Både skönt och en aning sorgligt. Skönt att slippa Göteborg...faktiskt. Inte på staden, men på människorna som bor där. Bortsett från mina vänner och då pratar jag om dem som verkligen är mina vänner. Allt annat pack kan ta sig någonstans faktiskt.
Tänkte på en sak gällande folk och folk och det som generellt anses om Stockholm och Göteborg. Den allmänna uppfattningen är att människor i öster är dryga och västermänniskorna är så himla goa. Så är det egentligen inte. Saken är bara den att Stockholmare inte gör sig till medan Göteborgare faktiskt gör det. Och det kommer undan med alla skit för att de upplevs som så himla käcka, glada och skojfriska. Egentligen är de äckliga gubbarna precis lika äckliga oavsett bara det att Göteborgarna gömmer sig bakom sin dialekt. Det värsta är att det faktiskt fungerar för det mesta vilket bara är vidrigt. Jag vill inte höra "kom och sätt dig i farbrors knä" vare sig på grinig Stockholmska eller på skojfrisk Göteborgska. Det är inte okej, oavsett. Så det så.
Det sista jag gjorde innan jag åkte tillbaka till Örebro var att tatuera mig. Och jag är så nöjd att jag kommer att fortsätta låta den där killen att tatuera mig även i framtiden. Spelar ingen roll om jag ska behöva åka 30 mil för att få det gjort. Jag gör det så gärna eftersom han så villigt kunde tänka sig att jobba helg bara för att jag ska få ännu en tatuering. Det är service det.
Vad det blev?
Texten "Be your own hero" på höger underarm.
Kommer en bild när den här helt läkt. Lovar.
Sista och sista.
Det allra sista jag gjorde var faktiskt att hälsa på min extramormor och köpte med mig kräftor som vi smaskade i oss. Farligt gott med riktigt god havskräftor från Öckeröfiskarna. Givetvis köpta i feskekörka. Var annars liksom?
Min extramormor. Hon börjar bli gammal och virrig nu. Blandar ihop namn och kan berätta om samma sak flera gånger. Det gör ont att se, men jag ler och lyssnar på samma historia som hon redan berättat förut. Dels för att jag inte vill påminna henne om att åldern börjar ta ut sin rätt och dels för att jag vill höra dem igen. På det sättet sätter sig historierna kvar i minnet. För alltid. Precis som jag önskar att de gör för jag vill verkligen aldrig glömma. Hon är mitt allt och det gör ont att veta att hon när som helst kan försvinna. En dödsdom är en dödsdom och även om man får tid till att göra det bästa av den sista tiden så är det ändå jobbigt. Och svårt. Svårt att hålla inne tårarna när hon pratar om det. För jag vill inte att hon ska tas ifrån mig.
Igår gjorde jag något jag velat göra väldigt länge, en nagelförlängning. Har verkligen inte vant mig vid de länga naglarna än, men det ska jag nog lyckas bli tills jag börjar jobba igen. Gör jag inte det så blir det problem eftersom jag sitter och skriver på datorn konstant.
Nu är det bara tre dagar kvar av semestern och jag kan ärligt säga att det ska bli vansinnigt skönt att få komma tillbaka till jobbet. Fyra veckor var inte min grej även jag lyckats fylla mina dagar. Men det har stundtals varit alldeles, alldeles för segt. Nästa år kommer det att blir en helt annan fördelning av veckorna. Helt klart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar