Under en tid har jag fått en vänförfrågan från en kvinna i Finland som jag gång på gång ignorerade. Varje gång jag tog bort henne envisades hon med att återigen skicka en förfrågan. Jag frågade på svenska, engelska och även på finska om vem hon var och hur jag kände henne. Eftersom jag inte fick något svar av henne så fortsatte jag att ignorera hennes vänförfrågan varpå hon fortsatte att försöka adda mig.
Tillsist bad jag om hjälp för att skicka ett lägre mail till henne på finska för att lyckas lista ut vem hon var och vad hon ville mig. Då fick jag äntligen svar.
Denna kvinna är min biologiska fars kusin som jag aldrig har hört talas om, än mindre träffat. Hon har en dotter, som då bör bli min syssling, som är ett år yngre än jag. Mitt hjärta hoppade till lite av lycka då jag en längre tid funderat på om jag ska försöka att hitta min släkt som finns i Finland. Nu verkar det som att det är de som hittar mig och inte tvärtom.
Det här är stort i min värld, väldigt stort.
Fick lite mersmak eftersom känslan blev så stark.
Häftigt att hon kommer ihåg mitt namn efter alla dessa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar