Som den rockertjej som jag är så kanske det som en liten överraskning att jag totalt älskar den här låten med Carlene Carter. Vems fel det är skulle jag säga vara pappas. När jag var yngre och fortfarande bodde hemma spelades just den låten flitigt eftersom det ett tag var hans stora favorit.
Jag får så galet mycket energi när jag hör den och den gör verkligen på riktigt bra humör. I smyg drömmer jag om att jag har på mig långkjol, korsett, cowboy boots och tillhörande hatt. Därtill drömmer jag att jag har rufsat till håret, med några halmstrån som sticker fram här och var, ståendes på en gammal bongård och dansar röven av mig.
Det jag oftast egentligen gör är att sitta på en buss, till eller ifrån jobbet.
1 kommentar:
toppenlåt.
Skicka en kommentar