Jag är verkligen inte en vintermänniska. Jag hatar snö och kylan får mig att bli knäpp i huvudet (läs knäppare). För att kunna ta sig ut genom ytterdörren så krävs det att man sätter på sig så jävla mycket kläder att man ser ut som en sumobrottare. Dessutom krävs det planering då det tar cirka 30 minuter innan man fått på sig alla kläder. Och det värsta av allt...så här ska det vara i fyra månader till ungefär.
Jag har verkligen kommit underfund med att jag inte ens har kläder för den här typen av väder. Hade aldrig trott att Örebro skulle vara som norrland. Det är helt enkelt bara galet. Behöver en helt ny garderob för att kunna överleva det här. Eller så får någon ge mig tillbaka sommaren snarast och påminna mig om att aldrig mer gnälla på värmen.
På tal om att jag inte har kläder för det här vädret...
Jag dejtade en kille från Sälen i februari. Jag var iväg dit en helg för att hälsa på honom och han var väldigt duktig på att såga mina "vinterkläder" när vi bland annat skulle ge oss iväg och åka skoter, som förövrigt var jävligt kul. Men han skrattade mest åt det jag tyckte var varmt. Lite komiskt när man tänker på det i efterhand. Det är sådant som händer när storstaden möter vinterlandet. Förövrigt så tog det cirka en timme att klä på sig för att kunna sticka iväg med skotern. Man var ju helt färdig efter det och hade behövt en timmes vila.
Det här vädret som är här i Örebro nu får mig att sakna honom lite faktiskt. Har tänkt väldigt mycket på honom nu när det har varit typ lika kallt som det var där då. Det var så grymt mysigt trots allt. Lite jobbigt dock att det kändes som att vi redan ett par den helgen, men over all så var det en riktigt trevlig kille och en fantastisk dejt. Även om mina vänner här nog gärna skulle påminna mig om att jag sms:a "hjälp mig" typ 682 gånger i timmen till dem, vilket nog mest var för att jag inte riktigt var van vid den typen av kille. Han kunde verkligen visa vad han kände på en gång. My God!
Dock dog det ut väldigt fort när jag väl kom hem igen. Någonstans på vägen kom vi nog fram till att vi lever väldigt olika liv och ingen av oss var beredd att ge upp det den hade. Jag skulle aldrig begära det av honom och han skulle säkerligen inte begära det av mig heller. Däremot hade jag önskat att det inte slutade som det gjorde.
Men, men...han är en fin människa. Väldigt snäll på alla sätt och vis och vill egentligen ingen illa. Så det är klart att jag kan sakna honom ibland. Speciellt när man lever i en snövärld där en skoter hade kommit väl till pass.
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar