Det här blir...kul.

Det kan hända att det kommer att bli en hel del viktbabbel framöver, men jag har så in i helvete ångan uppe i det här nu så jag kan bara inte låta bli känner jag. Ni får helt enkelt stå ut med skiten, så det så.

Jag vägde mig ju när jag kom hem från semestern och viktnedgången blev hela fyra kilo. Kalasbra! Och med en vecka på jobbet med full speed avklarad utan problem så ska det banne mig köras stenhårt i kampen mot vågen. Jag tänkte att vi skulle köra en liten lek eller något.

De här brallorna kunde jag ha senast 2010, precis när jag började jobba på mitt nuvarande extremt stillasittande arbete. Då vägde jag 75 kilo och det är det, samt ytterligare tapp på 5 kilo som är mitt slutmål, det vill säga 70 kilo. Mindre än så kan jag inte väga utan att se helt anorektiskt ut. Finns en bild på mig tagen när jag vägde 75 som det blev ganska stor uppståndelse kring, då jag hela tiden fick frågan om jag mådde bra och jag såg alldeles för smal ut.

Nu mådde jag förvisso inte bra, men för att vara 168 centimeter lång så är 75 kilo inte speciellt lite att väga. Hur som. Ett av mina mål  för att nå till 70 kilo är att kunna knäppa de här brallorna igen. Inte använda dem, då de är alldeles för slitna, men jag ska kunna knäppa dem helt och hållet. Helst utan att dö i andnöd. Idag får jag inte ens upp dem över rumpan.

Så med detta sagt så kommer målet att bli att på julafton få upp dem över rumpan. Jag behöver inte kunna knäppa dem, men jag ska kunna få på mig dem helt. Vi skippar antal kilo på vågen och antal centimeter på måttbandet och istället för vi den lite mer förnedrande leken ta-kort-på-mig-själv-när-jag-inte-kan-ha-mina-byxor. Blir en otroligt spännande lek.

Första bilden ser då ut på följande sätt:

Jag vet att det är en ganska kass bild, men de går precis under rumpan. Längre upp får jag dem inte.