Förtrollad

Minsta vink och hon följde. Inte för att det gjorde henne något för hon var trots allt i sjunde himlen. Och fick hon stanna där förevigt så kunde hon leva med det. Leva med att hans ord var hennes lag.

Han var hennes allt. Den hon alltid velat ha, som hon inte kunde leva utan. Han kunde i princip be henne om vad hon ville och hon gjorde det. Sedan att andra varnade henne för honom ville hon inte lyssna på. Hennes hennes öron verkade de bara avundsjuka. Ville inte se henne lycklig.

Hon skulle beskriva honom som en gentleman. Han höll om henne när hon behövde, lyssnade när hon var ledsen och kom till henne när hon ringde. Nog för att han kunde vara arrogant mot henne när de var ute bland andra såg hon bara som en grabbig jargong. Innerst inne visste hon att han var hennes och att han älskade henne över allt annat.

Han trollband henne fullständigt. Satte henne på en tron och underhöll henne. Alla fel han gjorde var som de inte existerade. Som när han skrek åt henne att hon var en lat kossa för att hon inte ville fylla på hans mugg med kaffe. När han såg hur sårad hon blev kunde han snabbt säga förlåt och kyssa henne och genast viftade hon bort det som ingenting.

Hon såg honom som perfekt endast för att han inte var otrogen mot henne.
Vad mer kunde hon begära?