Från död till levande

Jag lyckades med bedriften att åka på matförgiftning för första gången i mitt liv igår. Det var fan ingen höjdare kan jag lova. Jag som innan ansett att magsjuka är något bland det värsta man kan råka ut för tänkte verkligen om. Fy fan, är mina enda ord för detta. Har aldrig känt mig som så lite människa som jag gjorde igår. Känns knappt som att jag levde alls.

Idag har jag långsamt kommit tillbaka till mig själv. Från att bara lyckats få i mig lite juice och yoghurt igår till att få mig riktig mat idag. Helt galet hur matt man kan bli av att totalt tömma sig själv. Trodde ett tag att jag seriöst skulle dö så hemskt var det. Men som sagt, nu är det precis så bra som det var innan, nästan. Tur. För jag hade inte pallat att ligga sjuk i flera dagar. Speciellt inte med min stora skräck över att kräkas.

Källan till matförgiftningen fanns i den egna kylen. Helt strålande bra att veta att man orsakade hela härligheten själv. Tack och lov har jag en gudinna till sambo som idag ställde sig och skurade ut hela kylen. Finns knappt något kvar, men nu är det fan rent där inne och det kan inte finnas något att bli sjuk av. Hon är guld värd den där Cissi. Jag hade nämligen inte klarat av att röra något i den där kylen på flera dagar.

Sedan kan man undra hur fan inte hon blev sjuk, men det finns ett enkelt svar på det där. Vi äter inte samma liknande saker till frukost. Ren tur egentligen för det hade inte varit helt strålande att båda behövt bo på toaletten. Och vem skulle hjälpt oss att kuta iväg till pressbyrån för lite energi?

Nu är jag i alla fall på fötter. Inte helt sprudlande av energi, men en natt till och mer mat imorgon sedan är jag game igen. Det enda som gäller nästkommande dagar är att tagga för det som komma skall på lördag, ciderlådan. Jag är verkligen sjukt taggad inför detta. Konstigt nog kan tyckas eftersom jag fortfarande tycker att det är idioti. Men jävlar vad grymt kul det skulle vara om jag lyckas med skiten. Att jag sedan kommer vara svinit bakfull en vecka efteråt är ett helt annat problem. Blundar lite för det faktum. Leva i förnekelse känns bättre innan man hamnar där. Om jag hamnar där.

I dags arbete kvar sedan handlar mitt liv bara om hur i helvete jag ska lyckas få i mig 22 cider på 12 timmar. Det är ett hårt liv det här, minst sagt. ^^