Alltid i mitt hjärta

Det finns stunder då jag saknar att bo i Arboga. En sådan stund är när jag vill kunna vara med mina teaterpolare, de som i princip har blivit som en familj för mig. Man får en speciell relation till varandra när man i perioder under året lever så tätt med varandra. Det finns är ärlig omtanke för varandra och man finns där när någon har det jobbigt.

I fredags var jag iväg och kollade på min älskade revyfamilj eftersom det var nästsista föreställningen. På sista brukar det vara så mycket folk att det inte är någon meningen med att åka dit så fredagen kändes som ett bra alternativ. Tror att jag är saknad av alla i stort sett eftersom de tyckte att jag skulle komma dit även på lördagen och sedan stanna kvar och äta och festa med dem. Jag tvekade eftersom jag måste ha någon att sova hos samt tyckte att det kändes fel eftersom jag inte med i ensemblen i år. Det ordnades dock på ett kick då en tjej sa att jag skulle vara hennes dejt för kvällen, samt att hon fixade sovplats hemma hos sig.

Igår åkte jag därför återigen till Arboga och det är jag så otroligt glad för att jag gjorde. Hade så himla kul hela kvällen. Åt mat, skrattade och skojade med alla. Senare hamnade vi som vanligt nere i logerna och ordnade allsång som alltid händer varje år. Och så lyckades jag supa sötaste Togge under bordet också. När jag träffade honom idag, innan jag åkte hem, pekade han bara på mig och sa hest att det var mitt fel att han mådde som han mådde. Jag skrattade bara och sa att det var sååå värt det.

Fy, vad jag saknar mina underbara revypolare dagar som dessa. Nästa år bara SKA jag vara med igen. Känt mig stympad i hjärtat denna vintern utan dem.

All kärlek till revygänget!


/Nettan