Jag vet inte riktigt vad personen ifråga har baserat sitt påstående på, men jag antar att det är mina små historier från förr och min serie idag för ett år sedan. Visst, I get the point, men det är inte riktigt det som har varit mitt syfte med att skriva om det. Det har snarare fungerat som min egen terapi kring det, då jag är ganska korkat bra på att hålla allt inom mig. Att faktiskt skriva om det, berätta min historia så är det lättare att släppa och gå vidare. Inte för att jag lever i det förflutna 24/7, men det är skönt att få dela det man varit med om. Lite för att jag just har svårt att prata om det. Bloggen ger mig ett tillfälle att få det sagt utan att veta vem jag säger det till. Sedan är det såklart upp till var och en att läsa om det.
Så offer eller inte. Det fyller ändå sin funktion för mig.
Om jag sedan uppfattas som att jag gör mig själv till offer överlåter jag till er att avgöra.
Jag hoppas bara inte att det är den generella uppfattningen.
3 kommentarer:
Söt blogg! :)
Och även om det skulle vara den generella uppfattningen, vad spelar det för roll? Du skriver väl för din egen skull, inte för oss? I annat fall blir det ju koketteri.
Jag tror man måste få vara offer och tycka synd om sig själv och få gnälla mycket när man behöver det och det är ingen annan som kan avgöra hur mycket och hur länge det ska vara. Låt din blogg vara en offer- och gnällblogg tills du själv tröttnar på det och går vidare. Det är din process, din terapi, dina tankar om dig och andra, dina ord, kort sagt din blogg. Du väljer.
Sen tror jag faktiskt att bloggen också kan fylla en funktion för andra som är i din sits. De kan känna igen sig i både din sorg och ilska och strävan att gå vidare.
Sofia- Tack så mycket! =)
Anonym- Du har så rätt i det du skriver. Självklart skriver jag främst för min egen del. Skulle inte kännas vettigt att skriva alls annars. Samtidigt hoppas jag, precis som du skriver, att det finns någon som kan känna en tröst i det jag skriver. Att det faktiskt går att gå vidare och fortfarande vara glad trots all den smärta man upplever på vägen.
Tack för dina ord! =)
Skicka en kommentar