En känsla som jag inte riktigt kan skaka av mig.
Är verkligen sjukt irriterande.
Jag försöker verkligen inte bry mig.
Men jag har verkligen svårt för det.
Blossar upp så fort jag läser dennes blogg.
Det sjukaste är att jag inte känner personen egentligen.
Däremot har vi pratar en del med varandra.
Jag fick en hjälp jag aldrig hade kunnat vänta mig.
Vill få visa min tacksamhet över att det finns osjälviska människor.
Försökt att nå fram utan att få någon vidare respons.
Det är där min besvikelse ligger.
Måste få lov att ge tillbaka.
Det är det minsta jag kan göra.
Men det är svårt när man inte ens får chansen.
Feels like crap!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar