Inget att rasa över

Igår satte jag mig och kollade på årets julkalender och precis nu har jag sett klart på alla avsnitt. Jag tänkte inte se den alls i år eftersom jag har hört att den är så fruktansvärt dålig. Folk rasar i största allmänhet och anmälningarna mot den har tydligen haglat så mycket att just i år har det blivit rekord. I mitt stilla sinne tänkte jag att jag skulle låta bli, men nu när den är över och ingen längre bryr sig så fick jag idén att sätta mig och titta i alla fall. Folk har ju uppenbarligen tittat på den ändå och jag vill ju veta vad det är som får folk att rasa.

Visst. Den kanske inte är den absolut roligaste julkalendern någonsin och de allra minsta barnen har troligtvis svårt att ta till sig väldigt mycket. Däremot är det inte barnen som rasar utan de vuxna och det är faktiskt riktigt konstigt i mina ögon.

Julkalendern i år handlar om vår historia. Hur vi levde, vad vi åt och hur det såg ut. Den tar oss tillbaka 1000 år och ända fram till idag. Vi får följa med olika familjer och se hur det var förr och vad av allt som vi fortfarande har kvar idag. Och jag förstår verkligen inte. Jag förstår inte vad det är man rasar över när vi idag rasar så fort någonting går emot de så kallade svenska traditionerna, som att pepparkaksgubbar inte får vara med i luciatåget och att en scen klipps bort i Kalle Anka och hans vänner. Ändå, trots detta, så är det fruktansvärt att julkalendern är som den är i år. Det vill säga saker som inte ens är våra egna traditioner från början. Men att ta med barn och lära dem om vår egen historia är tydligen fruktansvärt hemskt.

Hur kan det vara det?
Egentligen. Det vi får se i år är ju det verkliga livet. Allt det som är svenskt och vad som har hänt. Det om något borde vara viktigt. Barn måste få veta att vi hade det svårt, barn fick arbeta, en fjärdedel av alla svenskar emigrerade till Amerika och vi tog hand om ensamkommande barn från Finland. Det är viktigt för att vi ska förstå att vi har en historia och väldigt mycket av det som händer idag har med den att göra.

Det är även viktigt för att vi ska förstå att våra förfäder själva har tvingats lämna Sverige för att få det bättre. Precis som krigsflyktingar kommer till Sverige idag. Vi är ingenting utan vår historia och den borde vara viktig att värna om samtidigt som det är viktigt med vad framtiden för med sig. Vi har uppenbarligen lärt oss saker av den, som att barn inte ska röka eller dricka öl och att det inte är farligt att öppna sitt hem för flyktingbarn. Att som händer tillför att vi hela tiden får det bättre än vad det har varit. Och det är absolut inget att rasa över på något sätt. Och det är någonting som våra barn verkligen borde få lära sig.