Idag är det fyra dagar kvar till julafton och som ni kanske har märkt vid det här laget så har jag inte yppat ett ord om panik och stress för att hinna med allt som ska hinnas med. Den enkla anledningen är att jag inte stressar alls. Har inte handlat en enda julklapp, tänker inte stå och göra en massa mat och jag inget som helst julpynt framtaget. Det känns fantastiskt att veta att jag bara ska ta det lugnt. Kanske äta lite sill, göra potatisgratäng, laga till någon kötträtt och knäcka lite nötter. Det är ungefär så långt jag tänker sträcka mig i år.
Jag är inte så mycket för den här hysterin som är runt dagen julafton. Har man arbetat inom detaljhandeln så har man för länge sedan kommit fram till att ordet 'julefrid' bara är en myt. Människor är som galna månader innan dagen ens kan synas i kalendern och desto närmre man kommer ju mer vidriga blir människor. Så när dagen väl är här så är man så less på skiten att man skulle kunna spy galla i en vecka. Varför denna stress och hets över något som borde förena människor till att bli mer medmänskliga?
Som liten var det alltid ett jäkla pyssel hemma för att lyckas få ihop allt och på själva julafton var mamma och pappa så sönderstressade att de inte ens kunde bjuda på ett leende, vilket jag kan förstå med tanke på att det finns en tradition om att allt ska vara perfekt. Ändå var schemat detsamma varenda år så varför detta hysteriska planerande, egentligen?
När man sedan flyttade hemifrån kändes det på något sett givet att man skulle fortsätta komma hem och fira endast för att det alltid har varit så. Senare hände en massa förändringar vilket gjorde att jag och min yngre syster valde att fira själva och bjöd in de personer vi ville fira med, men självfallet tog vi in stressen fastän vi jobbade för att det inte skulle bli så. Det är svårt att gå runt den hur mycket man än försöker.
Samboförhållande med barn som ska fira jul med både mamma och pappa fast på olika håll är en fruktansvärd planering. Det var de värsta julaftnarna jag någonsin har upplevt i mitt liv. Jag, fd. sambon och barnen började hela dagen redan klockan sex på morgonen och dagen var inte slut förrän efter midnatt. Helt slut var bara förnamnet och hade det inte varit för barnen så hade man aldrig lagt den tiden det behövdes för att göra deras jul till den bästa. Ibland undrar jag dock om de någonsin kommer att se tillbaka på julfirandet som liten på samma sätt som jag gör själv idag?
Det bästa året jag hittills har haft var när jag och en kompis till mig fick idén att åka hem till min extramormor och fira jul med henne. Hennes son hade det året precis fått diagnosen MS och fick spendera julafton på sjukhus och hon satt själv hemma. Så jag och min kompis tog med oss maten och åkte hem till henne på eftermiddagen. Vi lagade mat och satt på hennes inglasade balkong och snackade om allt mellan himmel och jord fram till klockan fem på juldagsmorgonen. Det var så otroligt mysigt. Bara ta kvällen som den kom, åt lite, njöt av att veta att det inte fanns någon stress att tänka på. Och bästa av allt var att förgylla min extramormors julafton. Antar att hon inte hade fått tillfället att skratta så mycket hon gjorde den kvällen om hade behövt sitta helt ensam och vara rädd för sin sons hälsa.
I år tänker jag ha en julafton på mitt eget vis. Bara vara själv och skita i all jäkla stress och det ska bli så otroligt skönt. Få varva ner och planera för min framtid. Det är nog den bästa julklapp jag kan ge mig själv just nu. Bästa av allt är att jag kan avnjuta alla andras statusuppdateringar på facebook angående allt som ska hinnas med att göra och allt som inte kommer att hinnas med, vet att jag inte behöver vara en del av allt det där. För helt ärligt. What's the fucking rush? Jul handlar i grund och botten om det som alla ändå verkar glömma mitt i all stress. Att ta hand om sig själv och sina nära och kära och bara umgås.
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar