Varför gråter inte Emma?

Jag vet inte om det var ett jättesmart idé att igår, innan jag skulle sova, lägga mig i sängen och öppna boken. Denna bok som jag vet kommer att få mig att gråta rakt igenom. För att det är jobbigt, minnena kommer tillbaka, det är svårt att förstå hur ondskan kan ta ifrån världen två små barn och för att det återigen känns som igår.

Skulle bara läsa lite. Lite kan inte göra stor skada, men jo. Jag gråt från sida ett tills jag insåg att det kommer inte bli lättare och med kraft fick fösa boken ifrån mig för att torka tårarna, försöka sluta ögonen och tänka på annat. Men det är svårt när det är en så gripande bok. Så nära, så ärlig, så naken. Trots allt det hemska så är den ändå vackert skriven. Skildrar en vacker människas livsöde. För hon är verkligen vacker Emma, utifrån och in. Och detta livsöde...

Vem skulle klara det?

Egentligen...?

Vem orkar vara så stark?

Emma.

Fy fan vad jag beundrar henne!

För hennes livsglädje.
För hennes styrka.
För hennes mod.
Att orka kämpa vidare när allt runt omkring rämnar.

Och hennes familj sedan då.
Ni har något unikt som ni ska vara så stolta över.

Alltid.

Alltid.

All kärlek till Er!

Och till er andra kan jag bara säga.
Köp boken, om ni inte redan gjort det.