Till den ort som Mr S fortfarande bor kvar i.
Mitt uppdrag var att informera konfirmander.
Och huset ligger på andra sidan gatan av mitt gamla hem.
För ett år sedan kändes det inte längre som en bra idé.
Att utsätta mig själv för så mycket rädsla, så mycket smärta.
Men jag ville inte heller låta honom styra mitt liv.
Jag behövde bevisa för mig själv att jag är stark trots allt.
Min ankomst blev mycket tidigare än vad jag behövde.
Höll mig vid tågstationen så länge jag bara kunde.
I mitt öra hade jag Sanne hela tiden, precis som hon lovat.
Nervositeten steg ju närmre tiden kom för att bege sig dit.
Idag för ett år sedan smög jag omkring där jag en gång känt mig trygg.
Svamlade till Sanne om att jag inte förstod vad jag gjorde där.
När jag nästan var framme försvinner allt från mitt minne.
Fokuserade bara på den dörr jag skulle gå in genom.
För ett år sedan önskade jag att jag inte var där jag var.
Att jag bara kunde få fly så långt därifrån jag bara kunde.
Den dagen lovade jag mig själv att aldrig utsätta mig igen.
Rädslan och nervositeten jag kände var inte värt det.
När jag var klar fick jag skjuts därifrån.
Maggan hämtade mig precis vid dörren.
Och när vi kör ut därifrån andas jag ut och tårarna kom.
Allt bara släppte och blev ett tomt ingenting.
psst... del 6, del 7, del 8, del 9, del 10
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar