gå förlorat. Gör jag det så får någon frivillig ge mig en ordentlig utskällning. Jag kan till och med sträcka mig till att denna frivilliga får ge mig en käftsmäll när jag minst anar det.

Gött! Jag har just provocerat fram stryk mot mig själv för att inte kunna slarva.
Moget. ^^

Jag har varken en våg eller ett måttband för att se om det hänt något, men egentligen behövs det inte. Det både märks och syns att det hänt saker redan.Det syns kring ansiktet och halsen och märks av runt magen. Köpte ett par byxor någon vecka innan semestern. De byxorna behöver jag inte knäppa upp längre för att få på eller av mig. Kan i och för sig även bero på att jag inte har någon stressmage just nu, då magen inte alls är lika spänd som den brukar vara. Men jag vill även tro att det hänt saker på vågen. Skulle faktiskt bli riktigt förvånad om det inte hänt ett skit.

När jag kommer hem sedan gäller det bara att ta tag i de där matrutinerna och få lite styr på dem. Nog för att jag varit ganska duktig med vad jag stoppar i munnen, men det där med att ha rutin på när man ska äta har inte funnits alls. Det är just då, när rutinen inte finns, som slarvet över vad man stoppar i sig också kommer. Fast det ska det minsann bli ändring på så fort jag befinner mig hemma och fyller upp kylen på nytt. Varit så duktig att jag skrivit ner på ett ungefär när och vad jag sak äta och sedan gäller det bara att intrigera det med vardagen. Med allt vad det innebär. Så ser ni ett bord komma flygandes så kan det vara jag.