Jag säckade ihop lite i slutet av förra veckan. Eller rättare sagt. Jag blev sjuk. Hade dock någon märklig idé om att jag skulle åka till jobbet i fredags, men min kollega som skulle köra tyckte det var en mindre bra idé, så vi vände hemåt innan vi hann ta oss ut från Örebro och det var väl lika bra det. Hela fredagen ägnades åt sömn. Jag bokstavligt talat sov bort hela fredagen.
Är fortfarande inte helt frisk. Om man renar mig från all alvedon jag dragit i mig idag så har jag garanterat fortfarande feber, men eftersom jag gillar att leva i förnekelse så låtsas vi inte om det. Jag är pigg och kry som få kan vi leka. Någon som är på?
När jag kom hem från jobbet idag ville dock ingen leka. Alla mina barn har farit. Snorungen Cissi har rymt hem till sin mor på andra sidan stan och han den andre, bihanget, har dragit till det förlovade landet skåne. Eller var det förlorade? Hmm...
Lite vemodigt känns det faktiskt om jag ska vara helt ärlig. Lekt hund och studsat omkring vid dörren så fort jag hört någon i korridoren utanför i förhoppning att någon av dem ska komma hem och leka med mig, men icke. Det är fan skit att vara hund.
Om någon dag har jag säkert vant mig och kommer förgylla dagarna med att leva loppan tillsammans med alla jävla bananflugor som flyttade in igen samma stund som skåneaset drog härifrån. Kommer springa ärovarv runt lägenheten, hoppa ut från balkongen vi inte har och skrika könsord. Moget? Inte alls, men vad fan ska jag annars göra? Läsa högt ur bibeln och sparka mig trött? Knappast.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar