Turkiet

Flickorna smyger in på sitt hotellrum mitt i natten, precis som de gjort de senaste dagarna under semestern. De smyger för modern som inte vet vart de hållit hus, men de har varit otroligt försiktiga hela tiden. För första gången har de skapat ett förtroende till varandra. Kommit överens om att aldrig lämna den andres sida oavsett vad. Inget bråk och ingen klagan som annars har förekommit.

De sätter sig i soffan och pratar om kvällen när en knackning hörs mot dörren. Förvånade reser de sig upp och systern smiter in i sovrummet medan flickan öppnar dörren. Deras mor rusar in i rummet fruktansvärt arg.
- Var i helvete har ni hållit hus? skriker hon.
- Varit ute, svarar flickan förläget.
- Nu?
- Ja.
- Inte en jävla affär är öppen nu. Tror du inte jag fattar var ni har sysslat med?
Flickan tittar in i sovrummet där systern sitter på sängen.
- Visst har vi varit ute? frågar flickan systern för uppbackning.
- Ja, svarar hon tillbaka.

Det blir tyst en stund och modern slår sig ner i soffan medan flickan fipplar med vattenflaskan.
- Var det skönt? frågar modern
- Va?! frågar flickan tillbaka förvånat.
- Turkmadrasserna. Var det skönt?
- Vad snackar du om?
- Jag är inte dummare än att jag fattar att ni har varit ute och horat, säger modern bitsk och höjer återigen rösten.
- Hur vet du att det finns turkmadrasser? frågar flickan uppkäftigt tillbaka.
- Fy fan, vilka jävla horor man har till barn. När vi kommer hem ska ni tillsjukhuset på en gång. Ni ska graviditetstestas och hiv-testas bara så ni vet. Om jag ens tar med mig er hem.

Modern skriker fortfarande och flickan lamslås av det modern säger. Hon tittar in i sovrummet där hon möter sin systers förtvivlade blick. Hon känner hur ilskan byggs på mer och mer tills hon inte kan hålla den inom sig längre och hon kastar vattenflaskan rakt i golvet.
- Hur fan kan du kalla dina egna barn för horor? skriker hon till sin mor.
- Ni ljuger ju för mig, svarar modern kallt.
- Du är ju för fan dum i huvudet som tror att vi horar runt, säger flickan och gråten kommer.

Än en gång blir det tyst och flickan hör hur systern inne i sovrummet också gråter. Modern tittar kallt på flickan, mumlar något och sedan går hon ut. Några minuter senare kommer hon in igen med flickornas pass och biljetter och slänger dem på bordet som står mitt i rummet.
- Ni får klara er själva de två sista dagarna, säger hon och går ut igen.

Den natten ligger flickorna tätt ihop i sängen och håller varandras händer. De gråter och lovar varandra att klara det tillsammans. De sluter ett band som kommer att förena dem i framtiden, att vara varandras vänner. Sedan somnar de.