Monster

När jag började dejta min fd sambo så sa en arbetskollega tillika vän till mig att hon aldrig skulle kunna tänka sig att dejta en kille som redan har barn. Då förstod jag inte riktigt vad hon syftade på och eftersom kommentaren endast sades flyktigt så hann jag inte heller fråga henne vad hon menade med den. Jag valde att inte lägga så mycket vikt vid hennes kommentar, utan istället försöka gå min egen väg och göra det som kändes bäst för mig. Nu såhär i efterhand kan jag verkligen förstå vad det var hon syftade på.

Det finns, med facit i hand, ganska många svårigheter med att dejta en kille som redan har barn. Det svåraste är relationen med barnets mor, killens ex. Precis som det beskrivs här så är det allt som oftast den svåraste delen som följer med ett sådant förhållande. Min fd sambos ex gjorde allt för att göra mitt liv till ett helvete, men det var egentligen inte bara hon som var en del av det. Även fd sambons lättja över att vilja stå upp för mig och sätta ner foten fick allt att rämna omkring mig. Hon kunde ofta kalla med för nedsättande saker endast för att lyfta sig själv och samtidigt trycka ner mig.

I början var det enklare att stå emot eftersom jag visste vad fd sambon tyckte om mig samt att jag visste vem jag själv var. Däremot vart det svårare ju längre tiden gick, för någonstans börjar man tillslut tvivla på sig själv. Orden tar hårdare och sätter sig allt djupare. När jag väl tog upp det med fd sambon så viftade han bort det som om det var jag själv som låter mig påverkas av det hon sa. Och visst kan det stämma till viss del, men det är inte helt enkelt att inte ta åt sig när man nästan dagligen i flera års tid får höra att man är ful, fet, äcklig och inte passar in i deras familje situation.

Tack och lov så hade jag barnen som verkligen älskade mig och som tidigare än fd sambon förstod att deras mor gjorde allt för att få bort mig. Fd sambon förstod inte förrän vår familjerådgivare demonstrerade för honom vad det gjorde för skada hos mig. Då först började han sätta ner foten lite tamt. Barnen däremot hade kommit till den punkt att de istället satte hårt mot hårt gentemot sin mor, vilket resulterade i att hon förde över sin ilska på barnen istället. Vid det tillfället vaknade, tack och lov, fd sambon till och satte ner foten på riktigt. Sedan tog det inte lång tid förrän jag fick en ursäkt från barnens mor. Då hade jag levt med det där i över tre år och var väldigt liten som människa.

I efterhand kan jag ibland undra hur jag lyckades stå ut så länge som jag gjorde. Antagligen var det för det stöd jag hade från barnen. De var (och är fortfarande) mitt allt. Mina hjältar, min kärlek, min glädje och min stora lärdom. Allt jag gjorde, gjorde jag för dem.

Idag skulle jag inte dejta en kille med barn igen. Det låter kanske hårt och utdömande, men tyvärr får min erfarenhet av det att backa fort som fan och springa därifrån. I och för sig har det inte bara med hur ett ex kan vara, men det är en väldigt stor del av det.