torsdag 12 augusti 2010

Stalker

Det började lite oskyldigt med ett sms. Frågade vad hon gjorde. Hon svarade som hastigast och försökte även få reda på vem det var eftersom hon inte kände igen numret. Nästa sms kom där det ställdes mer alldagliga frågor, men inget svar på vem personen var. Snällt fortsatte hon att svara, inte ingående, men tillräckligt för att hålla kvar personen för att kunna klura ut vem det var. När kvällen kom upphörde sms:en att komma.


Dagen efter, mitt på dagen, kom ett sms igen från samma nummer. Började lika oskyldigt som förr för att senare gå över till att bli mer personliga frågor. Om hon bodde ensam, hur hon såg ut och vidare. Hon svarade kryptiskt på frågorna för att inte avslöja för mycket om sig själv samtidigt som hon ställde frågor tillbaka om vem personen var och vad denne ville henne. Svaren hon fick tillbaka var luddiga för att fånga hennes uppmärksamhet och hon köpte det omedvetet. När frågorna blev för personliga kom irritationen, men ändå fick hon inget gensvar. När hon tröttnat slutade hon att svara och sms:en till henne sinade i takt med hennes ointresse att svara,


Tredje dagen blev det värre. Sms:en handlade inte längre om att få henne att svara på frågor, utan att förtälja henne saker om henne. Ibland svarade hon med att fråga vem det var ibland ignorerade hon bara. Ju längre dagen gick, desto mer privat information om henne kom. Det var då hon började bli rädd på riktigt. Leken var inte längre rolig för henne. Det övergick till allvar och ren rädsla. Hon bad personen att sluta och istället svara på vem det var och om hon kände personen. Istället för att lyssna kom sms:en tätare och med information om henne som bara hennes familj kunde veta.


 Till slut kom gråten och rädslan och paniken stegrade. Hon var rädd, rädd på riktigt. Hon kurade ihop i sängen och förstod inte varför någon ville henne så illa. Telefonen ringde och hon hoppade till. När hon såg sin mors nummer blev hon lugn. Hon svarade och berättade om det som hände och om hennes rädsla. Hennes mor skrattade bara och berättade att det var hennes sambos vän som bara skojat med henne.


Gråten gick över till ilska, men hennes mor förstod inte varför hon blev så arg.
Det var ju bara på skoj...


Inga kommentarer: