What about the child?

Det här är ett ämne som inte ofta kommer fram i ljuset och som dessutom lätt blir en infekterad historia när den väl gör det, men jag ska ändå ge mig på att lägga fram min åsikt.

Ur en informatörs synvinkel:
Den svenska abortlagen lyder...
En kvinna har rätt att själv bestämma fram till och med den 18:de graviditetsveckan om hon vill få en abort utförd. Därefter krävs synnerliga skäl som det ska, av kvinnan, sökas tillstånd för hos socialstyrelsen för att få en abort utförd. Dock senast fram till graviditetsvecka 22. (Abortlag(1974:595))

En man har också rätt att vara med och bestämma huruvida han vill bli pappa eller inte. Detta genom att innan samlag aktivt välja att använda kondom. (Det är däremot både mannens och kvinnans ansvar att använda det preventivmedel som är bäst lämpat vid ett samlag.)

Det är utifrån denna information vi, som informatörer, diskuterar abortfrågan bland ungdomar och unga vuxna och inget annat. Personliga åsikter hör inte hemma på denna arena.

Ur en kvinnas synvinkel:
En kvinna bär ensamt ansvaret över sin egen kropp och sin egen hälsa, så även vid en graviditet. Ett beslut om att avbryta en graviditet genom abort är ingen enkel uppgift vare sig mentalt eller fysiskt. Även om kvinnan innan och efter kan få stöd och råd av läkare är det vanligt att en kvinna lägger en skam och skuld på sig själv som i vissa fall kan vara väldigt svår att skaka av sig från. Ingreppet i sig kan även ge komplikationer som efteråt kan äventyra framtida graviditeter. Det beslut en kvinna väljer att ta vid en oönskad graviditet är något som hon måste leva med hela livet.

Ur en mans synvinkel:
Vid en graviditet har en man ingen som helst rätt att tvinga en kvinna till ett beslut hon inte vill ta, oavsett om graviditeten var planerad eller inte. En oönskad graviditet påverkar en man lika mycket den mentala hälsan som hos en kvinna, då det beslut som fattas inte behöver vara överensstämmande med kvinnans. Det kan verka diskriminerande och frustrerande att som man inte kunna påverka utgången av en oönskad graviditet. Däremot ska mannen ha lika stor rätt till stöd och råd hos läkare som en kvinna har vid ett beslut för att kunna bearbeta antingen en abort eller ett kommande barn, då detta är något även han måste leva med hela livet.

Min personliga synvinkel:
Jag vill påpeka att det är min egen åsikt som nu kommer att presenteras och inget jag någonsin som informatör skulle säga.
Det råder ingen som helst tvivel om att jag helt och hållet går i linje med den svenska abortlagen, då det är kvinnans kropp och ingen annans som det handlar om. Ett sådant beslut, att genomgå en abort är definitivt inte ett enkelt beslut. Jag vet, jag har varit där själv. Och fan vet att jag har tvivlat många gånger om jag tog rätt beslut även om det var flera år sedan. Den ångest och skuld jag försatte mig själv i är inget jag önskar någon för det var något av det värsta jag har varit med om i mitt liv. Och det spelar ingen roll hur väl jag vet att det var det rätta beslutet just då. Jag var inte redo att bli mamma och personen som skulle ha blivit pappa hade absolut inte funnits där för mig eller för ett kommande barn.

Jag anser att det är helt galet att sätta ett barn till världen där man vet att den andra hälften inte är helt med på noterna. Däremot kan jag förstå att det inte är ett enkelt ingrepp att gå genom, för det är det inte. Men kvinnor som medvetet ljuger om en graviditet eller säger att de är säkra trots att de inte är det är större svin än män som inte tar sitt ansvar för barn som kommer till världen som oönskade av någon av dess föräldrar. För jag kan verkligen förstå de män som har svårt att knyta an till ett barn som de inte från början önskade sig. Sedan går det att diskutera huruvida naiva män är som litar på kvinnor istället för att ta det säkra före det osäkra och använda sig av kondom. För någonstans så önskar jag att man kan lita på en person man känt ett tag.

Precis som mannen i artikeln så finns det de män som ändå, trots allt, tar sitt ansvar och jag tycker personligen att det är grymt pinsamt och lågt av andra att sitta och nedvärdera en man som gör det bästa av situationen. Hade det varit män som hade kunnat föda barn så hade de allra flesta kunnat sympatisera med en kvinna som inte kunde råda över ett beslut att föda ett barn som inte båda ville ha. Nu är det tragiskt nog en man som känner sig överkörd och då finns inga sympatier. Istället får han kommentarer som att "han tänker med kuken", "han är naiv", "lära sig att använda kondom" och "oj, sex kan leda till barn". De två sista var han nog medveten om innan samlaget. Finns precis lika många kvinnor som tänker till om sådana saker efter ett samlag också. Att han var naiv är väl knappast något man behöver kasta i ansiktet på honom. Och om det var så att han bara tänkte med kuken så skulle jag vilja påstå att kvinnan ifråga endast tänkte med fittan. Dessutom, att skydda sig vid samlag är ta mig fan inte bara mannens ansvar.

Sedan finns det en sista aspekt jag skulle vilja sätta lite ljus på. Skit i kvinnans eller mannens usla sätt att agera innan samlaget. Vi kan slänga skit och beskylla den andre i all oändlighet, men det finns en person allt kretsar kring i slutänden. Barnet. Är det verkligen helt rätt att sätta ett barn till världen som kommer att växa upp med vetskapen om att en av ens föräldrar inte vill ha en?