Seriöst, varför har vi så jävla bråttom?
Och vad har vi bråttom till?
75 timmar är fan inte lång tid. Enligt mig är det för kort tid. Alldeles för kort tid. Jag skulle aldrig kasta mig in i ett nytt förhållande efter lite drygt tre dygn. Inte en chans. Jag vill lära känna människan lite innan. Och med lite menar jag inte vilken skostorlek han har, vad han arbetar med och vilken sida av sängen han sover på. Det krävs jävligt mycket mer än så för det. Sedan undrar jag verkligen hur många det är som verkligen tror att speeddejting syftar till att det är ett snabbt sätt att hitta kärleken? Så vitt jag vet handlar det väl om att man träffar många potentiella partners på viss tid under ordnade former. Eller har det ändrats sedan jag fick det beskriver för mig?
Att det är dyrt kan jag väl hålla med om. 5500 kronor för 75 timmars dejtande är väl inte direkt ett reapris, men har man inte ekonomin för det så bör man kanske hitta sig en form som passar plånboken bättre.
En sista sak.
Att flirta i en mataffär känns som ett billigt alternativ, om man bortser från den maten man eventuellt handlar då. Men vem. Säg mig vem skulle helt seriöst kunna fråga om melonerna är mogna som öppningsreplik och tro att det går hem? Och vem skulle på ett seriöst sätt svara på den?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar