Ibland vänder det fort när man inte är på topp i måendet. Just nu är det bara massa jobbig ångest. Försöker tänka positivt och ta känslan för vad det är precis nu. Ångest.
Det är inte alltid så lätt. Det är sjukt svårt att hålla sig på banan hela tiden, även med medicin. Vissa dagar går bara inte att kontrollera. Det bara sköljer över en och sedan är man totalt förlorad. Man får bara gilla läget och försöka komma ihåg att det går över. Härda ut när det är som jobbigast och vara medveten om att det här är bara tillfälligt.
Längtar till den dag då alls känns bra igen. Varje dag. Ser fram emot den tid då dagarna inte fullständigt raserar omkring mig utan förvarning. Även om jag vet att det är en jobbig tid framför mig nu så hoppas jag ändå på att kroppen kan lyckas ge mig en liten förvarning innan för det här är verkligen inte roligt någonstans.
Tänk om alla kunde få uppleva den här känslan bara för en dag. Vilken större förståelse vi skulle ha för varandra. Det går liksom inte att bara förklara i ord hur det här känns. Det måste upplevas för att få sin rätta beskrivning. Ångest i sin fulla bemärkelse.
Ibland är jag lite dum som lever för mig själv med min ångest. Att jag inte pratar med människor oftare hur jag mår, men jag vill inte älta saker i förbannelse. På något sätt känns det inte som att det hjälper i längden. Det gör det bara svårare. Fast jag borde inte vara ensam med den heller. Kluvenhet var ordet.
Kommer antagligen vara väldigt upp och ner en tid framöver. Det får vara så. Jag måste helt enkelt bara acceptera att ångesten just nu är en del av mig och att jag är en del av ångesten. Det kommer bli bra. Någon gång kommer det att kännas bra igen.
I know it!
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar