Livet är som en rockring

Så var det dags för en ny vecka. Se framåt, bygga rutiner och försöka komma igång med en bra bloggrytm igen. Jobbar dock fortfarande med att skaka av mig ett mindre lyckat slut av fredagskvällen. Tänker inte skriva ett ord om det, utan istället bara försöka glömma. Kan väl i alla fall säga som så att jag är ibland en riktig hejare på att göra jävligt klantiga saker. Ibland verkar idéer grymt bra precis i den stund man är i, men i efterhand är de inte riktigt lika genomtänkta.

Mitt nya namn är härmed Pucko Klant.

Men som sagt...ny vecka. Släpper det gamla och blickar istället framåt. Saker och ting rullar faktiskt på ganska bra just nu. Känns skönt att bara glida med och känna att kontrollen finns där. Slippa famla i blindo efter den, utan istället lätt att greppa. Är i och för sig ganska trött och seg om dagarna, lite lagom osocial. Känner dock inte någon större ångest över det än, men jag antar att det kanske kommer om jag inte får en bra rytm i mina dagliga rutiner snart. Fast det kanske är så att man får släppa taget om vissa saker en liten stund för att kunna passa in det nya med det gamla. Allt för att få ett så bra resultat som möjligt i slutänden. Trots allt så känns livet ändå ganska lätt att leva för en liten Nettan som ibland strular till det för sig mer än vad som är nödvändigt.

Stressmoment finns det dock ganska gott om ännu. För det är absolut inte så att allt har gått från piss och skit till guld och gröna skogar på ett litet kick. Absolut inte. Stressmoment finns, sömnsvårigheterna är fortfarande kvar om inte tabletter tas och smärtan i hjärttrakten lever fortfarande loppan på mitt dåliga mående. Däremot är det lite mer lätthanterligt. Kanske har det att göra med att jag har börjat acceptera att saker är som det är och att jag måste börja ta saker i min egen takt för att få ordning på mitt liv? Eller så är det bara mina lyckopiller som sjunger glad folkmusik...

Därför inte sagt att jag inte mår bra, för det gör jag. Mitt liv och mitt mående är så mycket bättre än vad det har varit på väldigt länge. Det enda jag önskar mig just nu rent själsligt är att jag kunde ge mig själv mer tid till mina helt underbara vänner. Finnas där lite mer när de behöver mig. Det är något som verkligen kan ge mig riktigt dåligt samvete. Känslan av att jag inte finns där för mina fantastiska vänner. De som gett mig så mycket, lyssnat, hjälpt, gett mig råd eller bara helt enkelt funnits där. Vill kunna ge tillbaka tusenfaldigt. Helst redan igår. Och mest dåligt samvete känner jag nog gentemot den finaste lilla fågeln som finns i mitt liv.

Nå ja. Vad är en bal på slottet?
Om man inte tycker att man passar in så får man väl ta sig i örat och rocka till det lite. Svårare än så är det väl inte egentligen?!

Dags för fröken Pucko Klant att get a grip and do something about it, banne mig.
Så rock on lovers!




psst... Ni har väl koll på att det är internationella kvinnodagen idag?