Ibland kan jag fundera på hur det skulle vara att träffa min fd. sambo igen. Alltså, hur jag skulle reagera kroppsligt om han helt plötsligt stod framför mig. Med tanke på hur det har varit sedan vi valde att gå åt varsitt håll och att jag inte har sett honom på nästan två år så kan jag tänka mig att min kropp kommer att reagera ganska starkt. Fast ibland kan kroppen förvåna och kanske är det så att jag inte skulle reagera alls. Jag vet inte. Vet inte ens om jag vill ta reda på det.
När jag har träffat andra ex efter att det har tagit slut, så har det känts helt okej. Då syftar jag främst på ex som betett sig illa under tiden man varit ett par, men de har i alla fall haft tillräckligt mycket vett i huvudet att inse att är det över så är det över. När det gäller fd. sambon så har han inte varit riktigt lika skicklig vad gäller det.
Och visst han bor cirka sex mil ifrån mig. Borde inte vara så stor sannolikhet att stöta på varandra som det är när man bor i samma stad. Däremot är det inte riktigt så enkelt. Sex mil kan kännas rätt betryggande om det inte hade varit för att han har en bror som äger en ica-butik inte så långt ifrån där jag bor. Jag vet att han brukar vara där ibland. Med säkerhet vet jag till exempel att han var där två, tre dagar innan jul då hans bror brukar låta sina syskon hämta mat inför julen.
Andra saker som binder honom till Örebro är hans bästa vän som bor här i någonstans och jag vet att de umgås till och från ganska mycket. Sedan kan jag nästan med säkerhet säga att han var med en av sina andra bröder och barnen till gustavsviksbadet igår. Det ska såklart mycket till att vi är på samma plats vid samma tid, men helt omöjligt är det inte. Ju mer jag känner att jag slappnar av desto större känns risken att jag skulle stöta på honom.
Eller tänk om jag skulle stöta på barnen först någonstans i Örebro, utan att veta om de är där med sin mamma eller pappa? Den känslan skulle minst sagt vara obehaglig. I vilket fall som helst, om den dagen kommer, att jag träffar på min fd. sambo, så hoppas jag att jag inte är ensam. För oavsett hur min kropp kommer att reagera så kommer jag vilja ha någon hos mig endast av trygghetsskäl.
Det känns fan skit att behöva vara rädd för någon som delat ens vardag!
/Nettan
3 kommentarer:
Ex är obehagliga. Om jag skulle träffa på mitt senaste ex vet jag inte alls hur jag skulle känna. Om vi skulle hälsa på eller ignorera varandra. Som tur är bor han ju långt bort, Järfälla, men ändå :/
Du får flytta hem till Götet tycker jag :D
Usch! Vad obehagligt! Män som vägrar släppa. Fast om ni inte hörts på två år, så vet du väl inte helt säkert att det är så. Då kanske det är mer din rädsla för att möta obehaget av att känna dig "fången" som ev skulle kunna väckas upp i ett plötsligt möte med honom. Jag menar att den "taggen" sitter fortfarande inom dig.
Vet inget mer om dig, men tycker att det är bra att du hållit dig borta. Rent generellt så brukar sådana relationer ta lång tid att göra sig fri ifrån. Mycket att bygga upp.
Nocturnia- Kankse inte alla, men de som inte kan bete sig är obehagliga. Värst vad alla tycker att jag ska flytta till götet igen. =) Söta ni är alla där nere. Verkar som att saknad tror jag bestämt...
Anonym- Det finns saker som har hänt efter att vi separerade...tyvärr. Det är just de sakerna som gör mig rädd för honom.
Skicka en kommentar