Hard work, work

När jag tänker tillbaka på tiden som har gått sedan sist jag skrev så inser jag väldigt snabbt hur mycket som har hänt på arbetsfronten. Helt sjukt mycket egentligen. När jag lämnade er för min så kallade paus så jobbade jag som kvalitetsanalytiker på kontoret i Karlskoga. Känns nästan som att det var hundra år sedan fast det bara var ett och ett halvt år sedan. Vart fan tar tiden vägen?

Någon månad senare så fick jag ett erbjudande om att gå tillbaka som utbildare och vara med att starta upp ett nytt kontor i en helt annan stad. Detta skulle innebära att jag skulle få börja veckopendla en tid framöver och eftersom jag inte har så mycket som binder mig i Örebro så kände jag att det skulle vara riktigt kul att få göra. Jag tackade med andra ord ja efter att ha funderat några dagar. Detta kom dock att ändras lite när öppningen av det nya kontoret sattes till att hamna i Örebro istället, vilket egentligen bara blev ännu bättre eftersom jag under ett halvår skulle få slippa pendla. I november startades allt igång och i början av december hade vi fyra grupper igång samtidigt. Det var en tuff, men samtidigt jävligt rolig tid och istället för tre utbildare så var vi fem stycken. Vi hade att göra kan man säga.

Senare i december fick jag en förfrågan om jag ville stanna kvar i på kontoret i Örebro och där bli head trainer. Min tanke var inte då att byta kontor eller arbetsuppgifter permanent och definitivt inte byta avdelning. Tanken på att inte behöva pendla alls i framtiden kändes dock jävligt skönt, så efter många om och men beslutade jag mig att flytta över i januari förra året. Kändes helt sjukt konstigt i början och jag saknade alla i Karlskoga så in i helvete mycket. När man jobbat ihop i nästan fyra år så blir det lite som att slitas ifrån sin familj. Min stora räddning i hela den flytten var att jag skulle få med mig en person som jag tidigare jobbat med.

Efter det där halvåret med uppstarten av det nya kontoret fick jag en möjlighet att återgå till mina tidigare uppgifter som kvalitetsanalytiker och tog den, fast på det nya kontoret. Och även om det var det jag ville så började jag sukta efter nästa kliv i min egen utveckling. Efter semestern i sommaras så blev den längtan ännu starkare så jag började söka tjänster för att bli gruppchef, vilket jag också blev efter några om och men. Den första december förra året klev jag således upp som gruppchef och jag kan helt ärligt säga att jag har hittat hem och kommit i mål.

Det här passar mig så jävla bra. Även om det är hysteriskt mycket att göra mest hela tiden så känns det helt fantastiskt att vara där jag är nu. Och visst, mitt mål är nu uppnått, men det här är verkligen ingenting man lär sig på en handvändning så risken att jag skulle tröttna och vilja gå vidare är inte i närheten på långa, långa vägar.