Jag förstod ganska tidigt att det var dit det skulle leda, men jag orkade inte stå emot det som hände runt omkring mig. Länge kämpade jag emot att det skulle bli så illa som det blev, men när det väl hände så fick jag en konstig befrielse i kroppen. Det kan verka enormt skumt, men det var det. För jag slapp att kämpa emot och för att det var över. Det hade gått till det yttersta och nu fanns bara vägen tillbaka. Inga mer skulder kunde läggas till i mitt namn.
Så där är jag nu och jag skäms inte speciellt mycket. Inte längre. Jag betalar varje månad och jag kommer att bli skuldfri samtidigt som det som varit suddas ut i samma takt. Ganska skön känsla om jag får säga det själv. Sedan ska även nämnas att känslan över att en dag bli skuldfri inte på något sätt kan mätas med känslan att bli fri från det förflutna eller bli fri från det järngrepp fb sambon hade om mig. För om jag får välja så har jag hellre en skuld i pengar till en myndighet än vistas i det helvete jag gjorde.
Det kanske är ett märkligt sätt att resonera på, men jag har det jag behöver i mitt liv och jag begär egentligen bara att få vara lycklig. Och jag är lycklig. Sedan att jag har lite mindre pengar att röra mig med än vad jag skulle kunna ha vet jag bara är tillfälligt och det är en situation jag ändå kommer kunna hantera bra mycket bättre än det helvete jag varit fast i.
I detta fall lever jag hellre med skuld än med skam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar