Avslut

Hon hade bestämt sig för vad hon ville göra. Bryta kontakten helt med sin mor. Hon behövde göra det för sig själv. Visste inte för hur länge eller om hon någonsin ville ha kontakt igen. Behövde tid att läka och bygga upp ett nytt, eget liv utan att hennes mor gjorde sig påmind eller rev upp sår.


Som det var nu tog de bara skada av varandra och hon orkade inte spendera mer energi på saker som bara gjorde ont. Det fick helt enkelt vara nog nu hur hemskt det än kunde verka.

Så vid ett telefonsamtal med sin mor sa hon det till henne. Modern reagerade precis som hon hade förväntat, blev förtvivlad och började gråta. Även om det kunde verka bryskt att ta det över telefon så var det ändå enklare för henne. För att slippa sköljas över med dåligt samvete och skuld. Det blev lättare för henne att vara handfast med sin mor. För vad det något hon kunde göra så var det att spela teater.

Hennes mor frågade om fick skicka sms till henne när hon fyllde år i alla fall, men hon stod på sig och sade nej. Hon orkade inte ens med det. Ville inte ha något som helst livstecken från henne. Inga telefonsamtal, sms eller skickade hälsningar via andra. Inget över huvudtaget. Och det spelade inge roll att hennes mor snyftade högt. Den här gången hade hon täckt igenom det väl och visste att det var så här hårt det behövde bli.

Ändå grät hennes hjärta, men det hade gjort sedan lång tid.