Hoten var så grova att jag var rädd för mitt liv
Han hade även satt ett pris på mitt huvud
Sa att jag skulle vara rädd var jag än tog mig
Jag kan helt ärligt inte förstå hur det kunde bli så här
Hur det kunde nå dessa höjder
Separationen var ett gemensamt beslut
Vi var aldrig oeniga om att gå isär
Det enda han egentligen kunde ha att vara arg över
Är det faktum att jag bevisat att han var otrogen mot mig
För ett år sedan blev hoten för mycket
Han hade tagit reda på vart jag var
Och för första gången sedan vi separerat grät jag
Nästan tre månader senare
Jag kände mig så ensam
Ingen kunde förstå hur det kändes
Min syster kramade om mig och sa att det skulle lösa sig
Jag kunde dock inte se det som en tröst
Min rädsla över att han visste var jag var fick mig att inse att jag var tvungen att åka
Men egentligen var ingen plats för mig trygg i den situation jag var i
Idag för ett år sedan ringde den kille som jag precis börjat dejta
Jag försökte hålla igen tårarna men det gick inte
Allt kom ut och han förstod allvaret
Den kvällen pratade vi i flera timmar
Han bad mig att komma hem till honom
Där han bodde skulle vara säkert för mig
Han satte sig och kollade resor och vi bokade biljetter för nästa dag
Jag tvekade aldrig fastän jag aldrig träffat killen förut
Inget kunde vara värre än det jag redan levde i
Jag ville bara känna mig trygg
psst... del 1, del 2, del 3, del 4, del 5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar