onsdag 21 april 2010

Slutet

Telefonen i klassrummet ringde och den kvinnliga läraren reser sig från katedern för att svara.
- Ja? svarar hon och sedan blir det tyst en lång stund.
Läraren söker med blicken över klassrummet tills hennes blick hittar flickan. Det hugger till i magen på flickan.
- Mmmm, fortsätter läraren i telefonen och slår bort blicken från flickan. Okej, jag ska meddela det, säger hon till sist och avslutar samtalet.
Lektionen fortsätter, men flickan kan inte sluta tänka på samtalet. Hon är övertygad om att det handlade om henne. Tankarna far runt i huvudet och gång på gång måste hon koncentrera sig för att kunna arbeta med uppgifterna de fått av läraren.

När lektionen ringer ut flyger alla hennes klasskamrater upp från stolarna och ett sorl kväver det läraren försöker säga om läxa till nästa lektion. Flickan reser sig sakta upp med en blandning av fjärilar i magen och en klump som växer sig större.
Läraren söker med blicken igen tills hon får syn på flickan och ber henne stanna kvar och flickan nickar som svar.

Klaskamraterna lämnar klassrummet och tillslut är det bara flickan och läraren kvar.
- Det var rektorn som ringde förut, säger hon med lugn ton. Han vill att du tömmer ditt skåp och lämnar in böcker som tillhör skolan.
Flickans ögon glittrar till.
- Okej, svarar hon med ett leende.
- Du är beviljad att få byta skola och de tar emot dig redan imorgon, fortsätter läraren.
Flickan bara fortsätter att le och fjärilarna far runt i hennes mage. Den kvinnliga läraren stryker flickans arm och önskar henne lycka till i den nya skolan.

Flickan dansar ut i korridoren och bort till skåpen där alla hennes klasskamrater är. De frågar henne elakt om hon fått skäll och flickan svarar med att hon ska byta skola. En av pojkarna i klassen går fram till flickan väntar tills alla ser och trycker sedan upp henne mot skåpen.
- Fan, vad skönt att slippa dig din nolla, skriker han henne i ansiktet.
Flickan tittar lugnt på honom medan hon hör att andra skratta. Hon ser honom rakt i ögonen. Hans alldeles för snälla ögon som egentligen inte hatar henne ett dugg. Han lutar sig mot henne och sätter munnen intill hennes öra.
- Förlåt, viskar han.
Pojken släpper taget om flickan och går iväg utan att se på henne.

Hon drar en suck av lättnad och tänker att det är över nu...


2 kommentarer:

Lille Skutt sa...

Du skriver så bra! Vet du det tjejen? Kram :)

Nettish sa...

Ja, det sägs så...ganska ofta dessutom. Tackar ödmjukast! =)
Kram kram