torsdag 19 februari 2015

Att vara förkyld är att dö en smula

Jag har nog på riktigt trott att jag ska dö ett par dagar. Ingen röst, totalt igentäppt näsa, tokhög feber och ont i varenda liten led i kroppen. Jag har på riktigt till och med haft så sjukt ont i tandköttet att jag inte kunnat äta annat än mjuk mat de få gånger jag varit vaken och lyckats peta i mig något annat än alvedon.

Vet inte vad som hände riktigt. Jag gick från att må jättebra på söndagen. Hostade lite mer än vanligt, men inget värre än så. När jag sedan vaknade upp på måndagen så hade jag inte någon som helst röst och tempen pendlade mellan 37 och 39 grader fram och tillbaka i några timmar. Drog därför i min några alvedon och drog till jobbet. Fyra timmar senare låg jag i min säng igen och visste knappt vad jag hette.

Resten av måndagen och hela tisdagen sov jag nästan konstant. Var endast vaken några få timmar för att få i mig mat, vatten och ännu fler tabletter. Däremellan har jag feberyrat, gråtit hysteriskt för att det gjort så sjukt ont överallt och blött en jävla massa näsblod. Detta kan verkligen inte ha varit en vanlig liten förkylning, utan snarare något influensaliknande helvete i ultrarapid. Kan inte ens minnas att jag mått så här skitdåligt senast.

Idag mår jag bra i förhållande till de andra dagarna den här veckan även om jag känner mig sjukt svag i hela kroppen. Febern är i alla fall borta och nu är det bara näsan som rinner och rösten som är otroligt svajig. Jag som trodde att detta bara var en typisk nettan-förlorar-rösten-några-dagar-förkylning som jag har en gång om året, men nej. Det här var bra mycket värre än så.

Det här vill jag aldrig vara med om igen.
Dessutom tycker jag att vi kan vara överens om att jag nu har varit tillräckligt sjuk för det här året.
Taget? Taget.


Inga kommentarer: