Idag är en sådan dag. När jag bara inte orkar. Alla mina känslor bubblar inom mig, men jag vet inte hur jag ska forma orden för att det överhuvudtaget ska låta vettigt. Hur jag ska få fram det jag känner så att någon annan ska förstå. Jag vill så mycket att jag helt plötsligt bara stänger av. Jag vill släppa in och jag vill uppnå mina mål och drömmar.
Det handlar inte om att jag håller på att deppa ihop fullständigt. Snarare handlar det om att jag inte kan hantera mig själv. Jag kämpar för att ta mig upp ur sängen. Kämpar för att ta mig igenom arbetsdagen. För att åka hem och få någonting gjort. Försöker att inte stänga ute människor. Men ändå så slutar det med att jag fastnar i min egen värld. Hela tiden. Jag kan bara inte rå för det.
Jag vill bara skrika rakt ut, men inte ens det förmår jag mig att göra. Det skulle kännas så sjukt mycket bättre och antagligen skulle jag kunna återgå till det normala direkt efteråt. Men jag orkar inte. Det är lättare att bara sitta i soffan, stirra rakt ut och låta alla tankar bara mala runt, runt, runt. Och så där håller det på tills jag bara får nog och sätter punkt. Sätter punkt med människor. Sätter punkt för hur mycket jag orkar ta. Det som från början gjorde att jag hamnade där jag är nu.
Tänk om jag bara kunde göra det från start istället...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar