måndag 11 januari 2010

Att våga stå för sina känslor

Ibland har jag en känsla av att jag är lite felkonstruerad. Känslor som de allra flesta har lätt att förmedla kan jag ha svårt för att själv förmedla och tvärtom. Jag har till exempel väldigt lätt för att uttrycka i ord om jag är intresserad av någon då jag anser att man inte alltid väljer den hjärtat faller för. För min egen del tycker jag inte att det är speciellt pinsamt att säga till den det gäller vad jag känner för personen. För vad är det som är pinsamt egentligen?

Visst man blottar sin själ för en annan person, men i grund och botten är det en väldigt liten del av själen. Finns så mycket större delar av själen som kan vara oerhört mycket svårare att blotta för andra. Att kunna stå för att man har en förälskelse är i det stora hela en ganska enkel sak och dessutom slipper man gå omkring och fundera i en halv evighet om personen i fråga känner likadant. Ett sådant ältande äter bara upp en i onödan och det finns så mycket annat här i livet som gör det så varför inte släppa enkla saker snabbt?

Men visst han eller hon kanske inte känner likadant och det kanske blir en konstig stämning sedan. Frågan är bara vem det är som gör det till en konstig stämning? Den som blottar sin själ eller den som får en själ blottad för sig? För det mesta är det antagligen den förstnämnda, men nog är det så att det kan vara tvärtom också. Helt ärligt kan jag säga att skulle en person som jag sagt att jag har känslor för inte kunna ta det på ett vuxet sätt så är inte den personen något för mig ändå. Så hur än utfallet blir så är man en vinnare eftersom man vågar stå för sina känslor.

Flummigt?

Förra söndagen pratade jag med två vänner om det här då de båda har fallit för varsin kille och där de inte vågar säga till personerna i fråga vad de känner. Jag sa att det bara var att säga, för det är enklare att gå vidare om man vet vad den andra känner. Efter många om och men beslöt de sig för att skicka sms till respektive kille samtidigt. Nu är det dock så att de har lite olika relationer till dessa killar så den ena tog det hela som ett skämt medan den andra tog det för vad det var. Detta hade till följd att den ena slapp undan att blotta sin själ och den andra vännen tyckte det blev pinsamt eftersom hon fick ett negativt svar.

Förra veckan var hon tvungen att träffa den kille hon har känslor för eftersom de tränar tillsammans och hon bävade inför mötet med honom. Jag sa till henne att bara ta det lugnt och bete sig som vanligt. Själv smed hon planer för att kunna skämta bort hela grejen. När väl mötet blev av gjorde hon ändå som jag sa. Hon stod för sina känslor och gjorde ingen big deal av grejen, vilket gjorde att det faktiskt inte blev pinsamt. Och jag är minst lika stolt över henne som hon är över sig själv för att hon vågade.

Den andra vännen då...

Jo, hon lyckades dribbla bort hela grejen för stunden. Igår kväll gjorde hon däremot en (läs: två) "tabbe" som hon får stå för idag istället. Hon skrev ett sms igår till en annan vän om vad hon känner för honom. Hon skickar iväg det och får en leveransrapport om att sms:et är skickat, men inte till den person hon tror att hon har skickat till utan till honom. I ren panik skriver hon ett till sms denna gång ämnat till honom och gör allt ännu värre. Eftersom han inte svarade henne igår så hann han antagligen att gå och lägga sig för kvällen och somna. Så gissa om någon har haft lite ångest under natten?

Den här gången kommer hon verkligen inte undan heller, utan får snällt stå för vad hon känner oavsett om hon vill det eller inte. Jag tycker i och för sig bara att det är bra för då slipper hon grubbla mer över om han känner likadant för henne. Dessutom får hon lära sig något viktigt, att stå för sina känslor.

Det är inte så jävla pinsamt egentligen!
Grejen med felsms:et och det lite halvkassa försöket till räddning är garanterat mer pinsamt i sammanhanget.
Kan han inte ta hela grejen att hon har känslor för honom...tja, då är han inte så mycket att hänga i påskriset. Eller det kanske är det enda han duger till? ^^

Själv tycker jag att hon ska stå rakryggad och vara stolt över att hon kan stå för sina känslor, oavsett hur utfallet blir. Nästa gång behöver hon dock inte göra jordens tabbe innan hon får för sig att blotta sin själ för någon.


/Nettan

Inga kommentarer: