Heartbeats

Måste nästan börja med att be om ursäkt för den extremt kassa kvalitén som härjat i de senaste dagarnas inlägg. Mitt huvud har tyvärr varit på en helt annan plats de sedan i måndags. Det är nämligen så att det skett ännu en tragedi i den lilla staden Arboga och ännu en gång är det en person jag känner. Allt från den förra gången rivs upp i och med detta även om det ser ut att gå åt rätt håll för den här personen redan nu. Tack och lov! Det är den enkla anledningen till varför det bara blir en massa crap här, men det får ni helt enkelt leva med när mitt hjärta slår av rädsla över att förlora fina människor från den här jorden.

Nog om det.
Ville bara att ni skulle veta varför jag kanske inte alltid är på topp just nu.

Det är onsdag idag gott folk. Halva veckan är förbi i och med denna dag. Längtar så galet mycket till fredag just nu att mitt hjärta nästan hoppar ur bröstet på mig. Har inte varit i Stockholm sedan i april förra året och då var jag inte ens där för nöjes skull. Istället lotsade jag omkring en massa nior genom riksdagshuset. Var i och för sig väldigt kul eftersom jag aldrig varit där innan, men jag var nog väldigt ensam om att tycka det. Mina stackars elever var väl måttligt roade och den enda gången de sken upp var när det fick två timmar mitt på dagen att göra vad de ville på stan. Då jävlar hade de hur mycket energi som helst. Fast de skötte sig bra så jag slapp springa skallgång efter dem på drottninggatan.

Med tanke på mitt hjärtas glädje över att få komma iväg ett par dagar så har jag insett att jag borde göra sådant här lite oftare. Komma iväg och byta miljö. Låta det stackars hjärtat få slå över andra saker än bara det som gör ont och är jobbigt. Det går ju faktiskt att hitta väldigt billiga tågbiljetter bara man är ute i god tid.

På tal om att behöva åka iväg.
Jag tror att det är dags för mig att åka hem till Göteborg snart. Har inte varit där sedan Jesus gick i badbrallor känns det som. Kanske inte riktigt så länge sedan, men när Coffe ringer och säger från sitt hjärta att han saknar mig då är det fan dags. Sällan han uttrycker sig så djupt, men när han väl gör det så menar han det av hela sin själ och mitt hjärta vrider sig av att höra honom säga så. Det tar fastän jag bara har lust att bli spydig och hinta med att säga att det faktiskt går tåg till Örebro också, inte bara ifrån. Fast han är svår med sådant. Få honom att lämna sina väggar och jag som känner honom fullt ut tänker inte tjata hål i huvudet på honom om det, även om jag kunde önska att han faktiskt tog sig hit för att hälsa på mig.

Nå väl.
Allt har väl sin tid. Så jag får väl bo här i ren protest tills han behagar att kravla sig hit. Inte för att jag planerar att flytta här ifrån, men i alla fall. Någon måste jag jävlas med och varför inte honom när han ständigt klagar på att jag fått en gnällig dialekt? Fan ta honom att komma här och påstå att jag pratar närkedialekt. ^^

Ha en fin dag och glöm inte att ta vara på varandra.
Krama om dem ni älskar.