-Vem var det där? frågar han och nickar mot killen som precis gått förbi dem.
-Vem? frågar hon förvånat.
-Sluta. Du vet mycket väl vem jag pratar om, säger han och hans ögon svartnar.
-Jag vet inte vem du pratar om.
-Han som precis gick förbi. Vad har du ihop med honom?
Hon skrattar till nervöst vilket gör honom arg.
-Gör mig inte till åtlöje. Vad har ni ihop frågade jag?
-Lägg av. Jag har inget ihop med honom. Jag vet inte ens vem han är.
-Jaså, det vet du inte! Varför tittade du på honom så där då för?
-Han gick förbi oss. Man tittar på folk som går förbi en.
-Du ljuger, säger han och rusar efter främlingen som gått förbi dem.
Han drar tag i killen och slår till honom. Förvånat tittar främlingen på honom och undrar vad han tar sig till. Hon står kvar på samma ställe, blundar och önskar att hon slapp det här varje gång de var ute tillsammans. Att han bara någon gång kunde sluta att vara så svartsjuk.
Han ryter åt killen att nästa gång han går nära henne så är han död och går sedan mot henne igen. Hon vänder sig om och fortsätter att gå. När han hunnit ikapp henne mumlar han till henne att sluta vara en sådan slampa. Att hon var en skam för honom.
Och ändå, trots allt, kunde hon inte lämna honom.
Han älskade henne.
2 kommentarer:
Inte så konstigt. När man inte vet vad kärlek är så kan man lätt tro att det man har är det. Och det finns inget annat sätt att ta reda på vad ren kärlek är än genom att pröva.
För att hitta en bra man krävs flera dåliga, att du vet vilka de är.
Visst är det så. Ibland kan man dock börja undra hur många dåliga det finns. De borde ju ta slut nån gång.
Skicka en kommentar