Barndomsminnen

Jag vet att jag har nämnt den här förut, men eftersom den ger mig så ofantligt mycket barndomsminnen så tänker jag ta den en gång till.

The snowman.
Jag satt klistrad som liten och jag grät som en stucken gris varenda gång. Fastän jag visste vad som skulle hända efter, jag vet inte hur många gånger. Satt i min extramormors knä, uppkurad i hennes famn och blev tröstad. Tryggt och säkert medan de andra vuxna hade lite roligt åt mig. Numera har jag slutat gråta, men jag tycker fortfarande att den är så otroligt fin. Alla barn borde få se den här, varje år, precis som Kalle Anka, Karl Bertil Jonssons julafton och Kan du vissla Johanna?