I have a dream

Jag har börjat drömma oroande mycket om volleyboll det senaste. Det och skumma mardrömmar, som inte innefattar en boll, nät och smashar. Det verkar lite som att jag någonstans, långt där inne, längtar tillbaka till sporten otroligt mycket. Inte för att jag egentligen är förvånad över att det är så, men varför just nu?

Har faktiskt en boll nere i förrådet som förvisso behöver lite luft i sig, men man kanske skulle ta och gräva fram den. Sätta sig och låta fingrarna smeka över den bara för att känna av känslan, om saknaden finns där på riktigt. Som om den inte skulle finnas där. Jag som grinat två nollningar i rad för att jag inte får vara nolla och vara med i beachvolley-turneringen.

Jo, jag saknar det förbaskat mycket periodvis. Kanske skulle ta och rycka upp sig och get som goin', det vill säga göra slag i saken. Damma av knäskydden (köpa nya), tejpa fingrarna (gipsa de stackars lederna) och försöka leta reda på den extremt icke-existerande konditionen. För drömmarna säger mig att det skulle sitta fint.

Om inte annat så saknar faktiskt mina händer att i alla fall att få göra ett par fingerslag...