Panik som sprider sig

Fy fan, vilken hemsk natt det var igår. Och nu är jag verkligen inte ironisk på något sätt, snarare jävligt allvarlig.

Min systerson har gått med grymt hög feber i två dagar och jag och syster satt och diskuterade hur många dagar det ska gå innan man bör kontakta sjukhuset och vi kom fram till att det är tre dagar. Inte långt efter samtalet så får lillgrabben grymma feberkramper som inte går över. Hennes sambo tar över honom och söker på Internet för råd. Helt plötsligt utbrister han att grabben förlorat medvetandet och syster ringer i panik till 112. Situationen blir bara värre och värre och när lillkillens läppar blir blå och han är totalt borta är paniken så total den kan bli.

Syrran och hennes sambo försöker få liv i sonen och jag försöker ta hand om en skräckslagen storasyster till pojken. När ambulansen kommer har grabben återfått medvetandet, men de tar med honom till sjukhuset i alla fall. Jag blir kvar med flickan här hemma hos dem. Vi pratar om det som har hänt och vad som antagligen kommer att hända inne på sjukhuset. Sedan försöker jag få henne komma ner i varv för att sova. Kan säga att det tog cirka två timmar innan John Blund fick fatt på henne. Inte så konstigt, men jag kan erkänna att jag har haft stor nytta av min pedagogik.

Syster valde att vara kvar på sjukhuset under natten och vi väntar just nu på att de ska komma hem. Sambon hennes kom hem i natt för att ge mig info om läget och för att hans dotter inte skulle bli orolig idag på morgonen.

Läget är i alla fall under kontroll igen.
And thank God for that!


/Nettan