Natten till söndag gick en kompis mamma bort i cancer. Efter en lång kamp orkade hon inte stå emot längre. Jag fick veta det tidigt i söndags morse, men har inte kunnat förstå det...än mindre sätta ord på det. Det känns så ofattbart, så overkligt. Helt plötsligt finns bara inte en människa mer.
Jag vill i alla fall att du ska veta att mina tankar finns hos dig, vilket jag redan har sagt. Men jag säger det igen för det kan inte sägas för många gånger. Jag hoppas att du orkar att ta dig genom den svåra tiden som kommer nu när man egentligen ska umgås med sina nära och kära. Hoppas att du finner styrkan och modet att gå vidare fastän hon hade en stor plats i ditt liv och hjärta.
Det var många år sedan jag träffade henne senast, men det jag kommer ihåg av henne var att hon var en otroligt varm person, så kärleksfull. Hon var en väldigt bra mamma och garanterat en lika bra farmor till sina barnbarn. Även om det är svårt just nu så hoppas jag att du kan tänka bort de jobbiga minnena av henne som väldigt sjuk och istället tänka på den tiden då hon var frisk. Alla de bra minnena, då hon log och kunde ge det bästa av sig själv.
Jag finns här för dig vännen, om än på avstånd.
Min styrka är din styrka.
Din sorg är min sorg.
Orden är få, men tankarna är många...
All kärlek till dig och din familj!
/Nettan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar