- Det ser bra ut för din del. Du skulle kunna kämpa lite mer, men du ligger på medel i alla ämnen så det är ingen fara på något sätt som jag kan se, säger och ler.
- Okej, svarar flickan och ler nervöst tillbaka.
- Bra, men då ses vi ikväll igen, avslutar han och vänder sig bort.
Senare på kvällen kommer flickan med sin mor till mötet. Hon känner sig lugn och avslappnad. Först pratar det lite allmänt om hur det kommer att se ut inför flytten från mellanstadiet till högstadiet för att sedan gå över till flickans resultat.
Magistern suckar djupt och sätter glasögonen på nästippen och tittar över kanten på dem, rakt på flickan. Hon ler mot honom eftersom hon vet att han kommer att säga att det ser bra ut.
- Ja, vad ska man säga, början han. Det här är näst intill en katastrof. Fortsätter det så här så kommer betygen inte se så vidare bra ut i framtiden.
Flickan är helt säker på att hon hör fel. Hon tittar på sin mor som ser förfärad ut.
- Vad säger du? frågar hon och tittar stängt mot flickan.
- Hennes resultat är så dåliga att jag inte vet vart jag ska börja, fortsätter han och tar fram en bok där han skrivit ner resultaten. Han läser ur den, men visar inget av hennes skrivna prov eller läxor som hon har gjort. Siffrorna är inte alls de samma som han sagt till henne tidigare på dagen.
- Men du sa ju att de inte var.., försöker flickan.
- Jag sa att de var dåliga, avbryter han henne med barsk röst.
Flickan tystnar och tittar ner i golvet. Hon vill bara försvinna från rummet, försvinna bort helt. Resten av samtalet sitter hon tyst och bara tittar ner i golvet. Någonstans långt borta hör hon hur hennes mor låter förtvivlad över det som magistern säger.
När det är slut går flickan och hennes mor hem. Flickan har svårt att hålla tårarna tillbaka och väljer att titta ner i marken samtidigt som hon känner sin mors blick på henne.
- Är du rädd för att jag är arg på dig över det som sades? frågar hon.
Flickan klarar inte av att hålla gråten tillbaka.
- Han sa inte så till mig förut. Då sa han att det var bra och jag fick se mina prov och läxor. Det är bättre än vad han sa, säger hon mellan snyftningarna.
- Är du säker på det, frågar modern.
- Ja, han ljög för dig. Du fick aldrig se det han visade för mig. Han ljög! säger flickan och torkar kinderna med jackärmen.
- Okej, säger modern lugnande och kramar flickan. Jag ska ringa till skolan imorgon och begära att få se dina prov. Det kommer att bli bra.
Några dagar senare kopplades skolledning och kurator in.
Ord står mot ord, men flickan vet att hon talar sanning och att magistern ljuger.
När skolan inte vet hur de ska lösa problemet så väljer de istället att tysta ner det helt.
Det ansågs vara den bästa lösningen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar